Alla som någon gång har bott i en bruksort eller i en mindre ort på landsbygden vet vad det innebär att gå och handla i den närmaste butiken. Det är lika mycket en social trivsamhet som ett måste. Jag växte upp i Hylte, och det var i butiken vi sprang in i vänner och bekanta, fick reda på vad som hände. Det var liv och rörelse. Butiken var verkligen kyrkan mitt i byn.
I debatten kring landsbygden får ofta butiken eller torget figurera som symbol för framtidsutsikterna för en bygd. Med rätta, bör tilläggas. Var en butik öppnar eller slår igen ger en fingervisning om vem som vågar se ljust på morgondagen. Men vi kan inte låta landsbygdernas möjligheter till framtidstro ligga i händerna på enbart marknadskrafterna – det är hög tid för politiken, för socialdemokratin, att staka ut en riktning för att hela Sverige ska växa.
Med handen på hjärtat behöver nog alla partier – såväl röda som blå och gröna – erkänna att landsbygdens villkor inte prioriterats tillräckligt högt de senaste årtiondena.
Med handen på hjärtat behöver nog alla partier – såväl röda som blå och gröna – erkänna att landsbygdens villkor inte prioriterats tillräckligt högt de senaste årtiondena. Om vi studerar socialdemokratins förtroende på landsbygden, avspeglas detta direkt i valresultaten på landsbygden. Se regionvalen, exempelvis. Lokala uppstickarpartier, inte sällan med fokus på sjukvårdsfrågorna, har vuxit sig stora samtidigt som de stora partierna tappat väljarstöd. I Norrbotten fick Norrbottens sjukvårdsparti nästan 35 procent av rösterna i fullmäktigevalet i Region Norrbotten. Om inte annat, så är det en tydlig signal till Stockholm om att människor på landsbygden tvivlar på vår förmåga att leverera en likvärdig välfärd i hela landet.
Studerar man samtidigt hur svenska folket har flyttat sedan 1970-talet har den stora befolkningstillväxten skett i storstadskommunerna och i de kommuner som ligger nära en större stad. De kommuner som har minskat är de som är glesast, som ligger allra längst bort från större städer. Utifrån de prognoser som gjorts ser det mönstret ut att till viss del fortsätta.
En viktig insikt för att förstå varför det har blivit så menar jag är att den förda landsbygdspolitiken varit allt för inbyggd i stora strukturer och hanterats via stora fonder. Så behöver det naturligtvis vara. Vi behöver ha strukturer som utjämnar och skapar jämlika villkor, men vi behöver också en landsbygdspolitik som ger människor konkret förändring i sin vardag.
Ta exempelvis de nedsatta arbetsgivaravgifterna för företag i stödområde A. En insats som haft positiva effekter för företagen på landsbygden, men som har varit svår för den enskilda landsbygdsbon att märka effekten av. Under förra mandatperioden gjorde vi socialdemokrater stora investeringar i Sveriges landsbygder. Statliga jobb och myndigheter utlokaliserades från Stockholm, riksdagen antog ett mål för landsbygdspolitiken, servicekontor inrättades och fler lanthandlar kunde leva vidare med hjälp av driftstöd. Det skedde stora strukturella förändringar. Det är bra. Det ger oss en god grund att fortsätta leverera på.
Det finns ett behov för en vardagsnära landsbygdspolitik.
Det finns ett behov för en vardagsnära landsbygdspolitik. Jag vågar gå så långt som att säga att det är fullkomligt nödvändigt för att medborgarna ska återfå ett stort förtroende för staten och politiken – rentav våga känna framtidstro. Det här är en uppgift för oss som politisk rörelse, bortom budgetpropositioner och lagrådsremisser.
Inte minst är det här en ödesfråga för oss som rörelse.
I kölvattnet av flera decenniers nedprioritering av landsbygden har missnöjet och misstron växt. Det har skapat en jordmån för populistiska krafter att växa. Vi socialdemokrater behöver formulera en berättelse om landsbygden som vilar på våra tidlösa ideologiska värderingar om solidaritet, jämlikhet och frihet.
Om gemenskapen i glesbygden, där det är självklart att lösa problem tillsammans. För oss som är uppväxta på landsbygden är det nästan en självklarhet – om samhörigheten i idrottsklubben, bygdegårdsföreningen, jaktlaget eller partiföreningen.
Vi måste bli bättre på att tala om den sidan av landsbygden, och vilken självklar plats den har i en socialdemokratisk landsbygdspolitik.
Det senaste årtiondet har urbaniseringen varit synonymt med klassresor. Ofta har vi tänkt på det i termer av att en klassresa sker med förflyttningen från glesbygd till stad och från residensstad till storstad. Det stämmer inte riktigt, men bilden är befäst. Det måste vara möjligt att göra klassresor i hela Sverige och att människor med hög utbildning kan finna jobb och utveckling även på landsbygden.
Jämställdhetsutmaningen ser också olika ut i landsbygderna.
Jämställdhetsutmaningen ser också olika ut i landsbygderna. Vi ser i dag hur fler kvinnor än män flyttar från landsbygden, och hur det skapar en annan dimension i jämställdhetspolitiken för oss att adressera.
I slutändan handlar det om att vi måste se socialdemokratins politiska projekt i ljuset av att Sverige ser olika och ut, och att det måste finnas förutsättningar att bo och leva i hela Sverige. Det tjänar vi alla på, för det finns ett ömsesidigt beroende mellan stad och land.
Jag är övertygad om att mycket handlar om att ändra synen på landsbygden som en enhet till flera landsbygder. Villkoren är olika i Norrlands inland och Smålands inland. Kuststäderna i Västsverige har andra utmaningar än kuststäderna i Västernorrland. Och Gotlands ö-läge och Norrbottens gleshet skapar helt olika spelplaner. Men alla är de landsbygd.
Landsbygden är inte homogen – och ska så inte heller vara. Det får konsekvenser för den politik vi för, och det måste också påverka det socialdemokratiska partiets berättelse om vår rörelse som en rörelse för hela Sverige. Den berättelsen ska vi skriva.
Politiken gör skillnad på riktigt. Vi kan inte abdikera för marknadskrafterna att bestämma var vi ska bo och leva – det är klart att människor känner maktlöshet när politiken drar sig tillbaka. Den maktlösheten är det vår uppgift att vända till handlingskraft. Vägen dit går genom en återvunnen tro på politikens möjligheter och vår möjlighet att åstadkomma saker tillsammans. Det var den insikten som fick mig att en gång engagera mig fackligt och politiskt hemma i Hylte.
Vår statsminister och partiordförande har varit tydlig på den punkten. Det starka samhället ska byggas också på landsbygden, tryggheten ska omfatta alla. Från bruksort till förort, från glesbygd till storstad. För oss som politisk rörelse är det en nödvändighet för att vi ska vara en stark politisk kraft också i nästa årtionde. För Sverige är det en överlevnadsfråga.
Jennie Nilsson, landsbygdsminister
