När välfärdssamhället byggdes, byggdes också badhus. Det räckte inte med att samhället bara skulle ge en grundläggande materiell trygghet till medborgare – den skulle också erbjuda ett gott liv rent kulturellt och fritidsmässigt.
Frågan är nu – var är badhusen i dag? Varje kommun har (oftast) ett badhus – men som är i stort renoveringsbehov och som har sett bättre dagar. Oftast finns det heller inte planer att ersätta eller bygga nya badhus (motbevisa mig gärna). På en mer abstrakt nivå, vad säger det om politikens inriktning i dag? Var är det offentliga någonstans i rätten att garantera alla en meningsfull fritid? Livet ska levas, inte bara överlevas.
Frågan kring badhusen kan fungera som en allegori över stadiet med den gemensamma tanken i Sverige, huruvida vi kan lösa saker gemensamt eller individuellt. Det är ingen nyhet för någon av oss att individuella lösningar är de som härskar i dagens Sverige – med resultatet av ett kallare och mer egoistiskt samhälle där politikens uppgift är mer pengar i plånboken och att skydda oss från främlingar som vi inte vill ha något med att göra. Politiken ska inte blanda sig i hur vi lever våra liv utan bara att vi överlever det. Det är en tråkig syn på politiken som förminskar dess möjligheter till att faktiskt ge oss en meningsfull fritid tillsammans i samhället. En fritid där vi möter och tar vara på varandra i stället för att bara sköta vår eget.
Bygg badhus. Låt oss simma själva men tillsammans med andra. Basta med varandra. Låt barnen bada, leka och skratta. Det offentliga har full möjlighet att garantera det goda livet till alla medborgare oavsett klass. För det handlar slutligen om just detta; varje människans rätt att leva gott och att leva med andra.
Assar Wixe, förbundsstyrelsen SSU
