Tretton år gammal påbörjade David Shor universitetsstudier i matematik. När han senare under tonåren blev intresserad av politik började han bygga egna statistiska modeller för att förutspå val och väljarbeteende. Dessa modeller visade sig förvånansvärt träffsäkra vilket ledde till att han som 20-åring fick en ledande roll i den berömda ”grottan”, en mytomspunnen avdelning under Obamas kampanjorganisation 2012.
Varje natt gjorde grottan över 60 000 simuleringar på hur valet skulle kunna spelas ut. Information samlades i The Golden Report som dagligen lämnades över till en liten krets kring Obama. I slutändan lyckades David och hans kollegor förutse valresultatet i alla delstater och pricka rätt på Obamas röstandel med en procents marginal i åtta av nio så kallade ”battleground states”.
I dag jobbar Shor med att vinna val åt demokraterna och har på senare tid blivit en kontroversiell figur. Han förespråkar något han kallar för ”popularism”. Idén är enkel; ta reda på vilka av alla dina förslag som är mest populära och prata mer om dem, mindre om de andra förslagen.
Utmaningen, enligt Shor, är att få progressiva partier att göra det som är populärt i stället för det som känns rätt. En utmaning som blir allt svårare med tanke på att utbildningsklyftan mellan de som jobbar för progressiva partier och arbetarväljarna vidgas. I grunden har Shor rätt om popularism. Och här blir den svenska valrörelsen intressant.
”Vi ska säga som det är, och göra det som krävs” meddelade Andersson som ny partiledare. Sedan dess har regeringen presenterat folkligt förankrade förslag som ökar jämlikheten på löpande band. Men mer måste till om vi ska vinna valet. Det finns fortfarande en stor sten kvar som måste vändas på. Skattestenen.
Så, Damberg, den där stenen väntar på dig.
Det finns tre saker som alla människor önskar i livet. Välfärd, pengar och fritid. Saker som alla förtjänar mer av och som vårt parti tagit strid för sedan 1889. Det är därför vi vill anställa fler i välfärden, höja pensionerna och varför vi lanserade familjeveckan. Om vi vill vinna valet i höst måste vi erbjuda människor mer av vad de förtjänar – och någon måste betala. Här bär Mikael Damberg ett stort ansvar. Kommer han finansiera populära reformer?
Att göra tandvården till en del av öppenvården med full subvention på alla kostnader över 1200 kronor kostar lika mycket som en arvs- och gåvoskatt drar in. En till familjevecka? Kan finansieras med höjd bankskatt. En historisk satsning på pensionerna? Täcks av höjda kapitalskatter för de allra mest förmögna.
Ett skattepaket som enbart träffar banker och de rikaste 5 procenten i Sverige skulle, lågt räknat, dra in 10–15 miljarder per år. Skulle det göra Sverige mer rättvist? Ja. Skulle välfärden och svenskarnas liv förbättras? Ja. Skulle fler rösta på ett parti som ger dem pengar, välfärd och fritid? Troligen.
Så, Damberg, den där stenen väntar på dig. Det är dags att du vänder på den och ger folket vad de förtjänar.
Payam Moula, chefredaktör Tiden