I den här essän, publicerad i tidskriften Tiden nr 4/2020, skriver Mikael Damberg om socialdemokrati och trygghet.
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.
– Ur dikten ”I rörelse” av Karin Boye.
Hur inleder man en essä om trygghet? Kanske med Karin Boye, och kanske med målet och meningen med vår färd. För oavsett var livets färd bär oss, eller hur vägen dit ser ut, har vi alla en sak gemensamt. Behovet av trygghet under resans gång.
Människan är på flera sätt skör. Vid födseln är vi utelämnade till andra för vår överlevnad och möjlighet att utvecklas till en individ. Trygghet under de första åren heter förlossningsvård, vaccinprogram och BVC. Med åren byter tryggheten skepnad, men behovet kvarstår. BVC blir förskola och skola som senare blir rätt till högre utbildning och studentlägenhet. Med åren innebär trygghet rätt till arbete, ekonomiska trygghetssystem, en rättvis pension, sjukvård och omvårdnad.
Trygghet är och kommer alltid vara ett centralt mänskligt värde. Det fyller ett existentiellt behov. Därför har vi socialdemokrater vid sidan om välfärdsbygget stridit för rättighetsfrågor, antidiskriminering och jämställdhet. För att alla ska kunna känna trygghet med att vara den man är, drömma och forma sin egen framtid i gemenskap med andra. Som det beskrivs i partiprogrammet: ”Människan ska vara fri att utvecklas som individ, råda över sitt eget liv, forma sin tillvaro efter egna önskningar och påverka det egna samhället. Denna frihet ska gälla alla.”
Men tryggheten har aldrig kommit alla till del. Det har varit en klass- och genusfråga, och är det tyvärr än i dag. Vi måste erkänna att Sverige tillåtit öar växa fram där tryggheten faktiskt saknas invånarna. Gängkriminalitet och organiserad brottslighet har etablerat sig på ett sätt som gjort att den påverkar människor i vardagen i vissa bostadsområden.
När en tolvårig flicka skjuts ihjäl under en nattlig promenad med hunden, när gängkriminella utnyttjar unga pojkar som kurirer för att förflytta vapen och narkotika, när framtidstron är så låg att vissa unga människor ser den kriminella banan som den mest rationella, eller när narkotikahandel sker öppet i centrum och på tågstationer har samhället inte varit tillräckligt starkt. Den här ojämlikheten i trygghet måste vi ta oss an.
Trygghet är och kommer alltid vara ett centralt mänskligt värde. Det fyller ett existentiellt behov.
Totalt rör det sig om ett 60-tal lokalsamhällen runt om i landet där kriminella begränsar människor i vardagen. Det sker genom hot och utpressningar, öppen narkotikahandel men också genom en direkt mänsklig oro för att drabbas av gängens grova våld. Fem av tio dödsskjutningar det senaste året har skett i eller med koppling till utsatta områden, trots att bara 5 procent av den svenska befolkningen bor här. Hälften av kvinnorna som bor i utsatta områden känner sig inte trygga att vistas ute på kvällstid.
Sådana situationer och den tillhörande känslan av att inte känna sig säker är själva antitesen till det samhälle vi vill bygga. Oftast drabbas de som redan är mest utsatta allra hårdast. När känslan av oro och otrygghet tillåts rota sig sprider den sig sedan lätt genom samhället, påhejad av populisters retorik och de sociala mediernas polariserande algoritmer. Till slut riskeras själva samhällskontraktet.
Samtidigt som liberaliseringar och naiva styrsystem skapade en selektering där resurssvaga grupper samlades i utsatta områden, drog sig staten över tid tillbaka. EBO-lagstiftningen, den oreglerade arbetskraftsinvandringen och det icke-likvärdiga friskolesystemet är bara några exempel på faktorer som förstärkt problemen. Det handlar om problem som har tillåtits växa under alltför lång tid. Gängen har kunnat växa därför att många nyanlända under lång tid har bosatt sig i redan fattiga områden med hög arbetslöshet. Detta har skett samtidigt som naiva marknadssystem har spätt på och ökat klyftorna ännu mer.
Men utvecklingen är inte ödesbestämd. Som Olof Palme uttryckte det: ”Samhället är människans verk. Om något är fel kan vi ändra på det.” Det finns flera exempel på kommuner och bostadsområden som visar att utvecklingen går att vända.
Se bara på Södertäljes och Malmös framgångsrika arbete. Ett nära och långsiktigt samarbete mellan kommunen, polisen och andra myndigheter har byggts upp i båda kommunerna. Det har bland annat lett till ett målmedvetet arbete mot fusk och organiserad brottslighet. I Södertälje inleds nu pilotprojekt med en rad myndigheter för att trappa upp arbetet mot felaktig folkbokföring kopplat till organiserad brottslighet. Idén härstammar från det lokala S-styret och är en del av regeringens 34-punktsprogram mot gängvåldet. I Malmö utvärderas arbetet med Sluta skjut och redan nu kan resultat skönjas. Dels i statistiken för skjutningar och sprängningar i Malmö, dels när det gäller vilka arbetssätt och metoder som tillämpas i samverkan mot grovt våld.
Ett tredje positivt exempel är Operation Rimfrost. I de städer där polisen kraftsamlade mot de kriminella grupperingarna gav det resultat. Situationen ändras inte över en natt, men polisen har nu kommit en bit på vägen. Över 800 vapen och 300 kilo sprängmedel finns inte längre på gatorna och 650 kilo narkotika som har beslagtagits kan inte längre säljas vidare och göda de kriminella gängen. Det finns ett före och ett efter Rimfrost.
Ytterligare ett exempel är att allt fler vill hoppa av gängen i Stockholm, efter att polisen satt hårt tryck och gripit ett hundratal ur de gängkriminella ledarskikten. Både kommunen och Fryshuset ser en dramatisk ökning av personer som hör av sig till deras avhopparverksamheter.
Utvecklingen går att vända – och vi ska se till att det sker över hela Sverige.
Arbetet framåt – tre områden
Det finns stor enighet i svensk politik om behovet av hårdare straff och fler poliser. Det är bra och viktiga verktyg, men det räcker inte. Polisen efterlyser politisk enighet om ett långsiktigt arbete för att bryta de kriminella gängens makt och minska nyrekryteringen. Vad vi kallar det starka samhället behöver finnas också i våra utsatta områden. Dessvärre väljer andra partier att lämna samtalen om gemensamma förslag och den politiska högern saknar en politik för att mobilisera goda krafter i samma riktning. Vi måste orka vara den enande kraften. Vi kan mycket väl säga att det vi gör nu borde ha gjorts för 20–25 år sedan. Det gör det bara ännu viktigare att vi tar vårt ansvar här och nu.
Det finns inga enkla eller snabba lösningar. Det behövs konkreta, handfasta åtgärder som attackerar problemet från flera håll – samtidigt. Den internationella erfarenheten är tydlig: När det kommer till gängkriminalitet och organiserad brottslighet måste hela arsenalen utnyttjas samtidigt för att begränsa kriminella strukturers funktionssätt, ekonomiska möjligheter och makt. Utifrån den analysen har vi landat i att politiken måste leverera på tre områden.
1. Kompromisslöshet mot gängen
Regeringen har skärpt över 50 straff och vi genomför den största utbyggnaden av Polismyndigheten i svensk historia. Vid halvårsskiftet i år var vi halvvägs mot målet om 10000 fler polisanställda till 2024. Sedan regeringen fördubblade minimistraffet för grovt vapenbrott har antalet häktade för sådana brott femdubblats. Steg för steg flyttar samhället fram positionerna. De brottsbekämpande myndigheterna får fler verktyg, straff skärps och det genomförs åtgärder för att fler ska våga vittna mot kriminella.
Grundproblemet är dock ofta att staten länge haft en alltför svag närvaro i de utsatta områdena. Förtroendet för staten har tillåtits erodera. Det ändras nu successivt. Vi öppnar fler servicekontor och ökar polisnärvaron samtidigt som skola och socialtjänst ska få större resurser. Det här gör vi långsiktigt. Det är viktigt för medborgarna att känna, men är också ett viktigt budskap till gängen: samhället är här för att stanna.
Men vi behöver göra mer. Därför vill vi ge polisen bättre möjligheter till husrannsakan för att få bort vapnen. Tystnadskulturen ska brytas. Därför utreds just nu bland annat kronvittnen, vittnesskydd och om det bör införas en möjlighet att vittna anonymt. Vi vill skärpa straffen för den som hotar vittnen och ljuger i domstol. Vi vill också skärpa straffen för den som involverar unga i kriminalitet och avskaffa straffrabatten för unga myndiga vid allvarlig brottslighet – den som är vuxen och begår ett grovt brott ska bära det fulla ansvaret för sin handling. Vi inför påföljden ungdomsövervakning. Men vi kommer behöva fortsätta rikta verkningsfulla åtgärder mot gängkriminella som utmanar tryggheten.
2. Bryt nyrekryteringen
Rikspolischefen har varnat för att det bakom varje gängkriminell som plockas bort från våra gator står tio unga som vill ta deras plats. Därför räcker det inte med att bara ta till de hårda åtgärderna ovan och låsa in kriminella individer. Dagens unga måste också ges andra alternativ och bättre förebilder.
Vissa barn lockas att göra småtjänster åt gängen, andra unga är själva tungt kriminella. Dessa måste bemötas på olika sätt. Några behöver stöd för att kunna stanna i sin familj och klara skolan. Andra måste bort från sin hemmiljö.
En kriminalpolitik kommer aldrig att lyckas utan medvetet och effektivt förebyggande insatser. Regeringen har ökat resurserna till skolor i utsatta områden, förstärkt socialtjänsten och ökat resurserna för att fler barn ska kunna omhändertas. Reaktionen på brott måste vara snabb och tydlig. Sekretessfrågor ska inte vara ett hinder för myndigheter att stoppa kriminalitet.
Vissa barn lockas att göra småtjänster åt gängen, andra unga är själva tungt kriminella. Dessa måste bemötas på olika sätt
Vi behöver även fler och bättre verktyg när barn har tagit steget in i kriminaliteten. Vi inför därför den nya påföljden ungdomsövervakning, som omfattar helghemarrest. Föräldrar ska inte kunna neka sociala insatser. Vi förstärker också Statens institutionsstyrelse för att minska återfallen i brott.
Vi måste även våga ta tag i de långsiktiga frågorna. Det handlar om att hur samhället ska ge bästa möjliga förutsättningar för en stabil föräldraroll. Olika former av familjestöd behöver byggas ut, samtidigt som åtgärder utvecklas för att hålla unga människor som har begått brott eller riskerar att fara illa borta från platser där narkotika säljs öppet. Åtgärder som fotboja och vistelseförbud kan stärka både samhället och ungdomarnas egna livschanser om de används på rätt sätt.
Parallellt med detta måste vi fortsätta belysa hur marknadisering av skola och privatisering av basal välfärd skapar och befäster en materiell ojämlikhet i samhället.
3. Inte en krona till kriminella
Den organiserade brottsligheten har målmedvetet riktat in sig på att utnyttja välfärdssystemen. Det handlar bland annat om bidragsbrott och bedrägerier mot systemet med personlig assistans. Vi genomför därför åtgärder mot bidragsbrott och mot penningtvätt. Vi skärper upp folkbokföringen, som ofta är ett led i bidragsbrotten.
Knarkhandel, utpressning och vapenhandel omsätts i lyxprylar. Att ta prylarna handlar om att slå där det gör som ondast. Vi har därför gjort det lättare att ta gängens egendomar, klockor, bilar och kontanter och vi ser nu över lagstiftningen för att det ska bli ännu mer effektivt att ta brottsvinster från de kriminella.
Varje lucka i varje system måste säkras från brott. Den som berikar sig på våra gemensamma skattepengar ska straffas. Vi stärker därför det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet. Stat och kommun måste jobba nära tillsammans för att hindra att välfärdstjänsterna nyttjas i kriminella syften.
Mod att ta ställning i framtidsfrågorna
Klarar vi av att leverera faktiska resultat på de ovan beskrivna områdena kommer vi att vända utvecklingen. Tydligt är dock att trygghetsfrågan kommer att finnas kvar på dagordningen också om vi lyckas med det. Flera stora trender ställer oss och samhället i stort inför fortsatta utmaningar. Här måste vi vara modiga.
En sådan fråga handlar om hur vi ser på människors digitala tillvaro. I takt med att internets användningsområde vuxit och upptar en allt större del av våra liv är det dags att släppa synen på nätet som ett parallellt samhälle, utan rättslig närvaro. Internet kan inte vara en laglös plats, där stora företag ensamma bestämmer vad som är viktigt och rätt. Vi behöver reglera techjättarna så att de bistår våra brottsbekämpande myndigheter med uppgifter i brottsutredningar, snabbt tar ner terroristers och extremisters hatiska budskap och tar ansvar för att inte sprida desinformation och polarisering. Vi vet att högerns ofta naiva syn på marknader och storföretag inte kommer att klara omställningen – den rollen måste vi och andra progressiva internationella krafter axla.
Internationellt samarbete är också nyckeln till många andra betydelsefulla åtgärder. När vi samarbetar med andra länder blir politiken mer kraftfull. Det handlar om diplomati och uppbyggnad av rättsliga samarbeten mellan länder för att bemöta de organisationer som göder sig på narkotika, vapensmuggling och människohandel på samma spelplan som de rör sig på. Eu-samarbetet är avgörande. Ett tydligt exempel på lyckat samarbete är knäckandet av EncroChat, vilket utfördes av fransk polis men som har förhindrat ett stort antal mord och lett till gripanden också i Sverige. Vi tar också till mer icke-traditionella metoder. Vi har exempelvis utsett en ambassadör vars uppdrag är att samordna UD:s arbete mot organiserad brottslighet och stötta svenska brottsbekämpande myndigheter.
En annan fråga som kräver internationellt samarbete handlar om biståndspolitiken och hur vi använder den. Vi socialdemokrater kan vara stolta över den politik vi fört, den har varit en garant för internationell solidaritet, men vi måste också våga utveckla den – och rikta om den om så behövs. Forskningen är tydlig med att långsiktigt fungerande institutioner i samhället är avgörande för att vi ska lyckas bekämpa fattigdom. Viktigast av alla sådana institutioner är sannolikt en fungerande rättsstat. Här måste vi våga vara kreativa, arbeta långsiktigt och styra biståndsmedlen så att stater använder de medel vi bistår med för att bygga upp sådana långsiktiga förutsättningar. Det kommer också att hjälpa oss att öka tryggheten i Sverige. En stor mängd narkotika och vapen kommer utifrån, ofta från västra Balkan och Sydamerika, och passerar flertalet länder innan de korsar våra gränser. Genom ett strategiskt internationellt agerande kan vi alltså minska inflödet av sådana illegala varor och kriminalitet till Sverige.
Avslutningsvis vill jag åter knyta an till socialdemokratins idé om människors frihet, om livets mening och färd. Varje ung människa som dras in i kriminalitet är ett misslyckande. Vår uppgift är att skapa ett starkt samhälle, där människan kan färdas väl genom livet – en välfärd värd namnet. Vi behöver ta initiativet för att återupprätta en samhällelig norm om rätt och fel. Vi måste se till att samhörigheten och tryggheten når alla delar av landet. Nihilism måste ersättas av en tro på att det goda; på att det anständiga livet är möjligt. Vi måste åter ta på oss rollen som sociala ingenjörer och vrida samhällets drivkrafter så att de pekar åt rätt håll – så att valet för den som är på väg att ta ett snedsteg, eller någon gång gjort det, blir tydligt och enkelt. I vägskälet mellan den kriminella banan och samhällsgemenskapen måste det senare alternativet alltid vara det naturligt attraktiva.
Visst finns det mål och mening med vår färd. Låt oss göra den färden trygg, för alla. En trygg välfärd, helt enkelt.
Mikael Damberg, inrikesminister
