Det handlar om okunskap. En okunskap som leder till brist på politiska reformer. Den diagnosen ger Edvina Palmcrantz socialdemokratin efter att ha läst flera valanalyser.
Det har snart gått ett halvår sedan vallokalerna stängde, efter en valrörelse som många beskriver som den hårdaste hittills. Korta punchlines och omöjliga löften premierades. Men den politiska substansen sken med sin frånvaro.
Sedan valdagen har en rad valanalyser presenterats för att förstå varför Socialdemokraterna förlorade regeringsinnehavet. I partiets egen valanalys inleds avsnittet om slutsatser och rekommendationer med texten ”Att Socialdemokraterna efter åtta år i regeringsställning lyckades gå fram i såväl riksdags- som region- och kommunvalen är en framgång som på intet sätt var självklar.”
Där har vi problemet.
En nöjd socialdemokrati är en socialdemokrati som aldrig kommer nyttja de reformistiska verktyg som den svenska demokratin faktiskt består av. I partiets valanalys är man visserligen självkritisk nog att synliggöra den egna bristen på politisk substans, men samtidigt måste man, efter sitt näst sämsta valresultat sedan 1914, förstå att den framtida regeringsmakten inte säkras genom enskilda innehållsrika vallöften. Vi måste kunna erbjuda människor ett bättre alternativ till dagens samhälle, och vi måste kunna göra det med trovärdighet.
Bristen på kraftfull politisk substans är på intet sätt unikt för det socialdemokratiska partiet. Tvärtom tycks avsaknaden av förmåga att presentera omfattande reformer sträcka sig långt över såväl parti- som blockgränser. Vid första anblick kan det ses som ett val – att man med hänsyn till oroliga ekonomiska tider, globala pandemier eller andra kriser väljer att inte presentera reformer som kan ändra inte bara samhällets funktioner, utan samhällets struktur.
Jag tror snarare att det handlar om okunskap….
Det här är en låst artikel. Logga in eller beställ prenumeration för att läsa mer.
