Vad kan dagens progressiva lära av kommunismens kollaps? Även om många av dagens unga inte har någon direkt relation till kommunismen, så lämnar den som tanketradition och historisk politisk kraft ingen oberörd.
I mars 1990 åkte jag och en vän till Berlin och hackade loss en bit av den mur som symboliserade det omänskliga system som i årtionden hade förtryckt miljontals människor.
I dagens dystopiska samhällsklimat känns euforin och hoppfullheten efter kommunismens fall avlägsen. Sovjetunionen skulle öppnas och de förtryckta östeuropéerna skulle bli fria. Mandela frigavs och det blev nästan fred mellan Israel och palestinierna.
Allt kröntes sedan av statsvetaren Francis Fukuyamas tes ”historiens slut” (The End of History). Marknadsliberalismen hade segrat över sovjetkommunismen, och historien var därför i hegeliansk mening slut…
Hela texten finns att läsa i tidningen. De som är tillgängliga gratis börjar med orange färg. Teckna gärna en årsprenumeration för endast 199kr här!
Daniel Färm, chef Tankesmedjan Tiden
