Det kommer uppstå ett före och ett efter corona. Med vilka glasögon kommer samtiden att ses med? Hur kommer coronakrisen förstås? Sverker Gustavsson höjer blicken, sätter coronakrisen i en kontext och menar att det finns tre lärdomar vänster måste ha med sig från tidigare kriser om inte demokratin ska få sig en smäll.
Ytligt betraktad hör coronakrisen till samma kategori av påfrestningar med oviss utgång som oljekrisen, nittiotalskrisen och finanskrisen. Minnet av dessa tidigare anspänningar kom med tiden att förflyktigas. Så blir det förmodligen inte den här gången.
Krig, miljökatastrofer och nya farsoter kan förvisso tillkomma. Men hågkomsten av oro, ensamhet och villrådighet under ett antal veckor, månader och kanske år i början av 2020-talet kommer ändå att dröja sig kvar. Man kommer att tala om ett ”före” och ett ”efter” coronakrisen. Den vändning som visar sig ha inträffat kommer att hänföras till vilka intressen som efter krisen tog överhanden.
Vill vi tolka coronakrisen bör vi lyfta blicken. En bättre jämförelse är vad jag vill kalla 1900-talskrisen. Uttrycket avser perioden från det demokratiska genombrottet. Under dessa hundra år har det rått stor ovisshet om rätta sättet att förena kapitalism, demokrati och nationalism. Försöket att få demokratin att fortleva skärper blicken för det väsentliga.
Kriserna på sjuttiotalet, nittiotalet och för tio år sedan präglades av ett allmänt hållet intresse av återgång till situationen före krisen. Om coronakrisen gäller att det från olika utgångspunkter manas till uppbrott från den etablerade samhällsmodellen…
Hela texten finns att läsa i tidningen. Teckna en årsprenumeration för endast 199kr här och få hem tidningen!
