Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Lobbyisters inflytande är en negativ spiral för politiken - Saga Nyström Holm

I takt med att partierna försvagas och medlemmarna blir färre ökar behovet av att ta in idéer och kompetens utifrån. Det i sin tur förstärker känslan av att politiken formas någon annanstans och värdet av medlemskapet sjunker ytterligare, skriver Saga Nyström Holm.

Under de senaste åren har den politiska vänstern riktat stark kritik mot högerpartiernas nära samröre med näringslivets lobbyister. Framför allt tänker jag på avslöjandet om att flera av Sveriges tyngsta lobbybyråer uppdagades ligga bakom Sverigedemokraternas högersväng i frågan om vinster i välfärden. Eller att Nyamko Sabunis utspel om en elektrifieringskommission visade sig vara ett beställningsjobb från Scania. I dag handlar det i stället om välfärdsbolagens järngrepp om de borgerliga partierna.

Det är med all rätt att kritik riktas mot de politiska förslagen som sådana. Men debatten missar två viktiga faktum: användandet av konsulter och lobbyister är inte en fråga om partitillhörighet, och inte heller hör det till ovanligheterna. I dag tar alla partier hjälp av professionella.

Under de senaste fyra decennierna har engagemanget i de etablerade politiska partierna kraftigt minskat. Allt färre är beredda att ta på sig ett politiskt uppdrag och medlemstalen krymper. När partierna inte längre lyckas engagera stora medlemsskaror behöver information om människors intressen och behov hämtas på annat håll. Dels för att det saknas ett kollektiv som försöker formulera politik inifrån partierna, men också för att de aktiva medlemmarnas åsikter inte längre kan sägas vara representativa för partiets väljare i stort.

För att kompensera för det minskade inflödet av aktiva medlemmar till organisations- och partiledningarna
anlitas professionella idéutvecklare. De ingår i den nya kategori av påverkansaktörer som ofta kallas policyprofessionella, det vill säga personer inom den politiska sfären som inte är förtroendevalda eller partiaktiva, utan som i olika former anlitas för att bedriva politik. De arbetar bland annat med att göra analyser, orkestrera politiska budskap, formulera nya politiska initiativ, skriva debattartiklar eller bolla idéer. En del av dessa är de många konsulter som arbetar för PR-byråer. Alltså kan policyförslag som traditionellt uppstått genom en kraftfull, inre idédebatt outsourcas till en konsultbyrå.

I boken ”Makt utan mandat” undersöker forskarna Christina Garsten, Stefan Svallfors och Bo Rothstein vilken roll policyprofessionella spelar i den svenska demokratin. Utifrån ett gediget intervjumaterial konstaterat de att yrkesgruppen i stor utsträckning har tagit över de aktiva partimedlemmarnas roll som bollplank och idéutvecklare för partiledningarna. Utvecklingen har också bidragit till att den politiska ledningens ställning gentemot gräsrötterna blivit starkare, men även mer distanserad.

Det blir som en negativ spiral. För när man som partimedlem inser att partiets politik formas någon helt annanstans, finner man det så klart mindre meningsfullt att engagera sig. Partierna fyller då tomrummet genom att anlita än fler policyprofessionella, vilket ytterligare minskar medlemmarnas inflytande och i nästa led också dess partiengagemang…

Det här var ett utdrag ur tidskriften Tiden nr 2/2021. Beställ hem tidningen här och läs hela texten: https://natverkstan.premium.se/tidskrift/tiden