Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Vad Nutella kan lära socialdemokratin - Linus Glanzelius

Denna text är publicerad i tidskriften Tiden nr 1/2021.

 

Hur ensamma är vi egentligen – och vad gör det med oss? Efter att ha läst Noreena Hertz bok ”Det ensamma århundradet” blir förklaringen bakom vår växande längtan efter gemenskap alltmer uppenbar, skriver Linus Glanzelius.

 

Ett blankvitt leende – intensiva men vänliga ögon blickar mot mig. Ett gulligt litet barn springer förbi sin mamma i köket. Ett bakverk pudras med florsocker. Plötsligt samlas hela familjen. Pappan har något i handen. Det syns ett rött lock! Förväntan hänger i luften. Han lyfter den åtråvärda burken – ögonen runt honom tindrar – och ställer ner den på bordet. Nutella! It’s good to be together.

Vi sossar vet att finanskriser och arbetslöshet bidrar till högerpopulismens framväxt. Den som blir av med jobbet blir rättmätigt förbannad

”Haha, fyfan vad det inte går att köra generisk europeisk reklam här i Sverige”, skrattar jag fram till min sambo, där vi sitter i soffan. Men den där reklamsnutten stannade ändå kvar hos mig. En pollett trillade ner. Storföretagen har fattat grejen. Tillsammans för alltid, Länsförsäkringar. Grannar tillsammans, Ikea. Together is beautiful, Coca-Cola. Kapitalet har börjat sälja gemenskap till oss. Vad har egentligen hänt?

 

Det ensamma århundradet, så heter den brittiska ekonomen och författaren Noreena Hertz nyligen publicerade bok. Hur kan vi komma samman i en värld som drivs isär, frågar sig författaren. Redan innan covid-19 och långt innan någon ens hört begreppet social distansering så var ensamhet på väg att bli 2000-talets primära tillstånd, menar Hertz.

Ensamhet är en känsla, men också ett existentiellt tillstånd, slår hon fast. Vi kan alltså vara ensamma på ett privat plan; sakna vänner och kärlek. Vi kan också vara ensamma på en samhällelig nivå; sakna en större mening och sammanhang. Hertz menar att vi också kan vara politiskt och ekonomiskt ensamma. Även om de olika typerna är lite bökiga att exakt definiera, så finns det en klar poäng: Vi kan inte bara se på ensamhet som ett känslotillstånd, det är mer än så.

Ensamhet dödar. Den mentala ohälsan har ökat lavinartat under det senaste decenniet. Bakom statistiken döljer sig just ensamhet som en av förklaringarna. Hertz lyfter att ensamhet kan bidra till att framkalla ångest – och ångesten kan förstärka ensamheten. Om du är långvarigt ensam har du 32 procent högre risk att få en stroke, löper 64 procent högre risk att drabbas av klinisk demens och är 30 procent mer sannolik att dö en för tidig död jämfört med den som inte är ensam. Det finns en biologisk förklaring till detta: Kroppen reagerar nämligen rent fysiskt på ensamhet. Men ensamhet påverkar inte bara vår hälsa – den påverkar också vår politiska utveckling.

Hertz menar att ensamhet är en nyckelfaktor bakom högerpopulismens…

Det här var ett utdrag av en text från nr 1/2021 av Tiden. Beställ hem tidningen här och läs hela texten: https://natverkstan.premium.se/tidskrift/tiden

 

Linus Glanzelius, politiskt sakkunnig