Under 1900-talet såg vi hur börskrasch och handelskrig ledde till djup depression. Den verkligheten och politikernas handlingsförlamning lockade till fascism och utlöste ett andra världskrig. Nu är den demokratiska kapitalismen åter i kris. Går den att rädda? Ulf Dahlsten, statssekreterare åt Olof Palme skriver.
Uttrycket demokratisk kapitalism återspeglar uppfattningen att de västerländska samhällena har anammat två system, demokratin och kapitalismen, och att dessa lever i en form av partnerskap med demokratin som den starkare parten. Det har alltid varit ett resonemangsäktenskap, inte en passionerad förälskelse.
När arbetarklassen accepterade den industriella kapitalismen, krävde man att få del i de värden den skapade, säkra jobb och drägliga arbetsvillkor, vilket kapitalägarna oftast motsatte sig. Genom demokratin kunde dock arbetarklassen sätta makt bakom orden. De folkvalda kunde stifta lagar som förhindrade den ohämmade kapitalismens avigsidor och utvecklade sociala rättigheter.
Demokratisk kapitalism är ett inte så vanligt uttryckssätt i Sverige och ibland missförstås det. Många för vilka begreppet är okänt tolkar det som att det är kapitalismen som är demokratisk, inte som det är menat, att det är politiken som styr kapitalismen. I Sverige talar vi hellre om den svenska eller nordiska modellen, men menar egentligen samma sak, möjligen med tillägget att vår modell också innehåller ett offentligfinansierat välfärdssystem.
Även om modellerna för demokratisk kapitalism skiljer sig åt så har de också mycket gemensamt. Så är till exempel full sysselsättning ett centralt mål, kanske det mest centrala i alla modeller. Men vägen dit har kommit att se helt olika ut. I de anglosachsiska demokratierna har en privat tjänstesektor med låga löner utvecklats som sugit upp lågutbildade och nyinvandrade. Fackliga protester mot de låga lönerna har tryckts ned.
I Sverige har i stället den offentliga sektorn byggts ut, en utbyggnad som i sin tur har möjliggjort ökat kvinnligt deltagande i förvärvslivet. I stället för konfrontation på arbetsmarknaden har Sverige utvecklat en samförståndsanda. Kontinenten har hamnat någonstans emellan de två modellerna.
De inledande politiska framgångarna blev i många länder temporära. Visserligen höll de katolska äktenskapen, men under de första seklerna av 1900-talet tappade politikerna efter hand alltmer kontrollen över ett exploderande finansiellt system. Det drevs av kolonialism och spekulation i en världshandel som i procent av global BNP var lika omfattande som den vi har i dag. Stora handelsobalanser uppstod med förödande konsekvenser. Börskrasch och handelskrig ledde till en djup depression och utbredd arbetslöshet. Det var den verkligheten och politikernas handlingsförlamning som lockade människor till fascism och utlöste ett andra världskrig…
Hela texten finns att läsa i tidningen. Teckna en årsprenumeration för endast 199kr här och få hem tidningen!
Ulf Dahlsten, Statssekreterare hos Palme 1984–1986, i dag gästprofessor och ordförande i Framtidssmedjan Elders
