Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Vad gör tyska miljöpartiet rätt och svenska miljöpartiet fel? - Jakop Dalunde

Senaste månaden har Die Grünen, miljöpartiet i Tyskland, varit landets största parti i flera opinionsmätningar med stöd på nära 30 procent. Ändå ligger de politiskt nära svenska miljöpartiet. Varför skiljer sig stödet åt så stort? Och finns det någon lärdom här för svenska socialdemokrater undrar miljöpartisten Jakop Dalunde?

I Sverige har opinionsbildare och skribenter från hela det politiska spektrat uttryckt en vilja att dra det svenska miljöpartiet åt sitt håll. Antingen är vi inte tillräckligt vänster, eller så är vi inte tillräckligt liberala. Antingen så sviker vi miljörörelsen eller så är vi ett hot mot svensk industri.

500 kilometer söderut finns ett parti som i stora drag har samma politik, men i stället för att slitas isär blir de bara bredare och bredare. Med 28 procent i opinionsmätningarna är man nu Tysklands största parti. Hur lyckas Die Grünen så bra? Vad krävdes för att de gröna skulle kunna ta klivet upp till att bli ett parti i samma viktklass som de tyska socialdemokraterna och kristdemokraterna?

För att förklara det måste man börja i det tyska partilandskapet, som visserligen på många sätt liknar det svenska, men skiljer sig på avgörande punkter. Förbundskansler Angela Merkel åtnjuter fortfarande goda förtroendesiffror, men under ytan pyr ett missnöje inom partiet för hennes mittenorienterade politik. Det har lett till att stora delar av partiet vill i stället följa med Bayerns starke man Markus Söder ut på högerkanten och ta tillbaka väljare från högerpopulistiska AfD. Den uppslitande interna striden om Merkels efterträdare har gjort väljarna osäkra på var partiet står, och framför allt tyska mittenväljare som tidigare röstat på den kristdemokratiska koalitionen ser sig om efter alternativ.

Den tyska socialdemokratin är i en liknande situation, fast värre. Man har fortfarande inte repat sig från de tuffa arbetsmarknadspolitiska åtgärderna man genomförde under Gerhard Schröders regeringstid. Detta har inte underlättats av att man efter det regerat tillsammans med kristdemokratiska CDU, vilket gör att många progressiva väljare vänt socialdemokraterna ryggen. Lägg därtill konstant inbördeskrig om vägen framåt är att gå vänsterut, eller fortsätta försöka erövra mitten. Partiet blir närmast lamslaget och resultatet blir varken hackat eller malet.

Här har de svenska Socialdemokraterna varit mer framgångsrika än sitt tyska systerparti. Ett socialdemokratiskt parti format av Mikael Damberg hade varit lika smalt (och litet?) som ett parti format av Daniel Suhonen – framgångssagan handlar om att bådas sympatisörer känner sig välkomna i den socialdemokratiska berättelsen.

Dessutom, när den gröna opinionen började växa i Sverige på 90-talet började Göran Persson tala om det gröna folkhemmet. Med Mona Sahlin i spetsen lyckades Socialdemokraterna sedan profitera på en modern och mer progressiv framtoning. Det har gett den svenska socialdemokratin en viss trovärdighet i miljöfrågor, något deras tyska motsvarigheter inte lyckats med…

Det här var ett utdrag ur tidskriften Tiden nr 2/2021. Beställ hem tidningen här och läs hela texten: https://natverkstan.premium.se/tidskrift/tiden