Våra partikongresser har förändrats. Vad innebär en kongress i dag, i en tid där allt spelas in och där ombuden får fler reaktioner på sociala medier än av andra kongressdeltagare? Vad innebär en kongress i en tid av sjunkande medlemsantal? Lars Engqvist reflekterar.
Punkt fem på den senaste partikongressens dagordning behandlades utan debatt. Ingen förväntade sig heller att någon skulle begära ordet. Men det var likväl en viktig punkt. Den handlade om kongressens offentlighet. Skulle förhandlingarna vara interna eller skulle de vara öppna och tillgängliga för alla? Kongressen beslutade att förhandlingarna skulle vara offentliga.
Tänk om det varit tvärtom. Tänk om kongressens offentlighet hade varit föremål för långa diskussioner. Och tänk om kongressen dessutom hade beslutat att förhandlingarna skulle vara interna?
Det är inte svårt att föreställa sig vilken politisk storm som hade utbrutit. Partiet hade anklagats för diktatoriska fasoner, för att vilja hemlighålla sina politiska ambitioner eller dölja interna motsättningar. Partiet skulle förlora respekt inte bara i den politiska journalistkåren utan, högst sannolikt, även hos den breda allmänheten.
I den meningen var dagordningens femte punkt meningslös. Kongressen hade inga alternativ. Ändå har just denna punkt funnits med på dagordningen för partiets alla kongresser.
Det har sin historiska förklaring.
Partiets privata sfär
Det socialdemokratiska arbetarpartiet var det första egentliga folkrörelsepartiet. Till skillnad från den tidens övriga politiska partier, som främst var samarbetsorgan mellan väl etablerade och redan mycket inflytelserika parlamentariker, ville Socialdemokraterna mobilisera den breda folkmassan. Partiets organisation skulle bygga på ett demokratiskt samarbete mellan likvärdiga medlemmar. Och medlemmarna skulle tillsammans styra verksamheten och bestämma den politiska inriktningen. Partikongresserna skulle vara partiets högsta beslutande organ och en garant för medlemmarnas inflytande. Så ser partiets stadgar ut än i dag.
När partiet bildades var kongressen främst en angelägenhet för medlemmarna. Kongressens diskussioner, prövningar och avvägningar var interna. Bara valen av partiledning och fastställande av de politiska programmen ansågs tillhöra offentligheten.
I arbetarrörelsens barndom ansågs det viktigt att slå vakt om rörelsens interna liv, eller, om man så vill, om dess privata sfär. Det skulle inte vara möjligt för utomstående, kanske fientliga, krafter att försvåra eller omintetgöra den interna demokratiska processen. Under många år var bara partiets egna tidningar välkomna att följa diskussionen.
Men detta var före de moderna massmedierna.
Steg för steg har kongresserna öppnats för alla tidningar, nyhetsbyråer, radion och televisionen. Men också för utomstående kommentatorer och representanter för andra organisationer och partier. Numera kan alla via tv följa kongressens debatter, se omedelbara intervjuer med kongressombuden, få direkta kommentarer av företrädare för de politiska motståndarna och snabba, mer eller mindre insiktsfulla, analyser av politiska experter…
Det här var ett utdrag ur tidskriften Tiden nr 3/2021. Beställ hem tidningen och hela texten här: https://natverkstan.premium.se/tidskrift/tiden
