I en tid av växande protektionism och risk för handelskrig måste vi bli bättre på att lyfta värdet av frihandel – och förstå varför motståndet ökar.
I mitten av 1800-talet avskaffade Storbritannien rikets höga spannmålstullar. Trots nationellt underskott av livsmedel upprätthöll de såkallade Corn Laws höga priser på importerat spannmål genom kraftiga tullar.
Frågan om spannmålstullarna vållade spänningar mellan jordägare och fabriksägare. Rörelsen för avskaffandet av spannmålstullarna leddes av den liberale fabriksägaren Richard Cobden. Cobden hävdade att avskaffandet skulle garantera vinst för producenter genom nya marknader, lägre livsmedelspriser och säkrade arbetstillfällen, internationell integration och ökad effektivitet inom produktion.
Den dåvarande konservativa premiärministerns beslut att avskaffa tullarna kunde genomdrivas med stöd av liberalerna, med en fullständig splittring av det konservativa partiet som följd. Frihandelns vänner var dock inte enbart, som många oriktigt hävdar, liberaler, utan de kom också från vänster med stöd från till och med Karl Marx.
Importtullar och protektionism har under den globala handelns historia varit en självklarhet
Importtullar och protektionism har under den globala handelns historia varit en självklarhet, men upphävandet av Corn Laws blev startskottet för en, ur historisk synvinkel avvikande, period av frihandel i Europa. Handelstraktaten under de kommande åren minskade tullarna och andra protektionistiska åtgärder. På samma sätt kom perioden efter andra världskriget ur handelspolitiskt perspektiv präglas av en marsch mot frihandel, där USA tog täten genom grundandet av de multilaterala handelsorganisationerna Gatt och WTO och Europa genom ECC och sedermera EU.
Det handelspolitiska klimatet har radikalt förändrats sedan regeringen 2015 lanserade en exportstrategi. USA är inte längre en ledande röst för frihandel, utan har på kort tid utvecklats till en förkämpe för protektionism. WTO har lamslagits av USA:s vetorätt och ovilja att utveckla och värna den globala regelbaserade handeln. I EU höjs fler röster emot globaliseringen och frihandel. Som utrikeshandelsminister har jag upprepade gånger fått frågan om hur situationen så snabbt kunde eskalera. Det korta svaret är att det beror på bristande trygghet och avsaknad av välfärd samt den globala ojämlikheten.
Frihandel skapar rikedomar och tillväxt, säkrar arbetstillfällen, ökar internationellt utbyte och leder till ökad effektivitet. Så långt hade de liberala förespråkarna för frihandeln rätt. När handel sker på lika villkor blir vinnaren den producent som bäst lyckas nå marknadens efterfrågan. Frihandelns ökade produktivitet och säkrade arbetstillfällen på ett håll kandärför innebära att improduktivitet på annat håll leder till nedläggningar och förlorade arbetstillfällen. De liberala förespråkarna missade att frihandelns negativa sidor måste kompenseras.
För Sveriges del är frihandelns effekter tydlig. Ett av tre jobb i Sverige understöds av vår export. Sverige har, efter Silicon Valley, näst flest startupföretag värderade över en miljard dollar. Våra världsledande företag, starka innovationskraft och globalt igenkända varumärken bidrar stort till vårt välstånd och medfinansierar vår välfärd. Vår globalt utmärkandekonkurrenskraft beror på att vi fokuserar på det omvärlden vill ha och är osentimentala kring det som inte längre efterfrågas.
Nedläggningar av ineffektiva och olönsamma verksamheter är inte enbart negativt. Tvärtom utgör det en nödvändighet då dessa verksamheters konstgjorda andning vore långsiktigt förödande för löntagarna och för vårt samhälle. Den svenska principen har länge varit att släppa taget om det som inte längre klarar konkurrensen, för att genomgå en omställning till att producera sådant där vi har komparativa fördelar. En sådan omställningsperiod förutsätter ett tryggt inkomstskydd för den enskilde och ett allmänt omställningssystem bestående av både utbildningssystem och aktiv arbetsmarknadspolitik.
Det är ingen självklarhet att ett litet land som Sverige kan klara den globala konkurrensen. Sverigebilden har därför också genomgått en transformation de senaste tio åren. Diskussionen om Sverige handlar inte längre om huruvida vårt land har för höga skatter, utan snarare om vår förmåga att hantera finanskrisens konsekvenser för näringsliv och arbetsmarknad. De länder som har ett socialt skyddsnät klarar av såväl kriser som strukturomvandlingar.
De svenska fackförbunden har därför ur internationellt perspektiv en kraftigt avvikande syn på frihandeln.
De svenska fackförbunden har därför ur internationellt perspektiv en kraftigt avvikande syn på frihandeln. Till skillnad från våra systerpartier var det en socialdemokratiskt ledd regering tillsammans med LO som kämpade för frihandelsavtalen med USA och Kanada. Den svenska arbetarrörelsen vet att frihandeln innebär fler arbetstillfällen, och är trygga med att kostnaden för den globala konkurrensen betalas gemensamt. Där frihandel i andra länder möter motstånd från de vars arbete i stor grad är utsatt från global konkurrens är det omvänt. De personer som arbetar i internationaliserade företag i Sverige har i större utsträckning högre lön, en högre sannolikhet för arbetslöshet, men samtidigten kortare arbetslöshetstid.
För Sverige är det således inte längre en fråga om huruvida vi klarar av konkurrenstrycket eller hur vi hanterar konkurrensen gentemot löntagare vars tillverkning vi nu i stället importerar. Arbetarrörelsen har lyckats bemästra frihandeln och neutraliserat de negativa aspekterna och i stället nyttja de positiva delarna. Vår främsta utmaning utgörs i stället av tillbakagången till protektionismen.
I samband med Donald Trumps ståltullar och hot om biltullar beställde jag en utredning om konsekvenserna för svensk bilindustri i händelse av amerikanska tullar på motorfordon och motordelar. Utredningen visade att 4000 svenska jobb riskerades, varav 3000 i västra Sverige. Den protektionistiska politiken bidrog till valet av Trump och stöds av amerikanska fackförbund. Trumps politik för America first innebär vidare att de kolarbetares jobb som annars hade förlorats kan vara kvar, med konsekvenser för klimatet. Det är inte konstigt att politiken får stöd när kolarbetarna varken har en trygg framtid eller möjlighet till omställning. Människor måste ha en ekonomisk trygghet för att våga förändring.
Det är heller inte någon slump att motståndet mot frihandel och sympatierna för protektionism ökat de senaste åren. Tvärtom sammanfaller det väl med den radikalt ökande globala ojämlikheten. Även om den absoluta fattigdomen drastiskt minskat de senasteåren och fler människor fått ett bättre liv har inkomstskillnaderna och förmögenhetsfördelningen skenat iväg. Vi har å ena sidan snabb inkomstutveckling i tillväxtländer som Kina och Indien, där en ny medelklass vuxit fram. Samtidigt ökar klyftorna i 18 av 23 OECD-länder. Klyftorna växer i enskilda länder men minskar globalt. Handel bidrar alltså till fattigdomsbekämpning, men ökar samtidigt klyftorna om det välstånd som skapas inte fördelas mer jämlikt.
De främsta syftena med vår export är att skapa jobb och trygga löntagares försörjning
Lösningen på handelskrig är aldrig upptrappning eller vedergällning. De främsta syftena med vår export är att skapa jobb och trygga löntagares försörjning, att länderna producerar utifrån komparativa fördelar och för att genom handel uppnå ekonomisk integration. Vår handel ökar vår konkurrenskraft. Vår import bär liknande syften, men bidrar också till ökad välfärd genom produkter som ökar levnadsstandarden. Handelskrigen leder i stället, likt 1800-talets spannmålskris, till högre priser och lägre levnadsstandard för alla. När tullarna ger prispåslag resulterar detta i välfärdsförlust, där det högre jämviktspriset i stället leder till att värdefulla resurser går till tullar i stället för att öka välstånd och levnadsstandard.
Utifrån en historisk aspekt utgör frihandeln en anomali. Oavsett vad högerpartiernas företrädare hävdar kommer frihandeln aldrig att varken vara en liberal eller konservativ paradgren. Det är särskilt ironiskt att ett land som USA, som associerar sig med kapitalismen, inte klarar av frihandel, internationell konkurrens och global kapitalism utan väljer att föra en protektionistisk politik.
Får anhängare till dagens Corn Laws igenom sin vilja försämras den internationella sammanhållningen och priserna ökar för vanligt folk. Det krävs en socialdemokratisk politik som utjämnar klyftor, minskar inkomstskillnader och ser till att de företag som vinner på frihandeln bidrar till vårt trygghetssystem. Frihandelns syfte för oss socialdemokrater har aldrigvarit höjda vinster för kapitalägare. Vårt mål är i stället att frihandeln bidrar till att göra Sverige rikt, en rikedom som måste komma alla våra medborgare till del.
Ann Linde
Utrikeshandelsminister och minister med ansvar för nordiska frågor
