På senare tid har jag börjat märka något oväntat. Det gamla motståndet mot klimatfrågan, det som vi dragits med så länge, har börjat luckras upp. I går träffade jag en vän som var poliskontakt på en klimataktion. När han hade meddelat att aktivistgruppen hade för avsikt att ställa sig vid riksdagen, som är ett skyddsobjekt, svarade polisen med att tacka för informationen och glatt önska lycka till. Min vän skrattade förbluffat. Kanske är det här en strategi från polisen. Mjuka handen för att inte radikalisera aktivisterna, som mest består av en djupt oroad medelklass som aldrig tidigare brutit mot lagen eller ägnat sig åt civilt motstånd.
Men kanske är det också något annat. Jag har en känsla av att allt fler börjar förstå att det sätt vi lever på nu, och hur vårt samhälle är uppbyggt, egentligen redan hör till det förgångna. Att vi alla spelar en teater som strax kommit till sista scenen. Många vill inte tala om detta förbjudna, men när någon faktiskt tar ton och påpekar att ridån strax kommer att gå ner, sprider sig sanningens lättnad…
Hela texten finns att läsa i tidningen. De som är tillgängliga gratis börjar med orange färg. Teckna gärna en årsprenumeration för endast 199kr här!
Kali Andersson, klimatpsykolog, författare och aktivist
