Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Låt Örebro SK ta över riksdagspartiernas sociala medier - Anders Thor

Vad kan Tobias Baudin lära av Örebro SK? Varför ler alltid Viktor Barth Kron? Och varför är den svenska demokratin så spänd? Anders Thor skriver om den fria journalistiken, talepunkter från politiker och en längtan efter ärlighet.

 

Att heja på Örebro SK är en väldigt god övning i att leva i den riktiga världen, primärt eftersom det är den klubb som varit längst i Allsvenskan utan att någonsin vinna någonting. Och visst kan man kritisera klubbens avsaknad av anfallsspel, mittfältsspel, försvarsspel, målvaktsspel, kapital, spelidé, grundläggande fotbollskunskaper – men en sak saknar de inte: Ärlighet.

När ÖSK spelar uselt, vilket man plikttroget och systematiskt gjort under hela detta år, så säger man det rakt ut, på pressträffar och i sociala medier. Visst försöker man stundom strössla med något uppfriskande ”nu tar vi nya tag” eller ”nu laddar vi om”, men över lag kallar man en spade för en spade, skitspel för skitspel, utan krusiduller.

 

Detta står i bjärt kontrast till det politiska samtalet. Finns det någon partiledare, som någonsin fått lämna en partiledardebatt, utan att antyda att hen var så nära den totala segern att den snarast höll tillbaka lite på slutet av ren snällhet? Finns det någon partisekreterare, som någonsin fått yttra något annat än att det bara är en marginell av den kommunikativa tydligheten som står mellan partiet och ett rejält opinionsuppsving?

 

Det enda som egentligen är tillåtet är en kort stund av självspäkelse, i samband med en valförlust och avgående partiledning. Då, i några skälvande månader som känns som minuter, får man tala ärligt om sina brister och fel, intressant nog för att försöka få den opinionsuppgång man tidigare inte fått – bara för att sedan blåsa eldupphör och återgå till att vara det nästintill perfekta partiet som bara Fru Fortuna stundtals behandlar orättvist.

 

Men tänk om de fick tillåtelse att bete sig som en sämre allsvensk fotbollsklubb? Tänk om Ulf Kristersson fick säga ”De senaste månaderna har jag känt mig… jag vet inte… svamlig, trubbig på något sätt. Som när man har en förkylning som inte lämnar kroppen.” Tänk om Annie Lööf kunde lämna Agendastudion och säga ”Ja du, i dag var det motvind från början. Jag tycker att jag tappade bort mig tidigt, fick några tuffa smällar som jag inte alls var förberedd på, och sen mest hamnade i skymundan mot slutet. Pisskväll.”

 

Vilken befrielse! En sådan kollektiv lättnad!

 

Och potentialen finns ju där. Det är ju en obevarad hemlighet att det är extremt svårt att överleva toppolitiken med den psykiska hälsan i behåll utan en stor dos självironi. Tage Erlanders dagböcker är ju en orgie i självspäkande lustigheter, det var allmänt känt att Anna Kinberg Batra kunde vara sjukt rolig och självutlämnande när kameran var av – och som tidigare medarbetare till Stefan Löfven kan jag härmed läcka att han aldrig bangat att dra en god vits på egen bekostad…

Det här var ett utdrag ur tidskriften Tiden nr 4/2021. Beställ hem tidningen och hela texten här: https://natverkstan.premium.se/tidskrift/tiden