Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Vilka metoder vinner val? - Vidar Aronsson

I analysen av valrörelsen finns en blind fläck. Vidar Aronsson redogör för unik statistik om dörrknackning från valrörelsen och menar att det finns lärdomar att dra.

Andra spelregler i sociala medier

Mina känslor efter ett besök på sociala medier i valets slutskede är kantade av frustration, oförlösta dialoger och cynism. Går det ens att nå fram? Spelreglerna tycks som gjorda för högerpopulismen. Det som belönas är medvetna missförstånd, attacker och uthängningar. Sakta men säkert flyttas gränserna för vad som är okej att uttrycka.

 

Karin Pettersson och Martin Gelin skrev redan 2018 i sin bok Internet är trasigt att något är fel på systemnivå, vår demokrati är satt under press. När Medieakademin i år gjorde sin sammanställning bekräftades bilden: högerpopulister dominerade valrörelsen i sociala medier.

 

När jag lämnar skärmen och i stället tar klivet ut och knackar dörr så händer något med mig. Jag mjuknar. Ett par samtal in rinner Twitter-ilskan av mig. Logiken som driver samtalen är helt omvänd.

 

I stället är det förmågan att vara autentisk, nyfiken och resonerande som belönas. De budskap som gör högerradikala framgångsrika på nätet – får motsatt effekt i dörren. De inbyggda spelreglerna för de personliga samtalen gör det möjligt för en progressiv att vinna förtroende. Dörrknackandet gav mig ett livselixir för alla politiskt engagerade: hopp.

 

Nu vet vi: dörrknackning fungerar

Bara någon vecka innan valdagen hade DN en artikel om vilka kampanjmetoder som har internationell evidens. Det är färre än man tror och de gick igenom att reklam, kampanjer i sociala medier och affischer alla saknar stöd för att påverka valutgången. Den enda metoden med vetenskaplig evidens som en enskild medlem kan ägna sig åt pekades ut som dörrknackning. Något som också förklarar varför fler partier också har knackat dörr i denna valrörelse. I Sverige finns bara en publicerad studie (som visade effekt), men vi har tack vare användandet av nya tekniska verktyg bättre data för att utvärdera effekterna för Socialdemokraternas del.

 

När vi i Socialdemokraterna nu analyserat 760000 dörrknackningssamtal med specifika platser och valdistrikt kan man se en tydlig trend. När vi försöker hitta jämförbara valdistrikt ser vi effekten. Den svenska studien visar på att var femtonde samtal skulle lett till ny röst och exakt hur många samtal det går på röst varierar i vår analys. Variationen är inte konstig då samtal inte är likvärdiga. Valarbetare kan vara olika duktiga på samtalsmetodik, områden kan vara mer eller mindre målgrupp som går att påverka och därmed variera i antal möjliga att övertyga.

 

Med den kunskapen kan vi konstatera något basalt men samtidigt avgörande. Fler genomförda samtal i valrörelsen hade inneburit ett högre valresultat. För att göra ett räkneexempel: Om vi utgår ifrån studien om 15 samtal per röst skulle dubblerat antal dörrknackningssamtal lett till ett valresult som förändrat maktförhållandena mellan de politiska blocken. För mig är det en otroligt eggande tankemodell. Inte bara en metod som ingjuter hopp i själva samtalet utan något vi som rörelse äger och därmed kan påverka valresultatet med. Något som allt för få metoder kan påvisa.

 

Nycklar till ökat engagemang

Trots att vi denna valrörelse dels var rekordfå medlemmar, dels hade mindre ekonomiska muskler än tidigare så knackade vi fler dörrar än på många decennier! Med den lärdomen kan jag se flera viktiga nycklar till att förstå hur man stärker vårt parti på bred front.

 

1. Prioritera en tydlig verksamhetsmetod.

Ibland beskrivs folkrörelsetraditionen som att ha varit en helt fri verksamhet där alla gjorde lite vad de ville. I själva verket har de riktiga framgångarna ofta varit förknippade med tydligt förädlade verksamhetsmetoder. Studiecirkeln, folkhögskolekursen, mötestekniken och Folkets hus-formatet för att nämna några. Vi behöver en uppsättning metoder vi kan förädla och arbeta med – några kanske bara behöver förnyas, andra importeras. Men vi måste våga prioritera och hålla i.

 

2. Sänk inte tröskeln för engagemang – ställ krav! Det har nästan blivit en floskel att vi ska sänka trösklarna för engagemang. Visst är det av godo att göra det enklare att bli aktiv men uppgiften ska inte vara – eller upplevas – liten. Att knacka dörr är inte alltid enkelt. Men allt engagemang vägs mot om det är en viktig uppgift som annars inte genomförs och där den enskilda personen ser att de kan göra skillnad. Varje medlem som ger av sin fritid till rörelsen ska få känna att insatsen spelar roll. Det är att i praktiken skapa värde i medlemskapet.

 

3. Satsa på det personliga ledarskapet. Ska man få personer i sitt kontaktnät att göra en uppgift är inte vägen dit masskommunikation. När vårt parti numer har mindre resurser och färre ombudsmän behöver fler vara organisatoriska ledare – fler behöver väcka andras engagemang genom sitt eget goda ledarskap. Dörrknackning har byggt på just det: Lokala ledare med personliga relationer som skalat upp aktivitetsgraden i sina områden. Våra företrädare, kandidater och ledare på alla nivåer behöver stärkas i denna roll.

 

Vägen framåt

En av socialdemokratins giganter och kortvarig statsminister Richard Sandler publicerade 1911 skriften Samhället så som det är. En skrift fylld med statistik om hur verkligheten såg ut. Sandler, som även var först med att översatta Marx till svenska, var övertygad om att politiska diskussioner skulle vara faktabaserade.

 

När vi pratar organisatoriska frågor har denna viktiga utgångspunkt tyvärr varit frånvarande. I stället får någon enskilds känsla av läget ett för stort inflytande.

 

Nej, dörrknackning vinner inte val ensamt. Det behöver finnas en politisk idé och konkreta förslag att prata om vid dörren. Men erfarenheten och statistiken lär oss något. Nästa val kan det mycket väl vara ytterligare höjda ambitioner i dörrknackandet som avgör valet.

 

Text: Vidar Aronsson, ansvarig för organisationsutveckling på partikansliet