Södertälje har gjort en skolresa och i dag har kommunen länets högsta lärartäthet. Efter åtta år som skolpolitiker i Södertälje reflekterar Elof Hansjons om skolans funktion och prestation.
Jag vill berätta om min tonårsrevolt. Den började jag utklädd till en antilop i en sommarglänta. Längs grusvägen och hasselbuskarna i ett naturreservat i Järna. Längs med ån där vi plurrade. Den började med att vi vägrade dansa eurytmi i ett klassrum i waldorfskolan som blev känd i tv-programmet Dokument inifrån: De utvalda barnen. Jag blev tonåring som elev i Solviksskolan. Min revolt var att bli en socialdemokrat som gillar färdigrullade köttbullar, koncentrerad blandsaft och kommunala styrdokument.
Jag har nog egentligen aldrig avskytt min egen skolgång. Det var förstås inte okej när vi satte oss i ring och alla i turordning skulle säga vem man var kär i. Så gör man inte mot barn. Men det gick bra för mig och jag är tacksam för varje lärare som hjälpt mig på vägen – i Solviksskolan, på kommunala Täljegymnasiet och på Stockholms universitet. Men jag fick syn på saker under min skolgång i waldorfskolan i Järna och några lärdomar bär jag med mig om vad som är viktigt när man styr över skolan. Jag skriver utifrån hur mina upplevelser var när jag var elev på 1990-talet. Inte utifrån hur det är på skolan i dag…
Det här var ett utdrag ur tidskriften Tiden nr 4/2022. Beställ hem tidningen här: https://natverkstan.premium.se/tidskrift/tiden
