S-studenters nyvalda ledning skriver om grabben ”Lingon Frille” som blev statsminister, om socialdemokratins misslyckade försök att vinna studenterna på 1920-talet och om det nya politiska hotet som växer på våra lärosäten.
Det är inte bara partiledningen som har den explosiva kombinationen av en kommunalare och handelsalumn i topp. Det har även vi i den nya ledningen för Socialdemokratiska studentförbundet. Förbundssekreterare Henrik Svensson blev fackligt engagerad i Kommunal på sitt arbete inom hemtjänst i Grästorp och förbundsordförande Emma Fastesson Lindgren påbörjade sitt politiska engagemang i Socialdemokratiska ekonomklubben vid Handelshögskolan i Stockholm (SEK).
Partiet och studentförbundet må ha en liknande ledningsuppsättning och står enade inför valrörelsen. Samtidigt har vi som studentförbund ett unikt uppdrag. Vi är bryggan mellan akademin och arbetarrörelsen. Det är en viktig roll som bland annat innefattar kompetensförsörjning till regerings- och partikansli, säkerställa socialdemokratiska idéströmningar på lärosäten samt framtagningen av nya politiska reformer.
I december 2021 genomfördes S-studenters 32:a kongress på Västgöta nation i Uppsala. Där tog vi beslut om motioner, taggade i gång inför valåret och antog ett nytt studentpolitiskt program.
Som studentförbund ligger utbildningsfrågorna oss nära hjärtat. Alla barn i Sverige är potentiella akademiker och alla akademiker är potentiella medlemmar i en socialdemokratisk studentklubb.
Problemet i dagens skola är att alla barn inte ges förutsättningar för att lyckas. Skolan som samhällsinstitution håller på att dras i tu. Vi har fått A- och B-skolor samtidigt som vinstdrivande friskolor tillåts härja fritt och plundra våra gemensamma skattemedel. Det är en skam för vårt land, Sverige kan bättre.
S-studenter har växt i medlemsantal under pandemin.
Att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över skolans utveckling kommer att bli en valfråga. S-studenter har länge drivit på för att förbjuda vinster i välfärden och att tillgängliggöra högre studier för alla. För oss är det självklart att ta kampen mot marknadsliberalism och för bildning och kunskap. Vi kommer att ta kampen på campus, på klubben och i studentkorridorerna. Under valåret kommer vi att växa som organisation och bidra till en starkare socialdemokrati.
S-studenter har växt i medlemsantal under pandemin. Våra klubbar bedriver fantastisk verksamhet på 17 av Sveriges lärosäten. Några klubbar är endast ett fåtal månader gamla medan andra har passerat 100-årsstrecket. Tillsammans berikar vi varandra på förbundets nationella konferenser, kongresser och utbildningar. Däribland folkhögskoleutbildningen Wigforssakademin som S-studenter driver tillsammans med Tiden, lo, ABF och Viskadalens folkhögskola
S-studenter i dess nuvarande form bildades 1991, men den studentpolitiska grenen av arbetarrörelsen är betydligt äldre än så. I 20-talets Lund fanns en grabb kallad ”Lingon Frille”. Han kom från Värmland, var lärarson och hängde mycket på matematiska institutionen. Lingon Frille blev 1924 ordförande för den socialistiska klubben Den Yngre Gubben, nuvarande Lunds Socialdemokratiska Studentklubb (LSSK). 1946 blev Lingon Frille Sveriges statsminister.
Tage Erlander är inte den enda ledande socialdemokratiska politikern med rötterna i studentrörelsen. Olof Palme var ordförande för Sveriges förenade studentkårer och medlem i Socialdemokratiska studentklubben i Stockholm (SSK), Ingvar Carlsson var ordförande för LSSK och Magdalena Andersson var ordförande för sek. Fler prominenta aktiva socialdemokratiska studenter att räkna in är Gustav Möller, Rickard Sandler, Birgitta Dahl, Morgan Johansson, Åsa Westlund, Ernst Wigforss, Talla Alkurdi och Max Elger. Även Tidens nuvarande chefredaktör var klubbordförande för Spartacus, klubben i Linköping.
Varje generation har sina idéer och visioner. Tidigt 1900-tal lade Gustav Möller grunden för det svenska välfärdssamhället, 90 år senare tog S-studenter ställning mot TTIP och för fri tandvård. I dag arbetar vi aktivt med hela utbildningskedjan och driver på för ett påskyndat statligt bostadsbyggande.
Varje generation har också sina unika utmaningar. Under 68-rörelsen infiltrerades Socialdemokraternas studentförbund av kommunister och fick läggas ner. De senaste årens pandemi tvingades oss att ställa om till digital verksamhet. Dessutom ser vi nu hur blåbruna krafter växer sig allt starkare på svenska lärosäten.
Likt 1920-talet använder sig högerkrafter av unga studenter och akademin för att driva opinion och säkra framtida statstjänstemäns ideologiska inriktning. Detta hände i såväl Sverige som i Tyskland.
De tyska nationalistiska studenterna växte sig starka genom kårvalen. Efter övertaget av studentkårerna ändrades stadgarna så att judiska studenter inte fick ansluta sig. Studentkårerna var endast till för det ”tyska folket”.
De folkvalda politikerna i Weimarrepubliken visste inte hur de skulle hantera situationen. Politikerna ansåg att det var hotfullt att statens blivande tjänstemän visade sådant hat mot författningen, samtidigt ville de inte inkräkta den akademiska friheten som också omfattade studenterna.
I Sverige fanns ”nationella” studentklubbar i Lund, Uppsala, Stockholm och Göteborg. De beskrev demokratin som en smitta som drabbat samhället och verkade för återupprättande av ”överhetsstaten”. Ett samhälle där alla vet sin plats och auktoriteterna styr. De nationella klubbarna riktade in sig specifikt på juridikstuderande för att långsiktigt påverka den svenska statsmakten. 1928 skrevs följande i tidskriften Ny höger:
Tillsammans förfoga de nationella studentklubbarna i Lund, Uppsala, Göteborg och Stockholm över vid pass ett tusentals medlemmar. Juristerna intaga härvidlag en framträdande plats. Överhuvudtaget torde de redan nu kunna sägas, att statsförvaltningen under kommande tid i högre grad än förut kommer att antaga en antidemokratisk färg.
Att den nationalistiska högern lyckats rekrytera så många studenter skrämde socialdemokratin, partiet följde utvecklingen på svenska lärosäten med fasa. Speciellt oroväckande var risken för en illojal ämbetsmannakår.
För att motverka detta och vända akademins extremhögersväng valde Socialdemokraterna att satsa på akademin. Bland annat skickades ungdomsförbundet ut för att värva studenter. SSU-ordförande Rickard Lindström talade på olika lärosäten och tidningen Frihet gav ut en specialutgåva för studenter. På lärosätena fanns dock redan socialistiska och socialdemokratiska klubbar, dessa ville dock inte SSU stödja. I stället ville de få in studenterna i ungdomsrörelsen genom allmän förbrödring. Det misslyckades markant och rann snabbt ut i sanden. Det var mer effektivt med enskilda studentklubbar.
I dag är samma extrema högerrörelser i gång igen.
En annan del av satsningen var att Socialdemokratiska arbetarepartiet bildade Sveriges Socialdemokratiska Studentförbund 1931.
Under samma tidsepok lyckades högern infiltrera studentkårerna och i Uppsala 1939 röstade studenterna mot att Sverige skulle ge asyl till en handfull judiska läkare. S-studentklubben Laboremus propagerade för att hjälpa läkarna och högerföreningen Heimdal röstade emot.
I dag är samma extrema högerrörelser i gång igen. Vi ser det i Europa, vi ser det i Sverige.
I vår är det dags för kårval på Sveriges lärosäten. Redan nu ser vi hur Sverigedemokraternas studentpolitiska gren laddar upp. Vi ser hur de växer i medlemsantal, arrangerar konferenser och öppet hånar politiska motståndares etnicitet.
Vi i det Socialdemokratiska studentförbundet kommer att ta kampen mot dessa onda krafter. Vi kommer att göra det i vardagen, under kårvalen och i det allmänna valet. En studentpopulation med högernationalistiska tendenser är en sjuk grupp. Ett starkt socialdemokratiskt studentförbund är ett vaccin mot en högerextrem tjänstemannakår och ett vitaminpiller för en glad socialdemokratisk framtid.
Emma Fastesson Lindgren, förbundsordförande för S-studenter
Henrik Svensson, förbundssekreterare för S-studenter
