Den 4 november 2020 meddelar Mette Frederiksen, Danmarks statsminister, att landets minkar ska avlivas i syfte att skydda landet från en ny mutation av covid-19. Det rör sig om runt 15 miljoner minkar och en industri värd miljarder.
Den 8 november avslöjar tidningen Berlingske att beslutet saknar lagligt stöd. Massavlivningen stoppas men miljontals minkar hinner avlivas.
Den 18 november tvingas livsmedelsministern Mogens Jensen avgå då han tidigare fått information om det bristande lagstödet men dröjt med att agera. Skandalen tycks vara ett faktum. ”Mink-gate” har etablerats som begrepp och trycket på Frederiksen ökar. Vad visste hon? När visste hon det?
I svenska DN kunde vi läsa att minkgate innebar hennes svåraste politiska kris. Så, hur slutade det för Mette och hennes parti? När krisen bröt ut låg Socialdemokraternas stöd på runt 30 procent. Månaderna efter mink-gate ökade stödet, i stället för att minska. Varför?
”Vi har ett ansvar för vår egen befolkning och med den konstaterade mutationen har vi ett ännu större ansvar även för resten av världen”, meddelade Frederiksen på pressträffen där beslutet om massavlivning presenterades. En stor del av hennes popularitet kan förklaras där, i ordet ansvar. Som statsminister är man högst ansvarig. Men vad innebär det högsta ansvaret? Vad följer?
När tidskriften Tiden lanserade vår pågående serie med lokalpolitiker valde vi ut flera politiker strikt utifrån valresultat. Inte alltid de som syns eller hörs mest. Men de som levererar. Därför besökte Erik Nises kommunalråden i Avesta och Smedjebacken. Därför gjorde vi ett reportage med Johan Persson i Kalmar. Jag bad Erik ta reda på vari framgången låg. Varför lyckades just dessa politiker?
Det visade sig att det varken finns något hemligt recept eller avancerad plan. Tvärtom. Nyckeln ligger i insikten om att ansvar kräver handling. Den här insikten är inte ny. I Socialdemokraternas valanalys från 2018 finns under rubriken Väljarna vill ha resultat, inte process, förståelsen för behovet av handlingskraft. ”Att ursäkta frånvaron av framåtskridande genom att hänvisa till processer imponerar inte på väljarna. Ändå är det vad alltför många förtroendevalda gör”, konstaterar analysgruppen.
Som nytillträdd partiledare och statsminister öppnas en unik möjlighet.
Detta är varför ”mink-gate” inte skadade den danska socialdemokratin. Danskarnas bestående intryck av krisen tycktes vara att deras politiker agerar i stället för att ursäkta sig eller förklara bort sin passivitet. Att varken jurister, myndigheter, eu eller ”opolitiska” experter bär ansvaret i Danmark. Den bördan åligger de företrädare som danskarna röstat fram.
Detta blir kanske den enskilt viktigaste uppgiften för vår nya partiledare. Att visa mod. Handlingskraft. Att ta strid mot systemen, för folkflertalet. Att sätta resultat före process.
Som nytillträdd partiledare och statsminister öppnas en unik möjlighet. Andersson, jag hoppas du tar den.
Payam Moula, chefredaktör Tiden
