Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Arbetarrörelsens förhållande till det goda livet - Marika Lindgren Åsbrink

Vad är ett gott liv? Spelar det någon roll för politiken? Vi bad två socialdemokratiska tänkare, Fredrik Jansson och Marika Lindgren Åsbrink att i varsin text reflektera över dessa frågor.

Så beskriver idéhistorikern Ronny Ambjörnsson (född 1936) sin ”glödande socialdemokrat” till morfar. I boken ”Den skötsamme arbetaren” skriver Ambjörnsson om hur ett starkt skötsamhetsideal präglade den tidiga arbetarrörelsen, liksom hans egen familj: ”det gällde att inte sjunka ner i slapphet utan gripa varje ögonblick i flykten och göra något av sitt liv”, oavsett om det handlade om farmoderns litteraturintresse, faderns självstudier eller moderns nitiska hushållsarbete.

Ambjörnsson menar att inställningen hade rent existentiella implikationer: ”Det kan vara skönt att ge efter för impulser, att supa till, att slappna av inför hårt ställda arbetskrav. Men då, menar den skötsamme, tänker vi bara på stunden. Våra liv pekar emellertid utöver oss själva. Livet självt framstår, för den skötsamme, i sista hand, även det, som ett projekt.”

Idealet kan ses som rent instrumentellt. Det var en strategi för arbetarrörelsen att öka chanserna till långsiktig makt över arbetarklassens öde. Men det var nog också alltid mer än så. Det fanns en önskan om att individen skulle få bli mer än vad klasspositionen medgav, att bildning, kultur och De Stora Frågorna skulle vara tillgängliga också för den proletariserade…

 

Det här var ett utdrag ur tidskriften Tiden nr 3/2021. Beställ hem tidningen och hela texten här: https://natverkstan.premium.se/tidskrift/tiden