Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Var finns barnperspektivet? - Daniel Vencu Velasquez Castro & Yasmine Ladelius.

Inget barn förtjänar sämre livsförutsättningar. Nu när vi blickar framåt, mot en kongress och därefter en ny mandatperiod, är frågan om vi har modet och den långsiktiga politiken för att uppnå målet om en jämlik barndom. Det är tveksamt, menar Daniel Vencu Velasquez Castro och Yasmine Ladelius.

 

Barnen är utgångspunkten för framtiden. I barnen ser vi framtiden, vad som skapar förutsättningar för barnen i dag kommer ge enorma vinningar, om vi gör rätt, i morgon. Ett samhälle som koncentrerar sin politik och sitt engagemang i barnen är ett samhälle som vill skapa långsiktig förändring. För i ett klassamhälle är den ojämlika barndomen den värsta formen av orättvisa, när inte jämlika uppväxtvillkor existerar reproduceras fattigdom i generationer.

”Vi gör långtidsplaner för försvaret, för vår energiförsörjning och för kommunal service. Allt detta är nödvändigt, men den enda praktiska anknytning vi har till framtiden är barnen. Ur den insikten växer vårt gemensamma ansvar för barnen i samhället. Vi skall inte hålla på med ”mina barn” och ”dina barn” ur ett individualkapitalistiskt betraktelsesätt. Det är ju frågan om våra gemensamma barn, varenda tjatting! Därför skall barnen sättas i förgrunden. Ytterst handlar det om glädje”, sade Olof Palme år 1975.

Olof Palmes syn på barnrättspolitiken som något centralt i välfärdssamhället är ingenting som Palme själv formulerade. Det har varit en tydlig färdriktning för socialdemokratin, en färdriktning som hade insikten att utan en trygg och jämlik barndom kommer vi aldrig kunna överbrygga klasskillnader. I socialdemokratins begynnelse levde barn i vitt skilda världar i Sverige. I arbetarkvarter och brukssamhällen fanns det inget föreningsliv eller föräldrar som hade tid att ge barn en trygg barndom. Föräldrar behövde gå med mössan i hand för att tigga arbete. Inte heller fanns det möjligheter för alla barn att gå i skola. I stället påbörjades arbetslivet i en alltför tidig ålder för att fattigdomen krävde att alla skulle bidra till hemmet. Klassamhället tog barndomen ifrån dem. Barnfamiljer inom arbetarklassen var den enskilt fattigaste gruppen i Sverige. Den politiska färdriktning som socialdemokratin stakade ut skulle visa sig ha ett barnfokus som aldrig tidigare skådats…

Det här var ett utdrag ur tidskriften Tiden nr 2/2021. Beställ hem tidningen här och läs hela texten: https://natverkstan.premium.se/tidskrift/tiden