De nordiska länderna är så lika att olikheterna blir intressanta. Redan att försöka jämföra varandras löner eller boenden kräver gemensam tankemöda. Skattesystemen och ägandeformerna skiljer sig så mycket att ingenting är självklart – allra minst terminologin.
Faktiskt var det under ett samtal med nordiska översättarkollegor som jag insåg vilken märklig konstruktion de är, de svenska ”arbetsgivaravgifterna”. Vilket sedan gjorde mig mer uppmärksam på hur de används politiskt. Vi arbetade den gången fram en kollektiv översättarinsikt, trots att det handlade om kronor och ören, inte om litteratur. Vi förstod varandra, och förstod som bonus lite mer om våra egna, respektive villkor.
Eller jämför de nordiska ländernas relation till nationalspråket! Rikssvenskar har en självklar, närmast slapp hållning. I Norge är dialektskillnaderna centrala – även om den (ursprungligen danska) variant som kallas bokmål dominerar starkt. Medan språket för islänningar, finlandssvenskar och samer i stället på olika sätt handlar om desperat överlevnad. Danskarna kämpar med ett annat problem…
Hela texten finns att läsa i tidningen. De som är tillgängliga gratis börjar med orange färg. Teckna gärna en årsprenumeration för endast 199kr här!
John Swedenmark, översättare och tidigare kulturredaktör på Arbetet
