Programmen där kändisar samlas kring ett middagsbord för att över en bit mat och ett halvt glas rosé berätta personligt om livets upp- och nedgångar har totalt dominerat TV-tablåerna det senaste årtiondet. Berättelser om barnlöshet, misslyckade filmprojekt, skilsmässor och eurovisionförluster avlöser sömlöst varandra när de medverkande lättar sina hjärtan samtidigt som de andra turas om att nicka inkännande. Ju fler tårar som fälls runt bordet, desto större succé är programmet.
Men häromveckan hände något upplyftande när Uje Brandelius, frontfigur för popbandet Doktor Kosmos, skakade om det väloljade mysformatet i Renées brygga.
När stjärnregissören Felix Herngren glider in på en av sina två vattenskotrar uppstår direkt en retsam skämtsamhet kring Herngrens förmögenhet. Brandelius säger det som han tänker; ”Jag blir provocerad över att du äger två vattenskotrar. Jag tycker om dig, men jag tycker inte om att du är så himla rik.”
Stämningen vibrerar plötsligt av en oemotståndlig tafatthet som bryter mot alla rådande TV4-konventioner. Trots att såväl Herngrens Solsidanmiljoner som Brandelius gamla kronofogdeskulder är lika självklara delar av Sverige i dag, så har vi lärt oss att inte kommentera dem.
Programmet blir därför omöjligt att slita blicken ifrån. För vad som händer när Brandelius blir arg över semestrarna med miljardärer är att det blottlägger hur ovana vi är att tala om ojämlikhet. Helg efter helg har vi på bästa sändningstid tagit del av individers livsöden och känsloliv, men nu så sipprar plötsligt samhället in i samtalet. Fokus förflyttas. Plötsligt handlar det inte längre om en enskild tuff uppväxt eller en klassresa. Brandelius undrar i stället, likt en ilsk rumpnisse, om det ska vara på det här viset?
Tafatt står Herngren där och känner sig troligtvis personligt påhoppad. Det hade han inte behövt göra om vi varit mer vana vid en kultur där olika åsikter inte är detsamma som dålig stämning. Men på Renées brygga blev det komiskt uppenbart hur sällsynt det är att i vår samtid sätta oss själva – vår position, utveckling, inkomst – i relation till andra.
Förhoppningsvis inser TV4 vilken guldgruva den här friktionen kan vara. När castingarna inför nästa säsongs kändismiddagar drar i gång borde det inte bara finnas en given en plats för dem som förmår oss att öppna upp, utan även för dem som får oss att lyfta blicken.
Hanna Alexandersson, kulturredaktör Tiden
