Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Lärdomar av att vara i opposition - Stig-Björn Ljunggren
Denna text är publicerad i tidskriften Tiden nr 1/2023.

Klarar S av att vara i opposition? Stig-Björn Ljunggren granskar partiets historia av oppositionsåren och drar viktiga lärdomar för mandatperioden. 

 

Socialdemokraterna är bäst i kristider och sämst i opposition. Ungefär så kan vi lite tillspetsat beskriva partiets historiska
erfarenheter. Förklaringen står att finna i det där med att Socialdemokraterna brukar beskrivas som ”det statsbärande partiet”. Det är inget tomt ironiskt uttryck. Folk ser Socialdemokraterna, på gott och ont, som samhällets politiska grundbult. Går det bra för Sverige är det Socialdemokraternas förtjänst. Går det dåligt, är det deras fel. 

 

Socialdemokraterna själva tycker att de ”äger” staten på samma sätt som högern, innan demokratins genombrott, tyckte att det var deras territorium. På så sätt kan vi inte bara förklara varför socialdemokratin har svårt att orientera sig i oppositionsställning, utan också högerns djupa förakt för arbetarrörelsen, som en gång i tiden berövade dem något de sett som en slags förstfödslorätt. 

 

För att illustrera socialdemokratins försök att brottas med oppositionsrollen tänkte jag här kort beröra fyra exempel. Valen 1928, 1979, 1994 och 2010. Med detta som inspirationskälla kan vi därmed också spekulera om 2026 års val… 

 

Det här är en låst artikel. Logga in eller beställ prenumeration för att läsa mer.