Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Jag tror inte på skam – men på rädslan - Minna Höggren

När vi flög hem från Rom kollade flygvärdinnan inte på våra svettiga intyg, de som vi fått av kvinnan på torget med högklackat under sin skyddsdräkt. Hon som satte sig på baren intill det temporära båset och tog en Limon cello medan hon väntade på det negativa testresultatet. Hostan jag hade fått från ac:n i hotellrummet försökte jag ändå kväva under timmarna på flygplanet, och när vi landade på svensk mark kunde jag äntligen andas ut igen.

Klart vi skulle åka, vi var unga, kära och hade betald semester för första gången i våra liv. Nästa sommar kanske restriktionerna skulle vara ännu värre, så det var lika bra att passa på. Vi spelade yatzy på Bar internationale, plockade tomater i grannens lummiga gård, och lät saltet från havet ligga kvar i våra armveck. Personalen på Brunos bjöd på tiramisu när vi var de enda tappra turister som satt kvar under parasollen under ett kort skyfall över Amalfikusten. På vägen hem spanade vi ut över lyxbåtarna och undrade vem de var där ute, gick förbi några vägarbetare och undrade vilka de var.

Ett liv innanför Sveriges gränser känns litet och kallt, En vecka i Italien känns mer effektiv än hjälplösa D-vitaminer. Världen har alltid varit så lättillgänglig. Pengar som spenderas på semester och upplevelser skulle aldrig vara bortkastade pengar. Blunda och sätt fingret mot en karta, boka en biljett och njut. Vart i världen vi nästa gång skulle sätta våra fötter var alltid ett behagligt samtal. Sådant man tänker på när man inte har något annat att tänka på. Magdans i Indien. Skjutbana i Texas, radioaktiva souvenirer i Kiev, en utbytestermin i Irland eller en språkkurs i Mexiko. Det är svårt att inte ta världen för givet, så enkelt att förflytta sig, växla pengar och googletranslejta. Men plötsligt vaknar man av att lakanen är klibbiga och av en mardröm där influencerhotellet på andra sidan bukten förvandlats till rasmassor likt dem jag scrollade förbi i går, och dagen innan det…

Det här var ett utdrag ur tidskriften Tiden nr 3/2021. Beställ hem tidningen och hela texten här: https://natverkstan.premium.se/tidskrift/tiden