Återigen ifrågasätts några nämndemäns opolitiskhet. Efter flera tidigare uppmärksammade fall kring nämndemän väcks nu diskussion efter en dom där en afghansk man nekats asyl. Han dömdes av en juristdomare och tre nämndemän. Nämndemännen visade sig samtliga vara nominerade av Sverigedemokraterna.
Enligt dagens regelverk nominerar de politiska partierna lämpliga personer till uppdraget som nämndeman. Kommunfullmäktige utser sedan nämndemännen. Den tydliga koppling som finns mellan de politiska partierna och nämndemannauppdraget anses av vissa medföra ökad risk för att den som får uppdraget är ”politisk”.
Nämndemännens roll är att vara allmänhetens representanter i domstolen. De ska garantera insyn och de ska upprätthålla förtroendet för domstolsväsendet. Nämndemännen ska vara opolitiska, de ska följa gällande lagstiftning och vara objektiva och sakliga.
Kraven på att en nämndeman ska vara lämplig för uppdraget kan tyckas självklart. Men vad innebär det egentligen att vara ”lämplig”? Personen ska ha gott omdöme och kunna agera självständigt, hen ska också ha ett engagemang i samhällsfrågor. Det ska vara en redbar person som är förtroendeingivande.
Det går naturligtvis inte att garantera att trots att en person anses vara lämplig enligt beskrivningen, att den personen för den skull lyckas vara helt opolitisk vid dömandet i domstolen.
När nämndemannasystemet kritiseras måste det vägas mot alternativen. Finns några alternativ för att öka möjligheten för ett helt opolitiskt dömande? Kan nomineringen av en nämndeman göras någon annanstans? Kan någon annan församling än den högst beslutande i en kommun vara mer lämplig att sedan utse de nominerade personerna?
Det här är en låst artikel. Logga in eller beställ prenumeration för att läsa mer.
