Denna text är publicerad i tidskriften Tiden nr 1/2021.
Hotet mot vår demokratiska gemenskap
”Jag som privatperson, det har ju ingenting med partiet att göra, uppfattar väl inte Zlatan som svensk, kanske.” Det där uttalandet av Mattias Karlsson, riksdagsledamot och chefsideolog för Sverigedemokraterna har länge påverkat min bild av partiet. Till viss del för att jag ser Zlatan som Sveriges främsta idrottare, till viss del för att jag likt Zlatan har utrikesfödda föräldrar och dubbla medborgarskap. Men framför allt därför att uttalandet påminner oss om kärnan i Sverigedemokraternas politiska projekt. Den etniska nationalismen.
För att en gemenskap ska vara meningsfull behöver den exkludera vissa. Det skulle inte kännas särskilt meningsfullt att besöka Allmänna supporterklubben, AIK:s supporterförening, om den godkände djurgårdare. Facebookgruppen ”Vi som inte tänker rösta på ett fascistiskt parti någonsin” skulle inte fylla någon funktion om den tillät högerextremister. S-kvinnor skulle förlora sin roll om män tog plats i föreningen.
För att en gemenskap ska vara meningsfull behöver den exkludera vissa. Det skulle inte kännas särskilt meningsfullt att besöka Allmänna supporterklubben, AIK:s supporterförening, om den godkände djurgårdare.
På samma vis är det med vår demokratiska gemenskap Sverige. Alla kan inte vara med. Exakt vilka som får vara med och på vilka villkor bestämmer vi svenskar, i god demokratisk ordning. Det finns inget fel i att diskutera vad som är typiskt svenskt eller vilka som är svenskar, det skadliga är vissa svar.
Om man läser det berömda folkhemstalet från 1928 inser man att medan begreppet folkhemmet nämns några enstaka gånger talar Per Albin oftare om medborgarhemmet. Talet, som hade rubriken Folkhemmet, medborgarhemmet innehåller metaforen om hemmet och familjen, men kärnan är medborgarna.
Medborgarskapet är till sin konstruktion briljant. Idén bygger på en gemenskap där alla är lika mycket värda, såväl i teorin som i praktiken. Eller för att låna Per Albins egna ord: ”Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta [det goda hemmet] betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade. Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet.”
Fram till valet kommer regeringsfrågan bli viktig. För mig som gjorde min första valrörelse 2010 där högern tyckte valets viktigaste fråga var vilken ministerpost Lars Ohly skulle få är detta inget nytt. Men låt oss inte glömma bort varför Sverigedemokraterna är ett hot mot så många svenskar. I Sverigedemokraternas Sverige kommer inte alla medborgare behandlas lika. Vissa kommer inte ”uppfattas” som svenskar. Vissa kommer uppfattas som en ”kulturell belastning”. Det är denna kärna, idén om att etnicitet trumfar medborgarskap, som allvarligt hotar vår demokratiska gemenskap.
Payam Moula, chefredaktör Tiden
