Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Ung & död - Julia Berg

Astrid Lindgren inledde sina samtal med sin syster med att säga döden, döden, döden. På så vis rensade de luften och slapp tala om sjukdom och död. Jag önskar att det vore lika lätt att göra som Astrid och bara säga döden, döden, döden och sedan gå vidare med att lösa samhällets bekymmer. Men i dag går det inte, jag måste lägga ut orden om döden och unga män.

 

Jag tror att de flesta upplever det enklare att ropa efter sänkt straffrättsålder och fler poliser än att prata om den sorg som tar plats när ett barn dör. För den förälder som tvingas begrava sitt barn är smärtan så svår att det kan kännas omöjligt att leva vidare. Sorgen är våldsam. Förtvivlan hos de närmsta är kraftig, och även om den avtar med tiden försvinner den aldrig.

 

Det går emot naturen att unga dör och ofta talar vi om att det värsta som kan hända är att överleva sitt barn. Studier har visat att nära anhöriga till unga som dör tappar tilliten till sin omgivning och upplever världen som otrygg och utom kontroll. Drömmar och längtan krossas på en sekund, maktlösheten tar över.

 

Bland annat därför behöver lagstiftningen bli hårdare när det kommer till grova brott, däribland mord. Straffet meddelar samhällets syn på det grova brottet samtidigt som det kan ge en upprättelse till de som stod en mördad person närmast. I jakten på hårda straff glömmer politiken att påminna om livets värde och sorgen och vreden som kommer efter en död ung man. Vi behöver låta sorgen efter ett barn ta plats i offentligheten på samma vis som vi talar om juridiska påföljder…

 

 

Det här var ett utdrag ur tidskriften Tiden nr 4/2021. Beställ hem tidningen och hela texten här: https://natverkstan.premium.se/tidskrift/tiden