Johan Persson är pragmatikern som är rojalist av regionpolitiska skäl. Han har styrt Kalmar sedan 2006 och de tre senaste valen lett S till 46, 45 och 42 procent. Detta trots att stödet till riksdagen ligger runt 30 procent. Vad är hemligheten? Erik Nises intervjuar Johan som bland annat är orolig för partiets kompetensförsörjning.
Man säger att Kalmar är först in och sist ut ur en lågkonjunktur. Åtminstone var det sant tidigare och därför brukar den tidigare arbetsmarknads- och näringsministern Anders Sundström fortfarande fråga om det är dags för ett nytt krispaket när kommunalrådet i Kalmar ringer.
Klart är att strukturomvandlingen varit grym för kommunen i sundet. 1994 stängde Volvoverken där uppemot tusen anställda krympte till noll mellan modellerna 164 och 940. Fyra år senare köpte Cloetta chokladfabriken som bland annat tillverkade Bridgeblandning. Och lade ner den också.
Peter Akinder, fram till nyligen politisk redaktör på nedlagda Östran, numera ordförande i samhällsbyggnadsnämnden i Kalmar, minns det så här:
– För bara femton, tjugo år sedan hade Kalmar stora problem. Vi hade inget nöjesliv, det var helt dött efter fyra på lördagar. Fucking Åmålfaktorn var hög. Många tyckte att det var jävligt tråkigt. I dag tycker folk om sin stad, det händer alltid något kul och vi har ett lag i allsvenskan.
Och i historien om Kalmars vändning är huvudpersonen otvetydigt Johan Persson.
– Johan har varit skicklig på att berätta historien om en kommun med vind i seglen och den historien har dessutom varit sann, säger Peter Akinder som beskriver ett kommunalråd som i det närmaste är besatt av kommunens utveckling.
– Han mäter allt och följer utvecklingen slaviskt. Allt från jobben och kostnaderna för välfärden till rankningar, jämförelser och utmärkelser.
Kalmar har utsetts till ”Årets kommun” av Hela Sverige ska leva. Två gånger. När Kalmar fyra år i rad röstats fram till årets sommarstad på turistsajten Reseguiden tyckte arrangörerna att tävlingen riskerade att gå i stå och lade ner den.
Kalmars väg från krisstämplad till årets-nånting-kommun, har gått via ”en ohygglig massa aktiviteter” enligt Akinder. Man startade destinationsbolag, jobbade med levande stadskärna, slogs för företagsetableringar, byggde massor av bostäder och ett universitet, arrangerade Ironman-tävlingar och någonstans här måste man förmodligen också nämna kinesfiaskot. Historien börjar 2006 när Johan Persson som 32-årigt nytillträtt kommunalråd smittade kommunen, regeringen och fan och hans moster med en guldfeber som i korthet kom sig av planerna på ett spektakulärt affärscentrum där den gamla chokladfabriken legat. Av utrymmesskäl räcker det kanske med att konstatera att det kinesiska företaget som skulle investera Kalmar in i framtiden inte var helt seriöst. 2011 revs det ofärdiga bygget och så var det med det. Ett nederlag som hade kunnat ta knäcken på vilken politiker som helst.
Men Johan Persson höll blicken framåt, beställde en utredning som visade att kommunen ändå tjänat på Kinaäventyret och sålde marken vidare. Under resans gång växte stödet för Socialdemokraterna i kommunalvalet vid varje val fram till en mindre nedgång i det senaste. Perssons Socialdemokrater ligger i dag på styvt 42 procent och är nästan tre gånger så stora som tvåan Moderaterna. Under samma period har stödet för S i riksdagsvalet minskat med nästan 10 procentenheter i kommunen.
Varför går det bra för S i Kalmar? Du får bara säga tre saker och du måste svara helt ärligt.
– Nummer ett är, och detta försöker jag pränta in i alla som har uppdrag, att vi är medborgarnas företrädare in i kommunen och inte tvärtom. Vi är inte chefer, vi är inte systemet, vi är medborgarföreträdare, säger Johan Persson.
– Nummer två är att vi efter strukturomvandlingen har tagit fighten om varje jobb. Allt från besöksnäring till e-hälsomyndigheten, industri, handel, jobb jobb jobb. Vi har vänt ekonomin.
– Det tredje spåret är att det ska vara attraktivt att bo och leva här. Det är Ironman-tävlingar, årets sommarstad och långa bryggor rätt ut i Kalmar sund. Livskvalitet som förstås också inbegriper välfärden. Och vi har levererat, inte bara pratat.
– Får man lägga till en fjärde?
Visst.
– Vi har fokuserat på hela kommunen, inte bara staden och har höga röstetal även ute på landsbygden.
Varför går det sämre för S nationellt? Du får bara säga tre saker och du måste svara helt ärligt.
– Ett, vi har varit otydliga med vad vi vill. Vi ska garantera välfärden. Men i stället för att köra nåt stort har vi kryddat ut det budskapet i 50- och 100 miljonerssatsningar. Inte ens vi som är aktiva kan hålla reda på alla duttsatsningar. Och ibland är vi mycket trea på bollen. Inför förra valet insåg jag och några fler att vi måste bygga en ny ishall i Kalmar, då är det ju bättre
att vi går till val på det innan föreningarna börjar kampanja för det eller oppositionen. Det där kräver att man har självförtroende att fundera framåt inför en mandatperiod. Det är inte svårt att lista ut att det är äldreomsorgen inför nästa, då måste man gå till val på det med ordentliga lösningar, inte tio miljoner till munskydd och femtio till något annat.
Är det bättre att göra färre men större grejer?
– Nationellt handlar det om att skippa detaljstyrningen och säkra välfärdens grundfinansiering. Ska man till exempel satsa på äldrevården måste det märkas. Säger vi att hela Sverige ska leva ska det finnas fiberkabel i Slakmöre. Sen sätter man check på den och går vidare.
– Två är frågan om samhällskontrakten. Att polisen kommer även när det är inbrott på landsbygden. Där får vi skulden även om det var alliansen som skar ner på polisutbildningen. Det har varit svårt att få ut. Moderaterna drev fem tusen poliser, jag hetsade och sa att det inte skulle göra någon skillnad, sedan landade det i tio tusen. Men tänk om vi hade gått tydligare till val på det!
Samhällskontraktet som handlar om att kunna lita på samhället, det är kärnan i vårt uppdrag. Vi säger det starka samhället men vi har inte hunnit få ut det.
– Jag passar på den tredje, säger Johan Persson först.
Men snart kommer kommunalrådet som genom åren jobbat på samtliga politiska nivåer på ett problem som han ser torna upp sig i horisonten för hela partiet.
– Vi står inför ett gigantiskt generationsskifte i hela landet. Vi har en massa nämndordföranden och regionråd som är mellan 50 och 60 och vi har inte den påfyllning som behövs. Det är ett av topp-tre-problem inför framtiden. Hur hittar man och skolar in yngre så de kan komma in i rollen? Hur får man dem att vilja ta uppdrag på halvtid och ha civilt jobb och ungar på sidan av? Att vara attraktiva som parti när det handlar om kompetensen att sköta en kommun är en större utmaning än vi pratat om. Vi har varit vana med påfyllning från lo och SSU men det kan vi inte förlita oss på länge, säger han.
I Kalmar har man därför beslutat att en fjärdedel ska vara nya på listorna och dessutom headhuntar man folk till tunga uppdrag.
– Vi försöker hitta folk som redan har ett stort förtroende och är kända i samhället.
I en situation med otrogna väljare kommer personfrågorna dessutom att bli allt viktigare förutspår Persson:
– Folk står i vallokalen och tänker: vilka ska jag rösta på den här gången? Att då ha människor som folk har förtroende för, som är duktiga och lyhörda kommer betyda mer framåt. Vi får aldrig stå still.
En av topprekryteringarna är Lasse Johansson som var med och spelade Kalmar FF från superettan till SM-guld och i dag är ordförande för utbildningsnämnden och naturligtvis ohyggligt känd i Kalmar.
Om kompetensbrist är ett av partiets största problem så borde ju en före detta partisekreterare som dessutom står mitt uppe i kommunpolitiken ha något att säga om det.
– Först vill jag börja med att bekräfta Johan Perssons bild, säger Lars Stjernkvist på telefon från Norrköping. Vi höll på med detta redan under min tid som partisekreterare. I hela landet måste vi se över rekryteringen
till partiet.
Att ”toppa laget” så att någon som inte delat ut flygblad och kokat kaffe i ett kvartssekel glider in på listorna ser han inga problem med.
– Man är historielös om man tror att alla ledare genom historien gått från kaffekokning till statsministerposten. Även förr värdesatte man erfarenhet från andra områden. Så måste det vara även i dag. Så länge vi inte tummar på kraven för grundläggande värderingar och förberedelse för uppdragen är det väldigt sunt att värdesätta erfarenheter utifrån.
Han tror också att personfrågorna kommer spela allt större roll, inte minst lokalt, framöver.
– Både mediedramaturgin och individualiseringen talar för att det är så. Men även där finns det en viss motsägelse för när jag ser valresultat runt om i landet ser jag att enskilda lyfter oss och drar röster men också exempel på kommuner där lagarbetet och förmåga att driva vissa frågor gett stor framgång.
Jag tycker att det är lite blekt på profilfronten i partiet. Varför har det blivit så?
– Jag har funderat en del på det där. Jag tror medie-landskapets förändring förklarar en del. 40 procent av alla kommunpolitiker verkar i dag där det inte finns en daglig professionell journalistisk bevakning. Man får jobba hårt för att komma ut i en sådan situation. Men det är inte hela förklaringen. Det är kanske oortodoxt som gammal partisekreterare, men under senare år har jag försökt få i gång en diskussion kring att vi på gott och ont är ett väldigt sammansvetsat parti och att gå emot partiet kan göra väldigt ont. Om vi tillåter enskilda att profilera sig mer finns det en risk att vi tappar styrkan i kollektivet, men jag tror att risken i dag är större att vi tappar duktigt folk för att de tycker att vi har för lågt i tak.
– Vi ska inte vara rädda för fixstjärnor eller dem som tar ut svängarna, för vi har en partiidentitet som är så otroligt stark. Väldigt många tror sig veta vad vi står för, ofta bättre än oss själva, så vi behöver inte vara oroliga för att vi ska förlora vår identitet, säger Lars Stjernkvist.
Tillbaks till kommunalrådet i Kalmar:
Vilka är de 10–15 procent väljare i Kalmar som röstar på dig men inte partiet nationellt?
– En hel del företagare och lantbrukare, men de finns över hela staden. De är i grunden borgerliga i sin uppfattning men tycker att vi levererar i Kalmar så varför chansa och byta? Den här splittringen hade man inte sett för 30 år sedan men väljarkåren är jätte-rörlig och vi måste hela tiden vara på hugget och driva saker och stå för det.
Valanalysen visar att entusiasmen för regeringens projekt varit svalare i klassiska S-fästen än i övriga landet. Varför tror du det är så?
– Det är Åkesson och SD. Så är det ju. Därför är det lite gött att när det blir kris nu, när det blir arbetslöshet och liv och död så är det S man vänder sig till. Jag vägrar tro att 20 procent är i grunden rasistiska, man tycker bara att S behöver en käftsmäll.
Kunde man ha duckat käftsmällen?
– Det är jättesvårt, vi kom tillbaks i regeringsställning, fick flyktingkrisen, jag tycker ändå att vi hanterade det hyggligt. Vi tog ett initiativ till ett antal insatser som blommar ut den här eller nästa mandatperiod, polisen, satsningarna på hela landet, tillskotten till välfärden. Vi lade grunden, men flyktingkrisen ställde till mycket.
Behöver vi diskutera migrationspolitiken vidare?
– Vi ska ha en reglerad invandring. Det går inte att göra som när vi hade en fri invandring som ett resultat av alliansens och MP:s överenskommelse. Det fanns inga möjligheter att få till någon integration och anpassning i samhället. Sedan behöver vi förstås invandring och vara solidariska och erbjuda en fristad med andra europeiska länder.
Var det inte ett problem för trovärdigheten att vi först anslöt oss till högerns migrationspolitik?
– Jo, men det är bara att säga att vi har lärt oss. Det handlar inte så mycket om ideologi utan om verkligheten.
Att S, innan pandemin, var på väg ner mot 20 procent i opinionen tror Johan Persson har att göra med att det börjat sätta sig en bild av att regeringskompromissen inte var värd sitt politiska pris. Folk sa till honom på stan att S börjat administrera andras politik bara för att få välbetalda tjänster. Känslan av makt för maktens egen skull är farlig för ett parti som ska stå på vanligt folks sida.
Var avtalet fel?
– Det är en nödvändig kompromiss, innehåller en del som gör ont, en del som verkligheten sprungit ifrån men det är klart att man måste ha ett sådant avtal. Alternativet var att få en annan regering. Men då hade vi knappast haft höjd a-kassa just nu. Eller för den delen färre skjutningar.
Kunde man ha undvikit spinnet om makthunger?
– Jag uppfattade att det rent intellektuellt finns ett stort stöd för avtalet i partiet och i början fanns det också stöd ute bland folk för att vi fick en regering på plats. Men sedan var våra motståndare och media skickliga på att nöta ner oss och vi var ovana att samarbeta med varandra.
Det finns en del besk medicin kvar i avtalet…
– Jo, men läget är helt förändrat med tanke på pandemin och går vi in i en lågkonjunktur kommer alla att få anpassa sig. Den agendan som gällde då gäller inte nu, säger Johan Persson.
Har det inte också varit problematiskt att regera
med MP som lagt veto mot sådant som folk vet är socialdemokratisk politik och som det dessutom finns majoritet för?
– Det är klart att det är besvärande. Vi avslutade samarbetet med MP 2012. Då hade S och V majoritet men redan 2008 försökte jag få med Centern. Jag förstod att i Kalmar med gröna näringar och både stad och land i samma kommun så behöver styret vara bredare.
Och så var det omsorgen om kungafamiljen. Som ung i Borgholm gjorde Johan Persson ett utspel i det lokala bladet inför att han skulle delta på en SSU-kongress där han berättade att han tänkte slåss för monarkins bevarande. På kongressen fick Persson naturligtvis dunderstryk, men i Borgholm uppskattade man utspelet.
– Skälet som jag angav var regionalpolitiskt. Kungafamiljen är extremt viktiga för Borgholm och turistnäringen. Jag kan naturligtvis förstå rent intellektuellt att det är fel att ärva ämbeten men jag uppskattar verkligen kungafamiljen, säger Johan Persson.
Det som är bra för orten är bra politik för pragmatikern Persson. Och så ser också budskapen i de lokala valkampanjerna ut. Först var det Kalmar Framåt. Sedan blev det Kalmar Fortsatt Framåt som i förkortning dessutom påminner om gänget som lirar på Guldfågeln arena som invigdes 2011 på Volvoverkens gamla tomt. Samtidigt är det glest mellan affischerna från 68:an i Kalmar.
Du och andra framgångsrika kommunpolitiker beskrivs så gott som alltid som pragmatiska och handlingskraftiga men inte heller sällan som oideologiska. Samtidigt som man i partiets idédebatt alltid efterlyser tydligare ideologi, hur ser du på det där?
– Har man behov av mer ideologisk retorik får man läsa en gammal bok med fina citat. Människor måste förstå vad vi gör. Jag har aldrig begripit det där med teser och flaggviftande men däremot att i verkligheten
göra det bättre för dem som har det sämre ställt. Det är grundläggande. Min morfar blev föräldralös som tioåring och såldes till lägstbjudande på auktion till en bonde på norra Öland. Det är bara två generationer bort.
– Jag tror egentligen att kommunpolitiken ofta är den mest ideologiska verksamheten. Det är ideologiskt att folk kan flytta hemifrån utan att ha rika föräldrar och att gymnasieungdomarna får ett mål mat om dagen även när skolan är stängd. Vi har en stadsfest där alla konserter är gratis. Det är djupt medvetet. Får man fart på jobben och sysselsättningen minskar man klassklyftorna i en kommun. Får man fart på ekonomin kan man satsa på billiga bostäder, fritidsbank och gratis stadsfester, det handlar om att få i gång den positiva spiralen, säger Johan Persson.
Erik Nises, journalist
