Verelendung – det tyska ordet som innebär att man struntar i att hjälpa människor som befinner sig i utsatta situationer med förhoppningen att de blir så pass illa att de själva gör något åt det. Samma ord använder tyskarna för att beskriva svenskarnas hållning till narkotikapolitik.
I boken Vi ger oss aldrig – så gick det till när Sverige förlorade kriget mot knarket redogör Johan Wicklén för Sveriges narkotikapolitik genom historien. Under bokens gång får vi följa med från startpunkten av narkotikapolitiken från 1954 till i dag. Wicklén tar upp stora och små händelser i Sverige som format vår narkotikapolitik, men vi får även en inblick i andra länders syn på vår politik och flertalet personliga berättelser om dagens restriktiva narkotikapolitik.
Boken kan tyckas tendentiös då den endast kritiserar de som har stramat åt narkotikapolitiken. Men flertalet gånger när man läste boken häpnades man över hur det faktiskt hade gått till när Sveriges narkotikapolitik bildades. Wicklén menar att lagstiftningarna bygger främst på rädsla och inte forskning.
Ett exempel är när Brå släppte två rapporter som undersökte polisens insatser för att avskräcka ungdomar från narkotika. Den ena handlade om kriminaliseringens effekter och landade i att det inte fanns några tecken på ungdomar slutade använda droger eller att nyrekryteringen minskade. Rapporterna fick skarp kritik från politiker och ansågs knappt vara seriösa. Det blev tydligt att studier inte fick ifrågasätta politiken.
Det andra exemplet var en historia om en man vid namn Henrik. Henrik led av kronisk smärta i ryggen. En dag bestämde han sig för att testa cannabis som smärtlindring vilket visade sig vara vägen ut från hans outhärdliga smärta. Hans läkare var medveten om att han använde sig av cannabis och motsatte sig inte detta. Problemet var bara att han inte ville köpa det illegalt så han valde att odla det hemma i sitt garage, vilket också skulle bli hans fall.
Boken väcker många tankar. Vad som var mest förbluffande och som gjorde att jag inte kunde sluta läsa var historien om hur Sverige kunde förändras till det vi är i dag, främst genom åsikter frånkopplade från forskning och beprövad erfarenhet. Jag kan inte säga om det behövs en avkriminalisering eller legalisering, men Johan Wicklén övertygar om att status quo inte är hållbart. Verkligheten är att många lider av den narkotikapolitik som förs i dag och det kan vi inte blunda för.
Text: Salja Neuhaus, praktikant Tankesmedjan Tiden
