Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Det här duger inte! - Daniel Vencu Velasquez Castro

Med nya politiska riktlinjer från kongressen, en ny partiledare och en ny partisekreterare så har socialdemokratin fått en nystart. Samma nystart behöver även prägla organisationen och våra lokalföreningar. Daniel Vencu Velasquez Castro påminner om behoven och föreslår lösningar.

 

Det socialdemokratiska partiet har funnits i 132 år. Det som en gång startades av arbetare som förenade sig i gemensamma intressen för att flytta fram sina positioner i samhället är på väg att försvinna. Missförstå mig rätt. I dag ser vi ett starkare band mellan lo och Socialdemokraterna, den facklig-politiska samverkan är starkare än på länge. Men det är en samverkan som fortsätter ske bland redan frälsta. Ska vi lyckas bli en folkrörelse där gemensamma intressen förenar och organisationen agerar forum för utbytet av erfarenheter och idéer mellan människor som mynnar ut i politik så måste vår organisation få sig ett reellt lyft.

 

Redan i den svenska arbetarrörelsens begynnelse ser vi hur kampen mot inhumana levnadsvillkor blev en kamp för jämlikhet. Industrierna var fruktansvärda platser där arbetare, med mössan i hand, tvingades arbeta under hemska förhållanden i otaliga timmar. Barnarbete förekom och borgarklassen var en maktfaktor som profiterade på arbetarnas kroppar i jakten på vinstmaximering.

 

Kapitalismen var en dogm för regerande politiker i Sverige, och kapitalisternas vinster skulle försvaras – även om det innebar fattigdom för flertalet och mänskligt lidande. Detta kom att förändras dagen då arbetarna bildade sitt eget parti där folket skulle vara representerat.

 

Grundpremissen för rörelsen är fortsatt att människor från alla möjliga bakgrunder ska vara representerade för att formulera lösningar på de samhällsproblem vi ser i dag. Men likt de stora mediehusen har vi blivit mer fokuserade på hur mycket vi syns och mindre på vilken inverkan vi har i människors vardag. Otaliga timmar läggs åt att synas och framstå som en aktiv representant eller organisation i stället för att fokusera på folkrörelsearbetet. Hur mycket vi än laddar upp inlägg, delar eller kommenterar på sociala medier innebär det inte att vi som rörelse finns i människors vardag.

Den lokala arbetarrörelsen håller inte måttet. I hela landet bärs den upp av ett fåtal eldsjälar som riskerar att brinna ut. Bildningsidealet som tidigare varit en central del i vår rörelse är inte längre något som vi ägnar oss åt i praktiken. Hjalmar Branting var medveten om att arbetarklassen i sin natur inte är vänster. Arbetarrörelsen behöver samla människor, skola dem i arbetarrörelsens värderingar och i den demokratiska socialismen för att sedan gå ut och påverka samhället…

 

Det här var ett utdrag ur tidskriften Tiden nr 4/2021. Beställ hem tidningen och hela texten här: https://natverkstan.premium.se/tidskrift/tiden