Fastän vi inte är helt medvetna om det ägnar vi stor uppmärksamhet åt människors utseende. Enligt empiriska studier tar det bara en bråkdel av en sekund att bedöma om någon är vacker eller inte, och vi gör sådana utvärderingar mestadels på ett omedvetet plan. Att registrera människors attraktivitet är så instinktivt och djupt förankrat i våra evolutionära hjärnor att det händer trots vår vilja och även när vi är inriktade på andra uppgifter.
Inte bara bedömer vi någons attraktivitetsnivå, vi agerar även annorlunda mot människor beroende på hur attraktiva eller oattraktiva de är. Detta fenomen är känt som ”lookism”.
”Lookism” kan definieras, mycket brett, som olika behandling av människor beroende på deras attraktivitetsnivå men det används oftast för att indikera diskriminering av oattraktiva människor. På grund av omedvetna associationer och fördomar mot de oattraktiva, uppfattas fula människor ofta mindre positivt än vackra. Detta är ett väldokumenterat fenomen, inte bara bland människor som kortflyktigt möter varandra, utan även i långvariga interaktioner, vilket antyder att till och med att lära känna en person inte hjälper för att övervinna de ursprungliga fördomarna om denne. Givet att oattraktiva människor ofta uppfattas på ett negativt sätt utsätts de ofta för ett antal nackdelar inom olika livsområden.
Det empiriska bevis som stöder sådana påståenden är övertygande, det råder liten tvekan om hur allvarlig och skadlig form av diskriminering lookism är. Till exempel visar forskning att attraktiva människor i genomsnitt (över en livstid) tjänar 230 000 dollar mer än oattraktiva…
Hela texten finns att läsa i tidningen. De som är tillgängliga gratis börjar med orange färg. Teckna gärna en årsprenumeration för endast 199kr här!
Francesca Minerva, filosof
