Det är uppenbart att Sverige lider av en rad marknadsmisslyckanden. Men problemet går djupare än så, skriver Elfva Barrio och pekar på brister i den högre utbildningen.
Magdalena Anderssons linjetal för en ny riktning för Sverige var tydligt: vi ska göra upp med marknadsmisslyckandet i det svenska samhället. Det inger hopp. Socialdemokratiska studentförbundet välkomnar problembeskrivningen och ser fram emot att ta del av de lösningar som läggs fram för att bygga det nya Sverige.
Att år av privatiseringar och marknadisering av samhällssektorn inte har funkat är det få som kan förneka. Förståelsen för marknadens negativa krafter har återuppstått. Det är en viktig insikt som socialdemokratin nu verkar ha fallit tillbaka till. Precis som Magdalena Andersson stolt citerade i sitt tal är marknaden, trots allt, en god tjänare – men en usel herre.
Att förbjuda vinster i välfärden, att förstatliga järnvägsnätet och demokratisera apoteken är bland de självklara och viktiga reformer som studentförbundet ser som avgörande för att bygga det nya Sverige.
Men marknadsmisslyckandet innehåller mer än de verksamheter som har privatiserats och avreglerats. Vi behöver även förstå att marknadstänket har översköljt hela samhällslivet. Vi har lärt oss att se på vinstjakt och marknadsliberalism som en naturlag. Ska vi på riktigt dödförklara nyliberalismen behöver vi därför också göra upp med just marknadstänket.
Den politik som lades fram under 80- och 90-talen handlade inte bara om att överlåta olika verksamheter till marknaden, vi trodde även att marknadslogiken skulle svara på de problem vi såg inom de verksamheter vi fortsatte driva i egen regi. Styrningsmodeller hämtade direkt från företagsekonomiska teorier skulle bygga en starkare statsapparat. Allt i effektivitetens namn.
I dag ser vi resultatet av det vi kan konstatera var ett otroligt misslyckat experiment. Otillräckliga investeringar, minutstyrning i äldreomsorgen, och bolagiseringshets har inte lett till bättre arbetsmiljö och en mer effektiv användning av våra skattemedel. Snarare tvärtom.
På sistone har den högre utbildningen diskuterats flitigt. Utbildningsminister Mats Persson har gjort sig ökänd bland akademiens högsta sfär med sin utredning av cancelkultur på våra lärosäten, med regeringens förslag om att förkorta universitetsstyrelsernas mandatperioder och nu, senast, när han presenterade att antalet fristående kurser ska bantas.
Magdalena Anderssons linjetal för en ny riktning för Sverige var tydligt: vi ska göra upp med marknadsmisslyckandet i det svenska samhället. Det inger hopp. Socialdemokratiska studentförbundet välkomnar problembeskrivningen och ser fram emot att ta del av de lösningar som läggs fram för att bygga det nya Sverige.
Att år av privatiseringar och marknadisering av samhällssektorn inte har funkat är det få som kan förneka. Förståelsen för marknadens negativa krafter har återuppstått. Det är en viktig insikt som socialdemokratin nu verkar ha fallit tillbaka till. Precis som Magdalena Andersson stolt citerade i sitt tal är marknaden, trots allt, en god tjänare – men en usel herre.
Att förbjuda vinster i välfärden, att förstatliga järnvägsnätet och demokratisera apoteken är bland de självklara och viktiga reformer som studentförbundet ser som avgörande för att bygga det nya Sverige.
Men marknadsmisslyckandet innehåller mer än de verksamheter som har privatiserats och avreglerats. Vi behöver även förstå att marknadstänket har översköljt hela samhällslivet. Vi har lärt oss att se på vinstjakt och marknadsliberalism som en naturlag. Ska vi på riktigt dödförklara nyliberalismen behöver vi därför också göra upp med just marknadstänket.
Den politik som lades fram under 80- och 90-talen handlade inte bara om att överlåta olika verksamheter till marknaden, vi trodde även att marknadslogiken skulle svara på de problem vi såg inom de verksamheter vi fortsatte driva i egen regi. Styrningsmodeller hämtade direkt från företagsekonomiska teorier skulle bygga en starkare statsapparat. Allt i effektivitetens namn.
I dag ser vi resultatet av det vi kan konstatera var ett otroligt misslyckat experiment. Otillräckliga investeringar, minutstyrning i äldreomsorgen, och bolagiseringshets har inte lett till bättre arbetsmiljö och en mer effektiv användning av våra skattemedel. Snarare tvärtom.
På sistone har den högre utbildningen diskuterats flitigt. Utbildningsminister Mats Persson har gjort sig ökänd bland akademiens högsta sfär med sin utredning av cancelkultur på våra lärosäten, med regeringens förslag om att förkorta universitetsstyrelsernas mandatperioder och nu, senast, när han presenterade att antalet fristående kurser ska bantas.
Det här är en låst artikel. Logga in eller beställ prenumeration för att läsa mer.
