Jorden vi ärvde och lunden den gröna. Låt Evert Taubes Änglamark påminna oss om vår världs skörhet. Den skörhet som har orsakats av åratal av ohållbara resursutnyttjande som lett till där vi står i dag. Miljöförstöringens och klimathotets epok.
Sluta att utrota skogarnas alla djur!
Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!
Låt sista älven som brusar i vår natur
brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur.
Det är svårt att prata om klimatkrisen när den globala pandemin är det enda som står på världens agenda, men tillståndet för vår planet är värre än viruset som sprids. I över 30 år har vi fått återkommande varningar om klimathotet mot världen. Ändå är det som om vi har drabbats av minnesförlust. Som att vi ständigt behöver bli påminda om klimatkrisen, fastän den borde vara omöjligt att glömma.
Det är sällan ett problem sätter alla världens länder i samma båt men nu är vi i det unika läge där två enorma problem måste lösas gemensamt och samtidigt. Kommer vi klara den här utmaningen?
Jag är innerligt trött på att klimatfrågan bagatelliseras. Jag ser det genom klimatförnekarna på Twitter och i mitt klassrum, genom influencers eviga jorden-runt-resor, genom riksdagsdebatten om bensinskatten och genom medias bristfälliga nyhetsrapportering om isarna som smälter. Jag är trött på att klimatfrågan ständigt reduceras ner till isar som smälter och isbjörnar som svälter. Jag är trött på att vara trött…
Hela texten finns att läsa i tidningen. Teckna en årsprenumeration för endast 199kr här och få hem tidningen!
Erica Nådin, socialdemokrat från Östergötland
