Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Barnperspektivets politiska sprängkraft - Sven-Ove Hansson

De som fokuserar på vuxna kan i bästa fall argumentera för varför vissa vuxna förtjänar att ha det bättre ställt än andra. Men inget barn förtjänar att få sämre villkor och chanser i livet än andra barn. Denna enkla insikt har stor politisk sprängkraft, skriver Sven Ove Hansson.

 

Barnperspektivet är inte nytt i politiken. Viljan att göra tillvaron bättre för kommande generationer har länge varit en viktig drivkraft. Olof Palme uttryckte det tydligt i ett tal år 1975: Barnen skulle ”slippa få uppleva vad man själv genomgått. De skulle möta en ljusare framtid.” I dag handlar denna strävan mycket om klimatet och miljöförstörelsen. Vi måste se till att inte förstöra livsbetingelserna för dem som kommer efter oss. Det är bråttom, och det är mycket som behöver göras.

Men barnperspektivet handlar också om livsvillkoren här och nu. Det är ingen tillfällighet att deklarationer om mänskliga rättigheter alltsedan 1700-talet inleds med ett barnperspektiv. Vi människor är alla ”födda fria och lika i värde och rättigheter”, som det heter i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Skillnader mellan vuxna försvaras ofta med vad de gjort sig förtjänta av. Men så kan man inte resonera om barn.

Inget barn förtjänar att få sämre villkor och chanser i livet än andra barn. Denna enkla insikt har stor politisk sprängkraft.

De som hävdar att barn ska kunna få en bättre skolgång därför att deras föräldrar ställde dem i rätt kö när de föddes ser inte människors rättigheter i ett barnperspektiv. De barn som inte ställdes i kön vid födelsen har inte själva valt detta. Att rätta till denna orättvisa är allas vårt ansvar. Barnperspektivet handlar, för att återigen citera Palmes tal, om ”vårt gemensamma ansvar för barnen i samhället”, och ”det är fråga om våra barn – det gäller varenda tjatting”.

Det är likadant när barn missgynnas på andra sätt. Barn som har svårt att läsa läxorna därför att det är trångt och stökigt hemma har ingen skuld till trångboddheten. Barn som inte kan välja samma fritidsaktiviteter som andra på grund av familjeekonomin har inget ansvar för föräldrarnas dåliga ekonomi. Barn som inte får tillgång till böcker på det språk som talas i hemmet har inte valt sitt hemspråk.

Det finns de som påstår att ojämlikheten är i sin ordning, att det inte är något problem med stora ekonomiska klyftor i samhället. De har valt att bortse från barnperspektivet. Ofta framhäver de i stället föräldraperspektivet. De talar sig till exempel varma för föräldrarnas rätt att ställa sitt nyfödda barn i skolkö. De ser inga nackdelar med att barn till föräldrar med dålig ekonomi går miste om mycket som välbeställda föräldrar kan ge sina barn. I ett renodlat föräldraperspektiv kan detta måhända framstå som rimligt. Men det är fel perspektiv. Barn är också människor, och deras rättigheter ska inte vara beroende av föräldrarnas resurser eller deras framsynthet…

Det här var ett utdrag ur tidskriften Tiden nr 2/2021. Beställ hem tidningen här och läs hela texten: https://natverkstan.premium.se/tidskrift/tiden