Ditt väsens stolta kungliga blomdoft fin
jag ville hemligt dricka, ett heligt vin –
men dödstung står jag
som i drömmar,
med törst som Tantalos
i klara strömmar.
– Utdrag ur Trollbunden av Karin Boye.
Berättelsen om Tantalos är en berättelse om evigt begär utan tillfredsställelse. Bestraffad av Zeus placeras Tantalos i en pool av vatten med ett fruktträd hängandes över. När han griper efter frukten viker grenarna undan, när han böjer sig ned för att dricka rinner vattnet bort.
Få begär kan mäta sig med det i Tantalos, men det är hans öde som kommer till minnes när jag längtar efter en annan värld. Ty vår samtid är trasig, perverterad och själsligt fattig. Det jag längtar efter finns inom räckhåll men aldrig tillräckligt nära.
Vad är meningen med livet?
Att ställa sig den frågan ingår i vad det innebär att vara människa. Insikten om vår existentiella frihet, vår förmåga att välja projekt i livet, är vår arts gåva och förbannelse.
Vad är värdefullt att göra? Vad är meningsfullt att vara?
Frågorna behandlas av filosofer, om än alltför sällan. Vår tids filosofi ägnar sig mer åt analys av begrepp och definitioner än åt frågor som rör människans natur och existens. Vill vi utforska de eviga frågorna får vi vända oss till kultur, konst eller religion. Men där frågorna behövs som mest är där de skriker med sin frånvaro: I politiken.
I antikens filosofi och genom politikens historia har kopplingen mellan det goda och statskonsten diskuterats ihärdigt. I dag är insikten om en sådankoppling förlorad.
Hur hamnade vi här?
Orsakerna är många och fler än jag kan överblicka. Men, en orsak vi inte kommer undan ligger i vår samtid. En samtid som under en period varit fast i ett liberalt strypgrepp. Liberalismen som idétradition är rik och bred, här finns diskussioner om människans natur, hennes relation till det goda och till samhället. Den traditionen går att hitta i litteraturen – men den existerar inte i vår politiska sfär och knappt i samtiden över huvud taget.
När Lena Andersson i sin senaste bok Om falsk och äkta liberalism försöker reda ut liberalismens sanna väsen landar hon i att den äkta liberalismenbygger på en absolut idé om ägande, en idé som leder till att i princip all beskattning blir stöld. Mål och mening med samhället, mänsklighetens gemensamma projekt och ändamål, kronan i vår skapelse, blir att förhindra stöld.
Så torftig är liberalismens idépolitiska diskussion i dag. Så fattig har liberalismen blivit. En förvriden ideologi utan själ eller visioner där människan görs till en varelse utan mening eller ändamål. Vi fråntas våra artgemensamma egenskaper och vi görs till autonoma ägare på en marknad, utrustade med ett knippe negativa rättigheter. Vi frånkopplas vår omgivning och vårt samhälle. Vår tids liberalism är teorin om en ”frihet” som ska värnas, utan en tanke om vad mänsklig frihet innebär eller vari dess värde ligger.
Med Brexit, Donald Trump och högerns återfunna förtjusning i att socialisera ekonomin i kristider – även om deras socialism innebär att socialisera företagens förluster men privatisera vinsterna – så är vår tids liberala era förbi.
Nu är tiden mogen för att bygga nytt…
Texten finns att läsa här i förkortad version i Dagens Nyheter eller i full version i papperstidningen av Tiden.
