Är ett normerande kollektiv en förutsättning för ekonomisk jämlikhet?

Denna text är publicerad i tidskriften Tiden nr 4/2022.

I Sverige och västvärlden har näringslivet byggt en effektiv allians med värdekonservativa gräsrotsrörelser. Vad ska vänsterns svar vara? Johan Söderberg hämtar inspiration från akademien.

 

Näringslivshögerns beslut för ett par år sedan att närma sig Sverigedemokraterna gav utdelning i valet 2022. Detta närmande var ingen isolerad händelse. Framgångsreceptet har en förlaga i USA. Armkrok med evangeliska väckelserörelser, konspirationsteoretiska subkulturer och vit makt-miljöer har den ekonomiska eliten i USA säkerställt ett varaktigt opinionsstöd för privatiseringar och skattesänkningar. Delar av arbetarklassen och medel-klassen lockas att rösta fram en ekonomisk politik som de själva missgynnas av. Samma valtaktiska allians mellan näringslivets företrädare och den populistiska ytterkantshögern har nu kopplat greppet om den svenska politiken. Risken finns att den parlamentariska majoriteten för marknadsliberala reformer kommer bestå i många mandatperioder som komma skall.

 

För vänstern är det en ödesfråga hur man väljer att svara på denna utveckling. Dock saknas det samsyn kring problembeskrivningen inom vänstern. Under valrörelsen försökte såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet stävja väljarflykten till Sverigedemokraterna. Bland annat med utspel om brottsbekämpning (S) och subventionerad energikonsumtion (V). Interna kritiker inom båda partierna tar valförlusten som intäkt för att detta var en felsatsning. Försöken att gå väljarna till mötes i lag-och-ordningsfrågan och genom att tona ner klimatomställningen resulterade endast i att mediedebatten kom att föras på högerns planhalva.

 

På ett djupare plan handlar eftervalsdebatten om hur vänstern ska förhålla sig till det värdekonservativa och fosterländska tankegodset, och i förlängningen, till de många väljare i löntagarkollektivet som attraheras av dylika idéer. Väsentligen är det den gamla motsättningen inom vänstern mellan ”klass” respektive ”identitet” som spelas upp på nytt. Uppfattar man ambitionen att vinna tillbaka lo-väljare från det konservativa blocket som på förhand utsiktslöst, då kommer man förorda en återgång till den tidigare strategin, att mobilisera kvinnor, unga och marginaliserade grupper.

 

Tvistefrågan är mångbottnad och har långtgående, handlingspolitiska konsekvenser. Därför är det motiverat att höja blicken från eftervalsdebatten och fördjupa sig i närliggande diskussioner som förs i den akademiska världen…