Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Continuar a avancar! - Paula Carvalho Olovsson

Den 30 januari kunde våra partikamrater i Portugal fira ett valresultat som ledde till egen majoritet i parlamentet. Paula Carvalho Olovsson skriver om bragden i Portugal, hur partiet lyckats öka sitt väljarstöd tre val i rad och om lärdomar framåt.

 

Strax före midnatt brister deltagarna på valvakan på hotell Altis i Lissabon ut i sång – de sjunger Grandôla Vila Morena, sången som startade revolutionen i Portugal för 48 år sedan. Det jublas, skanderas ”aldrig mer fascism!” och viftas med flaggor. Det som utlöser detta glädjeutbrott är beskedet alla segerrusiga valvakedeltagare hoppats på, men inte riktigt vågat tro på. Partido Socialista får egen majoritet.

 

Portugal är inget undantag från regeln om att ”All politics is local”. Så för att förstå valresultatet måste vi förstå Portugal. Landet är en relativt ung demokrati. Politiken präglas fortfarande av de många åren under fasciststyre, av Nejlikerevolutionen 1974 och åren som följde då demokratin konsoliderades under hot från bland annat kommunisterna. Sedan dess har moderata partier styrt landet. De båda stora statsbärande partierna är socialisterna Partido Socialista (PS) och det konservativa Partido Social Democrata (PSD). De har turats om att sitta i regeringen, ofta i minoritetsställning, ibland i koalition med andra.

 

Finanskrisen 2008 slog hårt mot den portugisiska ekonomin. Den konservativa regeringen som styrde under åren som följde passade på att genomföra stora privatiseringar och försäljningar av stora statliga bolag medan de stramade åt finanserna för att kunna betala av de många nödlån man tvingats ta. Men den impopulära högerpolitiken gav ändå ingen stark valframgång för ps och partiledaren António Costa när de mötte väljarna 2015. Tvärtom var valresultat rätt magert.

 

Costa lyckades dock med något som nästan ansågs omöjligt i Portugal. Han samlade stöd från partierna till vänster och kunde därmed bilda regering. Många bedömare trodde att det nya styret skulle vara för instabilt för att hålla, men Costa satt mandatperioden ut och gick starkt framåt i valet 2019. Efter valsegern bildade han en minoritetsregering som inte hade förhandlat fram stöd i parlamentet i förväg. Han fortsatte då med den politik som fått så starkt stöd i tidigare val – han balanserade kraven på återställare och stora sociala reformer från vänster med kraven från EU-kommissionen på att hålla igen och sikta på en budget i balans. Och i början av 2020 såg det fantastiskt ljust ut för Costa. Regeringen kunde presentera en budget som innebar sociala reformer och att Portugal gick med överskott för första gången på 45 år. Sedan slog covid-19 till…

 

Det här var ett utdrag ur tidskriften Tiden nr 1/2022. Beställ hem tidningen och hela texten här: https://natverkstan.premium.se/tidskrift/tiden