Den 26 december 2021 är det 30 år sedan Sovjetunionen föll. I det kaos som följde kom Putin – hjälten som skapade ordning. I dag är det folkliga stödet eroderat, oppositionen kraftsamlar och i väst finns inga vänner kvar. Inga Näslund skriver i tidskriften Tiden om Rysslands historia, dagens brutala regim, om hoten mot demokratin och om hopp.
Den 26 december 2021 är det 30 år sedan Sovjetunionen föll. I det kaos som följde kom Putin – hjälten som skapade ordning. I dag är det folkliga stödet eroderat, oppositionen kraftsamlar och i väst finns inga vänner kvar. Inga Näslund skriver om Rysslands historia, dagens brutala regim, om hoten mot demokratin och om hopp.
Om ni har sett målningen av Repin, som skildrar Ivan den förskräcklige med sin son i famnen, som han just råkat slå ihjäl med en käpp, så blir man kanske litet förvånad över ansträngningarna att återupprätta Ivans rykte. Vad har Ivan med dagens Ryssland att göra, och varför skulle någon makthavare vilja framhäva honom som en hjälte?
Vad hände egentligen med Ryssland? Den 26 december 2021 är det jämt 30 år sedan Sovjetunionen föll, och Ryssland liksom de övriga 14 sovjetrepublikerna blev fria. Michail Gorbatjov blev hjälte i världshistorien och för miljontals östeuropéer som nu kunde andas friare, säga vad de ville och resa fritt i världen. Hemma i Ryssland var han dock för många inte någon hjälte, han hade ju låtit imperiet förfalla.
Nittiotalet var den nyvunna frihetens decennium, men också kaos och ohejdat rofferi – den gamla nomenklaturan, den sovjetiska överklassen, tog fiffigt över naturresurser och produktionsmedel. En ny superöverklass – oligarkerna – uppstod. I många fall var de före detta statliga företagschefer, regionala/lokala partipampar, eller hade nära band till sådana. Flera av dem var nu entusiastiska demokrater och engagerade sig också politiskt i det nya Ryssland, ställde upp i val, startade TV-kanaler och andra mediaföretag. Folket led dock av massarbetslöshet, nedlagda industrier, outbetalda pensioner och löner – som sagt kaos.
Putin blev presidenten som tog Ryssland ur detta kaos. Som också var en hjälte i väst under sina första år som president.
Putin blev presidenten som tog Ryssland ur detta kaos. Som också var en hjälte i väst under sina första år som president. God vän med Gerhard Schröder, aktiv och charmerande i många internationella sammanhang. Populär bland folket, då han såg till att pensioner och löner betalades ut. I slutet av 00-talet började dock bilden förändras, av Putin och av det nya Ryssland.
Systematiskt började man rensa ut oppositionen. Oligarkerna tvingades i landsflykt eller sattes i fängelse, om de inte inordnade sig. Regionerna, som i Ryssland i många fall är större än de flesta europeiska länder, fråntogs rätten att demokratiskt välja guvernörer – flera av dessa lokala ledare hade blivit alltför populära och alltför kritiska. tv-bolag och tidningar togs över av lojala ägare.
De politiska partierna, som tidigare haft olika politisk inriktning och fört politiska debatter i parlamentet duman som man ju brukar i normala länder, blev mer och mer likriktade. Den stora vattendelaren kom med annekteringen av Krim i februari-mars 2014. Slagorden ”Krim nasj!” (Krim är vårt!) ekade i alla ryska media. Som en rysk vän berättade: man vaknade en morgon och alla hade blivit galna. Väldigt få vågade gå emot den plötsligt starka vågen av rysk nationalism – en enda ledamot av duman, Ilja Ponomarjov, röstade emot beslutet om att annektera Krim. (Ni gissade rätt. Han lever numera i exil.)
Redan 2012 hade man dock infört lagen om utländska agenter. En lag som man kanske fnissade lite åt i början, det låter ju lite skojigt att man kan bli registrerad som utländsk agent, man hör filmmusik från Bondfilmerna och tänker på listiga spionkameror i frimärksstorlek. I dag är det ingen som fnissar. Lagen har effektivt stoppat merparten av internationellt samarbete inom civilsamhället. Det började med att ideella organisationer skulle registrera sig om de tog emot stöd från utlandet. En registrering betyder att man i alla publikationer måste ange att man är utländsk agent. Man måste också redovisa sina räkenskaper minst var tredje månad, i minsta detalj. Den ökande administrationen tog död på många mindre organisationer, eller tvingade dem att avsluta allt internationellt samarbete. Lagen har med tiden blivit alltmer drakonisk. Nu omfattar den både alla media och även enskilda personer. Journalister som blir klassade som utländska agenter måste inleda alla sina reportage med information om att de är agenter.
Lagen drabbar även till exempel fackliga organisationer. Absurditeten: devisen Proletärer i alla länder, förenen eder – måste nu kompletteras med…utom i Ryssland.
Man kan även råka mer illa ut. Utländska organisationer, verksamma i Ryssland, kan bli klassade som icke önskvärda. Då får man inte alls arbeta i landet. George Soros stiftelse var en av de första som blev klassade som icke önskvärda, varefter alla de böcker stiftelsen givit ut på ryska brändes på bål.
Det är dock svårare i vår moderna tid att isolera det ryska folket och skydda det från allt skadligt utländskt inflytande, med internet och alla små appar som snabbt sprider information och nyheter. Drömmen vore ju att kunna stoppa och släcka ner sådant, men det är inte helt enkelt i ett stort och faktiskt inte helt centraliserat land som Ryssland. (Kina har lyckats bättre med detta, men det är en annan historia).
Navalnyj betalar förstås ett högt pris för sin journalistiska heder – först nära förgiftningsdöden, och nu i fängelse.
När TV och andra traditionella media putiniserades tog oppositionen till bland annat Youtube till hjälp. Många kända frispråkiga journalister har nu egna Youtubekanaler. Jag träffade till exempel nyligen Vladimir Milov, nu verksam från Litauen, som har över tio miljoner prenumeranter på Youtube. Den mest lysande stjärnan var förstås Alexej Navalnyj, som med sin kanal avslöjade korruption med effektiva filmer från korrupta ryska politikers lyxiga villor, i och utanför Ryssland. Hans film om Putins hemliga palats i Sotji är berömd, men jag minns särskilt det avslöjande programmet om ordföranden i valnämnden i Moskva. Minst två lyxvillor i Moskvaområdet (vi talar om tennisbanor, pooler, hela små compounds av lyxiga hus) – och en liten pied a terre i Kroatien, en tjusig villa med terrasser och havsutsikt. Lyxrenoverad förstås. Lukrativt uppdrag, att vara ordförande i valnämnden!
Navalnyj betalar förstås ett högt pris för sin journalistiska heder – först nära förgiftningsdöden, och nu i fängelse.
Trots det ryska mörkret så finns det också hopp. Man kan som sagt inte stoppa informationsflödena, och de demokratiska motkrafterna ser ett ökande stöd. Från att kanske ha omfattat små klickar i de stora städerna, har det på senare år genomförts omfattande protester även i många av regionerna över hela landet. I Chabarovsk i ryska Fjärran Östern, vid floden Amur, genomfördes demonstrationer regelbundet under 2020 och början av 2021 till stöd för den demokratiskt valde guvernören, som fängslats och anklagats för att vara ansvarig för mord som ska ha skett 2005–2006. Anklagelserna sammanföll på ett bekvämt sätt med hans seger i valet över en kandidat från Putins parti Enade Ryssland.
Inför parlamentsvalet i Ryssland i september 2021 hindrades många demokratiska kandidater att ens registrera sig. Oppositionen gick då ut med uppmaningen att ”Rösta smart”. Metoden går ut på att enas om att stödja en huvudkandidat som inte tillhör Enade Ryssland. Chansen att denna skulle bli vald kanske är liten, men att rösta smart är bättre än att inte rösta – så kan man ändå sända en signal till Kreml. Och även om valresultatet som presenteras är fejk, även om röstfusket är utbrett, så är det ändå någon som ser de riktiga siffrorna. Som sänder ett budskap: ni har inte folkets förtroende.
Ryssland är inte bara makthavarna i Kreml, det måste man komma ihåg. Ryssland består av 143 miljoner människor. Opinionsundersökningar visar att det folkliga stödet för Putin och hans politik är vikande. En dag kommer pendeln att svänga, som ryssarna säger.
Så varför vill Putin rehabilitera Ivan den förskräcklige? Det handlar om Rysslands ära. Och hets mot väst, som förtalar Ryssland. Vår kritik av Putin och hans brott mot mänskliga rättigheter och internationella konventioner, säger dessa ryska röster, är en förtalskampanj. Vi har alltid velat smutskasta Ryssland och dess ärofulla historia. Det började redan med Ivan den förskräcklige! Bara det att han förskräcklig är fel, på gammalryska betydde Ivan Groznyj inte alls detta, utan snarare Ivan den mäktige, den formidable. Han var den förste ryske makthavaren som kallade sig tsar, han omvandlade det medeltida sammelsuriet av små furstendömen till ett imperium. Han var ju så begåvad! Han skrev kyrkomusik! Ja, han hade ihjäl folk på de mest fruktansvärda sätt men det var för att han regerade med gudomlig rätt, och använde straffmetoder direkt från bibeln.
Det handlar om Rysslands ära.
Stalin beundrade Ivan… uppenbarligen även den nuvarande tsaren i Kreml, som samarbetar tätt med kyrkan och kanske också anser att han regerar med gudomlig rätt?
I vilket fall som helst vill han återupprätta det ryska imperiet som slarvades bort av Gorbatjov och Jeltsin. Krim och Donetsk var bara en början, hela Ukraina och givetvis Belarus, borde åtminstone återinförlivas. Precis som Ivan när han enade Ryssland.
Inga Näslund programhandläggare Östeuropa, Olof Palme internationella center
