Ledare publicerad i tidskriften Tiden nr 1, 2023.
År 1911 gav Rickard Sandler ut boken ”Samhället sådant det är”. Boken inleds med ett citat från Ferdinand Lassalle, en av tyska socialdemokratins grundare. ”Att säga ut vad som är, är politikens väldigaste medel.”
Över hundra år senare sa vår nya partiledare något liknande i sitt installationstal. ”Vi ska säga som det är och göra det som krävs.” Låt oss därför säga som det är.
Efter åtta år vid makten förlorade vi valet eftersom samhällsproblemen var för stora. Vi saknade handlingskraft och tog inte kontroll över samhällsutvecklingen. Segregationen har ökat till en historisk nivå med en generation som växer upp i dag i områden med hög arbetslöshet, låga skolresultat och utan inrikesfödda vuxna.
Kriminaliteten är på en nivå svår att ta in. De tre senaste åren har vi haft en skjutning om dagen. Över 150 dödsskjutningar. Motsvarande siffra för Norge är fjorton. För Finland fem.
Inte ens i politikområden där socialdemokratin ska vara som starkast lyckades vi säga som det är eller göra det som krävs. Ta sjukvården som exempel, en verksamhet som är kroniskt underbemannad. Har vi en nykter analys om varför? Vad gick vi till val på som realistiskt skulle korta köerna?
I förra numret av Tiden varnade jag för att de höga opinionssiffrorna kunde få oss att sitta still i båten. Då låg vi på runt 33 procent. I skrivande stund ligger vi närmare 37 procent. Jämfört med valet 2018 har vi ökat med 9 procentenheter. Alla andra partier har backat.
Jag är nu inte bara orolig för att vi som parti ska förbli passiva under mandatperioden. Jag är livrädd för det. Vi måste göra någonting åt orsakerna till att vi förlorade valet.
Men även om vi lyckas vinna om fyra år, vilket jag tror men som inte på något vis är självklart eftersom SD fortfarande har en mer populär politik än vi i viktiga frågor för medborgarna, så är det inte mycket värt om vi inte löser samhällsproblemen.
Förutom att säga som det är ska vi göra det som krävs. Det som krävs i dag är positionsförflyttningar för att lösa samhällsproblemen och stärka gemenskapen.
Varken ojämlikheten eller segregationen kommer att försvinna av sig själv. Inte heller genom att rusta upp miljonprogrammen eller med nya projekt i utsatta områden. Det krävs kraftfulla strukturella åtgärder.
Danmark får ibland kritik för att deras åtgärder mot segregation är för radikala. Det är förståeligt med invändningar, men Sverige har i dag större problem med segregation än Danmark. Borde inte därför våra insatser vara ännu mer verkningsfulla än deras?
Om vi nu ska säga som det är och göra det som krävs. Och det ska vi. Eller?
Payam Moula, chefredaktör Tiden
