Ledare publicerad i tidskriften Tiden nr 3, 2022.
Den första opinionsmätningen efter valet gav 32 procent i stöd för S. Och på så vis lär det fortsätta. Nya regeringar belönas sällan av väljarna och Kristerssons aura som hästskojare går inte att skoja bort. Kanske går vi mot en mandatperiod där vi ligger över vårt valresultat ända fram till nästa valrörelse börjar, oavsett när den blir. Och kanske är det något vissa ser fram emot. Jag menar tvärtom. Ett sådant scenario borde göra oss oroliga.
Några av de mest framgångsrika politiska projekten i modern tid har skapats efter kriser. New Labour i Storbritannien formades efter 18 år i opposition. Nya Moderaterna uppstod efter tolv år i opposition och ett valresultat på 15 procent. Efter tre valförluster i rad, och urusla opinionssiffror med bara sju veckor kvar till valet, valde Socialdemokraterna i Nya Zeeland att byta partiledare till Jacinda Ardern. Då 37 år och den yngsta partiledaren någonsin. Hon vann sitt första val och fick efter det andra egen majoritet i parlamentet.
Kriser är sällan enbart dåliga. Ordet kris betyder som bekant även möjlighet på kinesiska. I Sverige är vi rädda för kriser. I stället heter det att socialdemokratin är bäst i regeringsställning. Och visst, det ligger någonting i det. Men min erfarenhet är delvis tvärtom. Jag blir orolig när det går bra. När jag 2009 blev medlem i partiet gick det så pass bra att valet redan var vunnet. Åtminstone trodde partiet det, vilket självklart inte stämde.
De tillfällen då jag verkligen imponerats av vårt parti är under en kris. Då är vi som bäst. Såväl när det gäller kris för landet som kris i opinionen. I kristider händer någonting med oss. Vi gör politiska omprövningar, tar nya initiativ och byter laguppställning. Vi gör det vi måste eftersom status quo inte är ett alternativ.
Hur är det i dag? Hur kommer det att vara under mandatperioden? Å ena sidan befinner sig inte socialdemokratin i någon akut kris. Så länge stödet ligger över 30 procent är nog de flesta nöjda (även om de inte vågar erkänna det). Dessutom upplever min generation för första gången att vår partiledare är långt mer populär än partiet.
Å andra sidan befinner sig Sverige i en rättvisekris. Och nej, allt i Sverige är inte dåligt. Allt blir inte sämre. Men för de av oss som vill se ett rättvist Sverige så är situationen krisartad. För även efter våra åtta år så ökar ojämlikheten i Sverige. Möjligheterna är inte lika för alla. Uppväxtvillkoren spelar större roll. Tillgången till trygghet och välfärd blir alltmer graderad.
Om Sverige åter ska bli världens mest rättvisa land så måste nästa regeringsperiod bli annorlunda än de tidigare. Fyra år till som våra senaste åtta år duger inte. Men vad ska vi göra annorlunda? Och hur? De frågorna kräver svar. Sverige har blivit alltmer av ett högerland. Och de kommande åren vet vi att det blir värre. Det i sig är en kris som måste hanteras.
Payam Moula, chefredaktör Tiden
