19 år och 312 dagar. Så länge varade det senaste Afghanistankriget, som blev det längsta i USA:s historia (fem månader längre än kriget i Vietnam).
Åtta år och 273 dagar. Så länge varade Irakkriget.
När den här texten skrivs har Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina pågått i mer än tre veckor, sedan24 februari. Hur långt kommer det kriget att bli? Vad kommer efter?
Som en av få generationer i mänsklighetens historia har min generation vuxit upp i en politisk kontext där demokratin har varit given. Givet mina föräldrars bakgrund från Mellanöstern har jag varit smärtsamt medveten om att demokratin inte är alla förunnat, inte ens för stora delar av min släkt, men för mig och min familj i Sverige har hot mot demokratin känts långt borta.
Min generation har också tagit freden för given. Trots att jag har släktingar som deltagit i krig och jag själv har hört och sett vilket elände krig orsakar, så har krigshot varit frånvarande för mig och min generation svenskar. För inte länge sedan hade tanken på att ett land skulle hota Sverige med kärnvapen varit absurd. Jag tillhör en generation som tagit såväl demokratin som freden för given. Nu är vi där vi är.
Samtidigt som Ryssland invaderar ett europeiskt land är kommentaren från USA:s tidigare president, som i skrivande stund har goda chanser att bli det igen, att Vladimir Putin är ett geni. I Sverige kan inte partiledaren för det tredje största partiet välja mellan Joe Biden (eller Emmanuel Macron för den delen) och Putin. Vilket i sig inte är konstigt. För de som avskyr kvinnors frigörelse, homosexuellas rättigheter och etnisk mångfald kan Putin tyckas attraktiv i jämförelse med en demokratisk ledare.
Frågorna som den tidiga socialdemokratin ställde, och lyckades besvara bättre än några andra i världen, har blivit smärtsamt aktuella igen. Hur bygger vi en social demokrati som är folkligt förankrat och bärs av medborgarna? Hur ser en politik ut som säkrar fred i Sverige samtidigt som den genom internationella insatser främjar fred och frihet i andra delar av världen?
Om mindre än 200 dagar är det val i Sverige. Huruvida kriget i Ukraina och demokratins kris i väst kommer spela någon roll är kanske för tidigt att sia om nu. Men oavsett valet så måste vi ta oss an de stora frågorna med förnyad kraft, lika metodiskt som socialdemokratin historiskt lyckades med.
För det som min generation tagit för givet är inte givet längre. Och kanske var vi naiva, men det var en dyrbar naivitet som generationer innan oss stridit för. Jag hoppas även framtida generationer ska få möjlighet att ta det viktigaste för givet.
Payam Moula, Chefredaktör Tiden
