Nyligen tillträdde Gabriel Boric som Chiles president, den yngsta någonsin. Kommer Chile att till slut få en ny konstitution och kommer Boric att kunna ändra landet i grunden? Och hur ser de bredare trenderna ut i Latinamerika? Martin Sandgren från Olof Palmes internationella center skriver.
I snart tio år har utvecklingen i Latinamerika pekat i fel riktning. Det startade med råvarukrisen och följdes av raset i förtroende för demokratin. Fattigdomskurvan vände upp, korruptionsskandaler uppdagades, sociala uppror bröt ut och högerpopulistiska ledare vann alltmer makt. I The Economists demokratiindex har Latinamerika rasat för sjätte året i rad och endast två länder räknas nu som fulla demokratier. Här slog pandemin till som hårdast och skördade 30 procent av dess dödsoffer, trots att regionen endast utgör 8 procent av världsbefolkningen. Nu genomlever man dessutom sin värsta migrationskris någonsin.
Efter många år av omvälvningar i Latinamerika är Chile nu först ut med en nyvald regering som vill bygga ett mer jämlikt, solidariskt och demokratiskt samhälle. Kommer de lyckas med att bryta dagens negativa utveckling eller går vi mot en allt djupare kris?
Stirrar vi oss blinda på enskilda faktorer och siffror, så vinner nog krisscenariot. Men lägger vi pusslet och försöker se den större bilden, så blir åtminstone jag något mer optimistisk…
Det här var ett utdrag ur tidskriften Tiden nr 2/2022. Beställ hem tidningen här: https://natverkstan.premium.se/tidskrift/tiden
