Vi befinner oss alla på internet. De flesta av oss varje dag, i flera timmar. Ändå är halva befolkningen mer utsatt där. Internet är ett område som kräver mer politik, inte minst för jämställdhetens skull, skriver Maria Arkeby.
När man söker på kvinnors otrygghet så får man till största delen nätträffar som handlar om hur många kvinnor som känner sig otrygga i offentliga miljöer, hur många som avstår från att gå ut vissa tider på dygnet och kanske också något om att detta är vad den moderna feminismen ska fokusera på. Den fysiska otryggheten i samhället. Ytterst handlar det om rädslan för att bli våldtagen. Men vi vet förstås att kvinnors otrygghet är ett långt större problem än så och det går sannolikt att applicera på de flesta av samhällets område. Vi kan tala om kvinnors ekonomiska otrygghet, om otryggheten i det faktum att kvinnor inte får samma vårdkvalitet som män, otryggheten i att bli diskriminerade i yrkeslivet och otryggheten på arbetsmarknaden.
I ett globalt perspektiv är listan än längre och spannet mer graverande. Kvinnors otrygghet inskränker deras frihet; deras frihet att röra sig, att arbeta och att leva ett hälsosamt liv. Det inskränker också deras yttrandefrihet. Då, för att det stod i bibeln att kvinnan ska tiga i församlingen. ”Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.” (1Kor 14:33–35)”. Vad säger ni ladies, nog har det där satt sina spår? I dag, har vi nya församlingar, nya offentliga platser där kvinnans yttrandefrihet utmanas och begränsas.
En plats där mycket av samhällsdebatten förs i dag är nätet. Vi ingår i olika filterbubblor beroende på vad vi är intresserade av. Vi använder internet till privat kommunikation, men också till debatt, organisering och aktivism kring frågor som engagerar oss. Det delas artiklar, recept och memes. Men även här bemöts vi olika beroende på vilket kön vi identifierar oss som.
”Subba!” ”Fy fan i den blusen gissar jag att du aldrig får ligga.” ”Om inte du håller käften ska jag täppa till den på dig själv. Du borde våldtas och dö din jävla hora!” ”Vem har du knullat för att få det där jobbet?” ”Inkvotering så det bara skriker om det!” ”Hoppas en neger kommer och spetsar dig på sin jättepåle tills du skriker!”
En och annan kukbild. Och hämdporren, de bilder och filmer som män publicerar i forum och på trådar utan hennes medgivande. Så ser vardagen ut för kvinnor som är aktiva på nätet. Världen över. Det är ett problem för dem som drabbas och det är ett problem för vår demokrati.
Tonen på nätet är inte sällan rå och utan filter. Det kan vi alla känna igen. Ofta blir det absurt när vi plötsligt finner oss i konversationstrådar med en tonalitet av personangrepp, tillmälen och total brist på respekt för andra individer på ett sätt som aldrig skulle förekomma i det som på nätet kallas ”irl”, in real life, annat än möjligen utanför krogen en natt efter stängning. Människor adresserar personer de aldrig riskerar att träffa, eller gömmer sig bakom anonyma konton för att få utlopp för sitt uppenbara behov att spy ut hat mot andra. Men när det gäller hat, hot och trakasserier mot kvinnor så har det ofta en sexuell dimension, kopplad till kön och utseende. Det förefaller också vara så att politiskt aktiva kvinnor drabbas hårdare i allmänhet och att typen av frågor som diskuteras spelar roll för vad man utsätts för. Tydliga ”triggers” för näthat är exempelvis jämställdhet, rasism och hbtq-frågor. Kvinnliga journalister tycks vara en trigger enbart på grund av sitt yrkesval…
Det här var ett utdrag av en text från nr 4/2020 av Tiden. Beställ hem tidningen här och läs hela texten: https://natverkstan.premium.se/tidskrift/tiden
