Denna text är publicerad i tidskriften Tiden nr 1/2021.
Demokratin är en form, inte ett innehåll, konstaterar David Andersson (författare och redaktör på Axess) på Timbros Smedjan (16/1). Man kan säga att Andersson fokuserar på den formella jämlikheten, det vill säga den delen som består i ”en person, en röst” och den demokratiska proceduren. Men för att demokrati ska fungera i praktiken så måste den formella delen bäras upp av ett i övrigt fungerande samhälle med en någorlunda reell jämlikhet. Annars är den formella demokratin just bara formell.
De tyska statsvetarna Schwander och Schäfer går igenom ett omfattande empiriskt material för att ta reda på om ekonomisk ojämlikhet ger ett mindre demokratiskt deltagande. Det enkla svaret är ja, och det är en statistiskt säkerställd effekt. Det kanske inte behöver sägas, men jag gör det för argumentets skull; det är de socioekonomiskt svagare grupperna som i mindre utsträckning deltar demokratiskt. Följden blir (förstås) att ojämlikheten förstärks ytterligare då de socioekonomiskt starkare grupperna tenderar att rösta på partier mer till höger som i mindre utsträckning för en omfördelande politik. Med andra ord så tenderar en ojämlik politik dels att bli självförstärkande, dels att erodera det demokratiska deltagandet.
Med andra ord så tenderar en ojämlik politik dels att bli självförstärkande, dels att erodera det demokratiska deltagandet.
Man kan alltså betrakta det som att demokratin är, eller åtminstone bör vara, oskiljaktig från sitt syfte att skapa social rättvisa. Därmed är det berättigat att tala om att demokratin faktiskt har ett innehåll, utöver den demokratiska proceduren.
Så vad är social rättvisa? Frågan går att besvara genom att peka på vad rättvisa är (till exempel John Rawls berömda rättviseteori), men mer intuitivt är ofta vad det inte är. Filosofen T.M. Scanlon ger i sin utmärkta ”Varför är ojämlikhet ett moraliskt problem?” (2020) några exempel. Till exempel citerar han Adam Smith som menar att det är något allvarligt fel på ett samhälle där vissa medborgare är så fattiga att de inte kan klä sig på ett sätt utan att behöva skämmas. Vidare menar han att den otroliga makt som ett fåtal individer kan få över flertalet i ett ojämlikt samhälle inte går att försvara. Men Sovjetunionen då? utropar säkert någon från högern. Där fanns ju inte ens ett kapitalistiskt system men ändå en otrolig ojämlikhet och ett litet fåtal hade makten över bokstavligen människors liv eller död. Svaret är att där fanns det inte demokrati. Demokrati måste finnas där för att tämja makten, och jämlikhet för att inte korrumpera demokratin. Demokrati och jämlikhet måste båda finnas där för att få ett anständigt och försvarbart system.
Högern kommer alltid att intressera sig mer för formell jämlikhet i stället för substantiell, och därmed ligger det i deras intresse…
Det här var ett utdrag av en text från nr 1/2021 av Tiden. Beställ hem tidningen här och läs hela texten: https://natverkstan.premium.se/tidskrift/tiden
Niklas Alexandersson, praktikant Tankesmedjan Tiden
