Om dagens orättvisor är ett resultat av gårdagens politiska misslyckande så krävs en ny generation med nya lösningar. Det menar Lisa Nåbo, ordförande för SSU.
2024 är valmöjligheternas år. Den 9 juni är det val till Europaparlamentet. När svenskarna går till valurnan gör även polackerna, fransmännen och portugiserna detsamma för att utföra sin demokratiska plikt.
Samtidigt på andra sidan Atlanten samlar sig USA till presidentval. Valet tycks bli en favorit i repris – amerikanerna ska för tredje valet i rad bestämma sig för om Donald Trump ska bli president. För andra gången kommer Joe Bidens namn finnas med på valsedeln.
Skillnaderna mellan presidentkandidaterna är stora. Men en sak förenar dem: deras ålder. Den ena har passerat 80 år medan den andra inte är långt bakom. Trots Bidens relativa framgångar sett från ett sakpolitiskt perspektiv jämfört med andra demokratiska kandidater, tycker en majoritet att presidentens första mandatperiod varit en besvikelse.
Men politiska avtryck avgörs inte bara i policydokumentet, det avgörs också i vilken utsträckning som förtroendet finns mellan politikerna och medborgarna. De båda presidentkandidaternas höga ålder är ett återkommande ämne i debatten.
De senaste åren har präglats av att den ena krisen avlöser den andra. Pandemin, krig i vårt närområde och ekonomisk nedgång har satt chocker i våra system och satt vår politiska lösningsförmåga på prov. Men det finns parallella utmaningar som har en annan strukturell karaktär som beror på systemfel. Utmaningar som är resultat av tidigare generationers politiska misslyckanden.
Klimatkrisen, välfärdskrisen och en skenande ojämlikhet är exempel på dessa. Det är problem rotade i fundamentala brister i hur vi organiserar våra samhällen.
Ovannämnda kriser har alla en gemensam nämnare: de är avgörande för vår generations framtid. Kriser som redan gått långt men som fortfarande går att lösa innan det är för sent. Klimatkrisen är redan här, men den har ännu inte kulminerat, vilket innebär att det finns tid för att avvärja krisen och se till att vi når utsläppsmålen.
2024 är valmöjligheternas år. Den 9 juni är det val till Europaparlamentet. När svenskarna går till valurnan gör även polackerna, fransmännen och portugiserna detsamma för att utföra sin demokratiska plikt.
Samtidigt på andra sidan Atlanten samlar sig USA till presidentval. Valet tycks bli en favorit i repris – amerikanerna ska för tredje valet i rad bestämma sig för om Donald Trump ska bli president. För andra gången kommer Joe Bidens namn finnas med på valsedeln.
Skillnaderna mellan presidentkandidaterna är stora. Men en sak förenar dem: deras ålder. Den ena har passerat 80 år medan den andra inte är långt bakom. Trots Bidens relativa framgångar sett från ett sakpolitiskt perspektiv jämfört med andra demokratiska kandidater, tycker en majoritet att presidentens första mandatperiod varit en besvikelse.
Men politiska avtryck avgörs inte bara i policydokumentet, det avgörs också i vilken utsträckning som förtroendet finns mellan politikerna och medborgarna. De båda presidentkandidaternas höga ålder är ett återkommande ämne i debatten.
De senaste åren har präglats av att den ena krisen avlöser den andra. Pandemin, krig i vårt närområde och ekonomisk nedgång har satt chocker i våra system och satt vår politiska lösningsförmåga på prov. Men det finns parallella utmaningar som har en annan strukturell karaktär som beror på systemfel. Utmaningar som är resultat av tidigare generationers politiska misslyckanden.
Klimatkrisen, välfärdskrisen och en skenande ojämlikhet är exempel på dessa. Det är problem rotade i fundamentala brister i hur vi organiserar våra samhällen.
Ovannämnda kriser har alla en gemensam nämnare: de är avgörande för vår generations framtid. Kriser som redan gått långt men som fortfarande går att lösa innan det är för sent. Klimatkrisen är redan här, men den har ännu inte kulminerat, vilket innebär att det finns tid för att avvärja krisen och se till att vi når utsläppsmålen.
Det här är en låst artikel. Logga in eller beställ prenumeration för att läsa mer.
