Varför är det smickrande att bli kallad för ”borgmästarn”? Hur blir man en framgångsrik lokalpolitiker? Det kan Claes Nordmark, kommunstyrelsens ordförande i Boden, svara på. Claes är en av socialdemokratins mest spännande politiker just nu och fortsätter Tidens serie med lokalpolitiker.
Namnet Boden får många att tänka på Bodens fästning och Försvarsmakten. Det är en bild som vi bodensare är stolta över. Den stärks varje julafton när byrådirektör H.K. Bergdahl uttrycker sin tacksamhet över att Karl-Bertil Jonsson har gett bort byrådirektörens julklapp, en tändstickstavla av Bodens fästning, till en fattig. Fästningen byggdes på tidigt 1900-tal och gjorde Boden till ”låset i norr”. Det var den som gjorde att Boden gick från att vara i stort sett ingenting till att bli en stad. I dag är dock Boden mer än försvaret. I dag är Boden framtiden.
När jag växte upp i Boden på 80- och 90-talet var det en stängd kommun som präglades av just Försvarsmakten samt Norrbottens länssjukhus. Andelen bodensare som arbetade inom offentlig sektor stack ut rejält i en nationell jämförelse. Sedan kom katastrofåren på slutet av 90-talet. Landstingsfullmäktige beslutade att lägga ned länssjukhuset i Boden och bygga ett nytt i Sunderbyn, Luleå. Och så fattades de nationella, i efterhand sett väldigt naiva, besluten om kraftiga neddragningar på försvaret. De var så drastiska att min slutövning i mars 1998, på dåvarande Bodens artilleriregemente A 8, halverades i omfattning precis innan övningen drog i gång. Utan att överdriva går det att säga att luften gick ur Boden.
Innan besluten hade Boden en befolkning om 30000 invånare. Något år senare hade siffran blivit 27000 – var tionde invånare hade valt att lämna. Och som ersättning för försvarsneddragningarna kom blott några få okvalificerade ersättningsjobb.
Bodensarna hade då två val. Att lägga sig ner och självdö eller att resa sig upp och ta tag i saken med egna händer. Den välkända Bodenandan, den som säger att vi aldrig ger upp, gjorde att vi valde det senare alternativet. Och här började den resa som lett fram till den expansiva tid som Boden nu befinner sig i.
Min egen resa ledde mig 1998, efter avslutad värnplikt vid A8 i Boden, till studier i Uppsala. Jag är elfte generationens bodensare på pappas sida. Att växa upp i Boden var fint, men i yngre år uppskattade man inte alltid det fina. Efter smällen som drabbade Boden gjorde jag som många i min ålder och lämnade stan. I Uppsala blev det först studier i biologi och molekylärbiologi som sedan blev ett omval till statsvetenskap och engagemang i S-studentföreningen Laboremus. Det var en härlig tid. Men det fanns dock en konstant hemlängtan till Boden i bakhuvudet.
Efter studierna och engagemanget i studentpolitiken fick jag jobb för Stockholms läns S-riksdagsbänk och flyttade till Sundbyberg – underbara Sumpan. Men under alla de år jag hade förmånen att arbeta med politik på heltid, som i riksdagen, sedan på S-landstingskansliet, sedan som biträdande internationell sekreterare på partistyrelsen och slutligen som politiskt sakkunnig för dåvarande landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, så fanns hemlängtan till Boden kvar. Jag brukade skämta om att jag bara arbetspendlade till Stockholm.
Att bokstavligen vara där det händer, där människor i vardagen kommer i direktkontakt med politiken och många av de politiska besluten som fattas.
Tankarna på att en dag flytta hem blev allt starkare under tiden i huvudstaden. Samtidigt verkade kommunalrådsuppdraget vara ett av de finaste uppdragen man kunde ha. Att bokstavligen vara där det händer, där människor i vardagen kommer i direktkontakt med politiken och många av de politiska besluten som fattas.
I god tid inför valet 2018 hörde allt fler partikamrater hemifrån av sig och frågade om jag kunde tänka mig att komma hem och kandidera till att bli partiets kommunalrådskandidat. Då kändes det som att det var dags. Efter en spännande valrörelse och efterföljande förhandlingar blev jag i oktober 2018 med mina 41 år Bodens yngsta kommunalråd genom tiderna. 2020 blev jag även vald till ordförande för kommunförbundet Norrbottens Kommuners styrelse.
Resan mot framtidens Boden hade då kommit en bra bit på vägen inom till exempel de elintensiva näringarna, de kreativa näringarna, besöksnäringen, miljöteknik, besöksnäringen och hästnäringen. Befolkningen hade ökat till 28 000.
Att vara kommunalråd och leda en kommun är kanske det svåraste och samtidigt det mest meningsfulla uppdrag man kan ha. Det sa ett äldre nu före detta S-kommunalråd till mig för många år sedan. När jag själv blev kommunalråd förstod jag vad han menade.
Som kommunalråd gäller det att ha fokus på rätt saker. Det kan vara lätt att sugas in i den kommunala byråkratin och fastna i byråkratin. Det är därför viktigt att hålla sig till den gyllene regeln att det är de förtroendevalda som bestämmer vad som ska göras men att det sedan är det upp till tjänstepersonerna hur det ska göras.
Ett kommunalråd bör så mycket som möjligt söka sig ut från stadshuset
Ett kommunalråd bör så mycket som möjligt söka sig ut från stadshuset. Luncha på stan. Delta på kultur- och idrottsarrangemang. Representera kommunen vid invigningar och andra aktiviteter. Göra praktik på arbetsplatser. Göra företagsbesök. Allt detta kan tyckas vara självklarheter men det är som sagt lätt att fastna i interna ärenden. När man som kommunalråd rör sig mycket ute bland folk och är tillgänglig får man även höra vad de faktiskt tycker om utvecklingen i kommunen.
Ibland kallas jag ”borgmästarn” och det tycker jag är en fin komplimang. I mina ögon känns ett ”kommunalråd” som en som tillbringar dagarna på kontoret medan en borgmästare finns närvarande ute bland folket. Lika positivt ser jag på att bli kallad ”starke man”, eftersom jag tolkar det som att det jag står upp för är hela Boden i både med- och motvind och tar bodensarnas oro på allvar.
Som kommunalråd kommer man förr eller senare att ställas inför intressekonflikter mellan kommunens eller länets bästa gentemot beslut där partiet varit involverat på nationell nivå. Här finns ibland ett missförstånd i partiet att det alltid är negativt när kommunalråd markerar att de tycker annorlunda än partiet centralt. Även om vi som tumregel ska ha en enad front utåt kan det vara ett sundhetstecken att vi ibland kan tycka olika mellan de olika nivåerna. Det visar väljarna att vi har lokala företrädare som står upp för sin bygd och att vi är ett brett parti där olika åsikter ryms.
Ett kommunalråd får inte vara rädd för media. Tvärtom bör man söka sig till media för att tipsa om nyheter samt vara tillgänglig för intervjuer oavsett om det är i positiva eller mindre positiva frågor. Det skapar trovärdighet både mot media och medborgarna. Sociala medier kan vara ett bra verktyg för att berätta om vad man som kommunalråd gör och vad som är på gång i kommunen samt att ha dialog med och få synpunkter av medborgarna. Min erfarenhet är att det personliga tilltalet och att vara sig själv fungerar bättre på sociala medier än att filtrera bort sin person för att passa in i någon tänkt mall för politiker.
Ett kommunalråd måste våga vara tydlig även i frågor som kan tyckas vara uppenbara men även i svårare frågor, som trygghet och brottslighet. Jag har flera gånger markerat hårt i regionalmedia mot saker som väskryckningar och våld samt när rättsväsendet har misslyckats kapitalt. Även om det kan vara uppenbart att ingen gillar brottslighet visar det på ledarskap när kommunalrådet säger ifrån och det brukar ge stor uppskattning ”på stan”. Man ska inte heller glömma bort att ett kommunalråd inte bara representerar sitt parti, man representerar och bör inkludera så många kommuninvånare som möjligt så att de vill vara med på samhällsbygget. Jag är ju kommunalråd för alla bodensare, vare sig de vill det eller inte, och inte bara de som har röstat på S.
Som kommunalråd tror jag på att våga vara stolt över sin kommun och peka mot framtiden. Att fastna och klampa runt i gammal gegga om ditt och datt gläder oppositionen, för om du fastnar i sånt har du tappat fokuset på framtiden. Peka alltid framåt och berätta om vad du och partiet vill. De allra flesta människor vill hellre ledas till en ljus än en mörk framtid och det är kommunalrådets uppgift att leda vägen dit.
Att vara konsekvent och tydlig tror jag är viktigt som kommunalråd. Jag har till exempel varit tydlig med vad jag anser om att nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen, nmr, ställde upp i valet i Boden 2018 och har följt den linjen konsekvent. Bodensarna ska veta att jag och partiet gör allt vi kan för att aldrig mer ha nazister som marscherar på våra gator och då är det bara att hålla i frågan.
Det kan även vara positivt att som kommunalråd bjuda på sig själv vid väl valda tillfällen. Jag har till exempel kommit in på hästryggen på en julavslutning med Bodens Ridklubb utan att kunna ett dyft om hästar. Jag har blivit uppkallad på scenen mitt under ett live-framträdande med Kattis Ahlström och Niklas Källner för att praktisera journalist och intervjua Kattis till hundratals bodensare glädje.
Och givetvis måste man som kommunalråd alltid vara sig själv, annars blir det fel från början.
I höst ska vi äntligen ha vår partikongress i Göteborg om pandemiläget tillåter och det går ju åt rätt håll. Då blir det spännande debatter, efterlängtade träffar med gamla partikamrater och ett ypperligt tillfälle att lära känna nya.
Jag har flera gånger hört vårt parti kallas ”kommunpartiet” då vi ofta är starka i kommunvalen inte minst på mindre orter ute i landet. Det måste vi återupprätta och vid kongressen måste frågorna om hur hela landet ska utvecklas få ta rejält med plats.
De frågor som oroar bodensarna liknar de i andra kommuner av samma storlek. Det handlar om att skapa jobb så att det finns en framtid i kommunen. Det handlar om kvaliteten i välfärden. Har farmor det bra på äldreboendet? Får eleverna den uppmärksamhet och det stöd av lärarna i skolan som de behöver? Visst tänker kommunen på att satsa även i byarna och inte bara i stan?
Och så är det så klart trygghetsfrågorna. Våldsbrott skapar direkt en enorm oro och vi har därför i Boden tagit fram kommunens första trygghetsplan någonsin. Vi ska dessutom även inrätta en trygghets- och samordningscentral. Här måste hela vårt parti fortsätta jobba hårt, för oron kring trygghetsfrågorna är inte isolerade till storstäderna utan är stora i hela landet.
Jag hoppas att bodensarnas frågor, frågor som rör jobb och tillväxt, välfärden, pensioner, klimatet och trygghetsfrågorna hamnar i fokus. Och så håller vi i det ända genom valrörelsen.
Det var samtalet som ledde fram till att H2 Green Steel till slut valde Boden som kommun för etableringen av ett fossilfritt stålverk med 1500 jobb i fabriken
För Bodens del ser framtiden ljus ut. En fin junidag i fjol fick jag ett samtal som för lång tid framöver kommer att förändra Boden. Vi går nu från att vara en försvarsstad till att även vara en industristad. Det var samtalet som ledde fram till att H2 Green Steel till slut valde Boden som kommun för etableringen av ett fossilfritt stålverk med 1500 jobb i fabriken – vilket i sin tur skapar tusentals kringjobb i hela regionen.
I Boden hade vi, redan innan vi kunde gå ut med nyheten om det nya stålverket, kommit långt med andra näringar. Vi har en dataspelsbransch som växer supersnabbt. Vi har en besöksnäring som, när det inte är en global pandemi, går som tåget. Och mycket mer.
H2 Green Steel är givetvis enormt. Precis som det fanns ett Boden före och ett Boden efter bygget av Bodens fästning kommer det att finnas ett Boden före och ett Boden efter bygget av stålfabriken. När jag direkt av HG Green Steel fick deras slutliga besked om etableringen i Boden ville jag uttrycka mig som byrådirektör H.K. Bergdahl när han fick nyheten om att Karl-Bertil
gett bort tändstickstavlan av Bodens fästning till en fattig: ”Det var förbanne mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerades!”
Boden är på väg att slå ut i full blom och i hela Norrbotten är framtidstron och optimismen stark med alla satsningar som är på gång. Nu behöver vi en massiv inflyttning till Boden, Norrbotten och till alla spännande jobb som växer fram i den gröna omställningen.
Som kommunalråd pekar jag mot vår ljusnande framtid och är stolt över att få vara en länk i den kedja som generationer av bodensare utgör.
Claes Nordmark, kommunstyrelsens ordförande i Boden
