Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Varför är Sverige ett skatteparadis för mångmiljonärer? - Torbjörn Hållö

Sverige är det land i OECD som har haft de snabbast ökade inkomstklyftorna. Klyftan mellan de som har förmögenheter och de som inte har förmögenheter stiger.

På 20 år har värdet av de privata förmögenheterna i Sverige, mätt som andel av BNP, fördubblats. SNS (2018) rapporterar att Sveriges 40 rikaste familjernas andel av hela befolkningens förmögenhet har blivit sex gånger större sedan början på 1980-talet.

 

 

I Credit Suisse förmögenhetsstatistik (2018) ligger Sverige på plats fyra globalt bland länder med flest personer med nettoförmögenhet över 50 miljoner US$ (cirka en halvmiljard kronor) per capita. Endast USA, Schweiz och Hong Kong har fler superrika som andel av befolkningen. Kapitalägandet är dessutom mer ojämlikt i Sverige än i de flesta andra länder och mäter vi nettoförmögenheten som median hamnar Sverige på en medioker 26:e plats.

Drivkrafterna bakom de stigande klyftorna i Sverige är komplexa. Men en viktig pusselbit bakom att de superrika blivit ännu rikare är att Sverige har blivit ett skatteparadis för miljonärer. Sverige har ingen fastighetsskatt, ingen förmögenhetsskatt och ingen arvsskatt. Lägg till en snårig djungel av skatter på kapitalavkastning där den som har kunskap kraftigt kan sänka sin effektiva skatt på kapitalvinster.

 

Hur gick det till när Sverige blev ett skatteparadis för miljonärer?

Allt hände åren strax innan finanskrisen. Det började med att Göran Persson avskaffade arvsskatten i slutet på år 2004 med stöd av Vänsterpartiet. Sedan kom Alliansen in i regeringskansliet år 2006 med vallöftet om att avskaffa fastighetsskatten. Alliansen höll delvis detta vallöfte, men valde absurt nog att låta avdragsrätten för bostadslån ligga kvar. Här har vi en central pusselbit för att förstå varför bostadspriserna i Sverige har skenat. År 2007 passade också statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg på att avskaffa förmögenhetsskatten.

I en internationaliserad tid så var kanske dessa skatter omöjliga? Nej faktiskt inte.

På några få år drog S och M-ledda regeringar ett streck över tre skattebaser som varje år skulle ha gett Sveriges välfärd behövliga tiotals miljarder i intäkt. Skatter som i huvudsak skulle ha betalts av personer som har det mycket gott ställt.

Men invänder kanske någon: I en internationaliserad tid så var kanske dessa skatter omöjliga? Nej faktiskt inte.

Internationellt sticker Sverige ut som ett av de länder som tar in minst skatter via förmögenhetsrelaterade skatter och är det land som kraftigast minskat sina intäkter från denna typ av skatter sedan 1990-talet. I en sammanställning från SNS (2018) framgår att ett stort antal OECD-länder under samma period påtagligt ökade sina intäkter förmögenhetsrelaterade skatter. Det gäller t.ex. Storbritannien, Belgien och Danmark, tre länder som vi på många områden brukar jämföra oss med

Men låt oss ta de tre skatterna – fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och arvsskatt – var för sig.

 

Fastighetsskatt

Efter skattereformen 1990/91 så beskattades villor med 1,5 procent av taxeringsvärdet. Idag är procentsatsen 0,75 procent men skatten har ett lågt tak om ungefär 8 000 kronor och benämns numera som ”fastighetsavgift”. För bostadsrätter är skatteuttaget maximalt 0,3 procent av det redan lågt satta taxeringsvärdet.

Skatteintäkterna från fastigheter som andel av BNP är, i ett internationellt perspektiv, låga i Sverige. I Sverige har skatterna på fastigheter dessutom minskat i betydelse sedan början av 1990-talet, vilket står i bjärt kontrast till den internationella trenden.

Fastighetsskatten är på många sätt den ultimata drömmen för en nationalekonom. Skattebasen kan inte flytta. Skatten minskar inte incitamenten att arbeta. Skatten är mycket fördelningspolitiskt träffsäker och skatten bidrar till att bostadsbeståndet används mer effektivt.

Men en återinförd fastighetsskatt behöver parera det folkliga missnöje som fanns kring den avskaffade fastighetsskatten. En viktig anledning till missnöjet var sannolikt att fastighetsskatten kraftigt kunde förändras från år till år. Ett sätt att hantera detta skulle kunna vara att begränsa uppräkningen av skatten till max ett par procent över inflationstakt, istället för hela värdestigningen av fastigheten. Ett annat alternativ är att öppna för att fastighetsägaren ska kunna avstå från att betala fastighetsskatten och låta den vara en skuld kopplad till själva fastigheten som regleras vid t.ex. överlåtelse. Ytterligare ett komplement skulle vara att begränsa dagens mycket generösa ränteavdrag.

 

Förmögenhetsskatt

Förmögenhetsskatten avskaffades i Sverige den 1 januari 2007. Den skatt som avskaffades var full av konstiga hål och undantag där t.ex. aktier på Stockholmsbörsen beskattades medan innehav på den så kallade O-listan var helt undantagna förmögenhetsskatt.

Förmögenhetsskatten i Schweiz är intressant. Ett av världens rikaste länder och hem för några av världens rikaste personer klarar av att ta ut en förmögenhetsskatt.

Idag har Norge, Spanien och Schweiz en förmögenhetsskatt. Men de flesta jämförbara länder saknar en sådan skatt. I den internationella debatten så har skatten dock en renässans. Skatten har en förespråkare i Piketty. Skatten finns också med i den amerikanska valdebatten där senator Elizabeth Warren har föreslagit att en förmögenhetsskatt om två procent ska betalas av hushåll med mer än 50 miljoner dollar i förmögenhet. Förslaget verkar, åtminstone initialt ha, stort stöd hos amerikaner, med en majoritet positiva till och med bland republikanska väljare.

Förmögenhetsskatten i Schweiz är intressant. Ett av världens rikaste länder och hem för några av världens rikaste personer klarar av att ta ut en förmögenhetsskatt. Dessutom har Schweiz lyckats bibehålla skatteuttagets andel av förmögenheterna och får nu in dubbelt så mycket förmögenhetsskatt som andel av BNP som landet lyckades med på 1990-talet.

Om en förmögenhetsskatt är möjlig i Schweiz varför skulle den då vara ogenomförbar i Sverige?

 

Skatt på arv och gåvor 

När Sverige avskaffade arvsskatten så påstods det att skatten var en vacker tanke men omöjlig. I efterhand framstår detta argument som mycket udda. Internationellt sett är arvs- och gåvoskatter vanliga. USA beskattar arv. Skatten finns i dag i 18 av 28 EU-länder, inklusive Storbritannien.

Ett argument som ibland lyfts fram mot arvsskatten är att skatten är till nackdel för tillväxt och företagande då generationsöverlåtelser försvåras. Men det kan vara precis tvärtom. En arvsskatt kan vara bra för den ekonomiska dynamiken. I en artikel (publicerad i The Quartely Journal of Economic, 2007) studeras faktorer som avgör medelstora företags framgång. Studien visar att amerikanska företag generellt skapar större tillväxt än europeiska. En intressant förklarande faktor som lyfts fram är att det finns ett påtagligt negativt samband mellan ett företags framgång och om den äldsta sonen tar över ledningen av företaget, så kallade primogenitur. Att äldsta sonen tar över företag är mer vanligt förekommande i europeiska länder än i USA. En förklaring till detta fenomen kan vara att det, till skillnad från i USA, finns specifika undantag för arvsskatt vid generationsskiften.

Den arvskatt som Göran Persson avskaffade 2004 hade ett golv om 70 000 kronor, vilket i en internationell kontext är lågt. En ny svensk arvsskatt behöver sannolikt ha ett betydligt högre golv. Idag är golvet i t.ex. Tyskland 400 000 euro och i Frankrike 100 000 euro.

*Källa för bild: Konjunkturrådets rapport 2018, ”Kapitalbeskattningens förutsättningar”.

 

****

Sverige har stora eftersatta behov inom skola, vård och omsorg. Flera centrala inkomstförsäkringar såsom a-kassan är urholkade. Pensionssystemet ger för lite till breda löntagargrupper, trots ett långt arbetsliv. Om vi ska klara att lösa detta växande välfärdsunderskott så behövs mer resurser. Det kommer kräva höjda skatter.

Sveriges stora skattesänkningar för de rika är inte ett resultat av någon diffus globalisering. Det är tvärtom i huvudsak en hemmakokt politik som saknar motstycke internationellt. Om vi i framtiden vill utforma ett mer rättvist skattesystem är helt upp till oss själva.

 

Torbjörn Hållö
LO-ekonom