Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Fri rörlighet – utan tiggeri -  Joanna Abrahamsson
En utsträckt hand och en kartongbit med inplastade fotografier på behövande barn hemma i Rumänien och Bulgarien. Det här är en del av gatubilden sedan mer än tio år tillbaka. De allra flesta är överens om att det mänskliga lidandet och diskrimineringen mot romer är oacceptabelt. Tiggeriet måste få ett slut. Det råder dock delade meningar om hur det ska gå till. Joanna Abrahamsson presenterar ett nytt förslag på lösning.

Sverige trädde in i EU 1995. Hur skulle det bli? Man hade noga analyserat situationen och försökt att förutse det mesta. Göran Persson varnade för social turism. Men ingen var redo för att Sverige 20 år senare inom ramen för den fria rörligheten skulle få långvariga besök av uppåt 5000 utsatta EU-medborgare utan fast bostad, arbete och försörjning.

Tidigare var vi endast vana vid någon enstaka narkoman som bad om en slant eller gänget på parkbänken som suktade efter mer starka drycker. Året innan flyktinghösten 2015 dominerade tiggerifrågan svensk media och samhällsdebatt.

Inför faktum reagerar vi och hanterar situationen på olika sätt. Både som privatpersoner och som kommuner. En del skänker regelbundet pengar, mat och kläder. Några ger ingenting. Hjälporganisationer får bidrag. Andra blir irriterade. Ett fåtal kommuner erbjuder förskola för medföljande barn och tak över huvudet medan andra betalar en enkelresa tillbaka till hemlandet. På senare tid har en handfull kommuner infört lokala tiggeriförbud.

Alliansregeringen nosade på problembilden under sin sista tid vid makten 2014. Löfvens första regering satte direkt i gång ett arbete på flera nivåer för att förbättra situationen och hitta en långsiktig lösning. En nationell samordnare utsågs.

Lagstiftning vad gäller bland annat avhysning och människohandel skärptes. Samtal har skett med SKL, romska organisationer och på EU-nivå. Sverige har också tecknat samarbetsavtal med både Rumänien och Bulgarien. De flesta är överens om att tiggeriet och utsattheten måste få ett stopp. Men hur detta ska ske splittrar till viss del kommuner, partier, hjälporganisationer och Sveriges befolkning.

Det är ovärdigt Sverige att människor står på knä i kylan och ber om pengar. Samtidigt som de tillbringar nätterna under broar eller i tillfälliga läger med stor brandrisk och i vissa fall med spridning av tuberkulos.

Det är ovärdigt Sverige att människor står på knä i kylan och ber om pengar. Samtidigt som de tillbringar nätterna under broar eller i tillfälliga läger med stor brandrisk och i vissa fall med spridning av tuberkulos. Många barn är tillfälligt föräldralösa i hemländerna när föräldrarna tigger på annan ort. Som ofta i svåra situationer drabbas också kvinnorna värst.

Jag förstår den initiala viljan att hjälpa en nödställd. Men att godtyckligt upprätthålla och på så sätt förlänga en väldigt utsatt situation är inte mitt val av solidarisk vänsterpolitik. De här människorna behöver få stöd i att lämna gatorna och möta en långsiktig hållbar lösning och framtid i Rumänien och Bulgarien.

 

För att nå dit krävs därför följande åtgärder:

  • Uppsökande socialt arbete

I samband med mindre kontanthantering i samhället flyttar en del av tiggeriet och i vissa fall även människohandeln till den dolda undre världen i Sverige. Därför krävs det uppsökande socialt arbete för att nå fram till både gömda och redan kända utsatta EU-medborgare. Nödhjälp och akutvård ska alltid ges, men en trygg välfärd ansvarar hemländerna för.

  • Förtydliga den fria rörlighetens rättigheter och skyldigheter

Fri rörlighet inom eu betyder inte per automatik fri välfärd utan försörjning. Varje land ansvarar för sina medborgare. Alla EU-medborgare måste behandlas utifrån samma måttstock. Det gäller förstås även svenskar som vistas utan försörjning i andra EU-länder. Tiggeriet är inte en kommunal fråga, det är en EU-fråga. Det tiggeri som finns i Sverige startade via EU-systemet och måste få ett slut på EU-nivå.

Syftet med den fria rörligheten är inte att möjliggöra eller permanentera tiggeri. Det finns i dag krav att den som reser till att annat EU-land ska kunna försörja sig själv, om den misslyckas inom tre månader ska den återvända. Den fria rörligheten utnyttjas nu av människor som kommer till Sverige utan försörjning, arbete eller bostad. EUF-fördraget, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, behöver därför kompletteras och förtydligas med att den fria rörligheten inte omfattar tiggeri.

Att resa till ett annat land i syfte att tigga ska inte vara möjligt. Med ett starkare reglemente blir det lättare att få ett stopp på tiggeriet. Det här är förstås inte gjort i en handvändning, men det pekar i rätt riktning med en korrekt ansvarsprincip. Här kan Sverige ta på sig ledartröjan och förhoppningsvis partiöverskridande driva frågan i EU-parlamentet.

  • Stoppa diskrimineringen av romer

Många av de som tigger är romer och roten till deras fattigdom är en omfattande, allvarlig och långvarig
diskriminering. Sverige är inget undantag. I nära samarbete med romska organisationer bör därför Rumänien och Bulgarien med hjälp av EU:s strukturfonder skapa frihet från diskriminering genom en hoppfull framtid för gruppen med arbete, utbildning och bostad. eu måste även öka pressen på länderna för att se till att de på lika villkor för alla tar fullt ansvar för sina medborgare. eu har fördelat flera miljarder kronor från socialfonder för att minska fattigdomen, men det har inte hjälpt fullt ut.

  • Fattigdomsbekämpning

Socialdemokraterna har historiskt sett alltid arbetat med fattigdomsbekämpning. Vi har lärt oss att fattigdom bara kan bekämpas genom sociala reformer och arbete, inte tiggeri. Sverige kan fortsätta att bidra med kunskap i arbetet, dock med krav på tydliga resultat. Sker ingen långsiktig förbättring av situationen så bör Sverige stoppa pågående samarbete och även lyfta på EU-nivå att Rumänien och Bulgarien snarast bör lämna eu. Grundläggande mänskliga rättigheter måste efterlevas för att kvala in som medlemsstat.

  • Fortsatt stöd

Den som vill fortsätta att stötta utsatta EU-medborgare ska ha goda möjligheter till det genom att skänka pengar till godkända organisationer som verkar långsiktigt i hemländerna. Här skulle den svenska regeringen och SKL tillsammans kunna bidra till en nationell kampanj på temat.

Min vision är en jämlik europeisk union utan fattigdom och diskriminering. Det är dags för ett eu där ingen behöver tigga, blir tvingad att tigga och där heller ingen accepteras att tigga.

Joanna Abrahamsson, socialdemokrat i Stockholm