Arkiv

Kapitalismen förändras och med den löntagarnas förutsättningar för att organisera sig. Göran Therborn beskriver resan från industrikapitalism till finanskapitalism och vad den innebär.

Marknadsekonomi och kapitalism

Under det kalla kriget och 1950–60-talens högkonjunktur utestängdes begreppet kapitalism från respektabelt språkbruk. I Västeuropa och Nordamerika användes det nästan enbart av socialistiska och kommunistiska kritiker. Efter Sovjetunionens upplösning har begreppet förlorat sin ideologiska stämpling och används gärna av amerikanska företagsledare om deras egen verksamhet. Ändå, särskilt i Europa, är ”marknadsekonomi” fortfarande den dominerande beteckningen.

Men under första hälften av 1900-talet var ”kapitalism” ett centralt analysämne för flera av de största ”borgerliga” namnen i, framför allt, tyskspråkig samhällsvetenskap, till exempel Werner Sombart, Den moderna kapitalismen (1902), Max Weber, Den protestantiska etiken och kapitalismens anda (1905), Josef Schumpeter, Kapitalism, socialism och demokrati (1943). För några år sedan publicerade en av Tysklands allra mest ansedda historiker, Jürgen Kocka, en kort Kapitalismens historia (2014). Samma år publicerade Cambridge University Press sin Cambridge History of Capitalism i två volymer, redigerade av Larry Neal och Jeffrey Williamson.

Kapitalism förutsätter marknadsekonomi, men inte tvärtom. Grovt och enkelt uttryckt är kapitalism att tjäna pengar på andras arbete i konkurrens med andra egendomsägare. Förutom marknader med möjligheter till marknadshandlande förutsätter och skapar kapitalism en tudelning mellan egendomsägare, kapitalägare och egendomslösa. Egendomslösheten är relativ och inte absolut. En person som äger sin bostad, sin bil, kanske till och med båt och fritidshus, kan vara tvungen att ta ett jobb som arbetare, löntagare åt en kapitalägare.

Att tjäna pengar på andras arbete kan också vara arbetskrävande, amerikanska undersökningar har visat på en aktuell tendens bland företagsägare och -ledare till långa arbetstider. Men hur mycket en Steve Jobs än arbetade, så kunde han och Apples övriga ägare inte tjäna sina stora pengar utan andras arbete…

Vad driver världen framåt? Moral eller ekonomi? Sven-Eric Liedman redogör för Karl Marx historiematerialism, den digitala revolutionen och drar slutsatser för svensk politik.

Vandeln på Tidö slott

Det är ett ord i Tidöavtalet som tilldragit större uppmärksamhet än något annat: ”vandel”. Det förekommer elva gånger i texten och används enbart om ”den som åtnjuter svensk gästfrihet”, alltså invandrare. Bristande vandel definieras omständligt på den otympliga svenska som avtalet är skrivet på. Den bristande vandeln kan gälla allt från kriminalitet till prostitution.

Det är tydligt att vandeln har med moral att göra.

Bas och överbyggnad, innehåll och form

Man skulle kunna säga att vandeln hör till ett samhälles överbyggnad. Om man gör det, använder man sig av ett traditionellt marxistiskt språkbruk.

Ordet ”överbyggnad” går främst tillbaka på den ”Leitfaden”, den ledtråd som Karl Marx formulerade i förordet till sin skrift Till kritiken av den politiska ekonomin (1859). Det är en text med meningar lika långa som Tidöavtalets men långt elegantare. Marx säger där att samhället har ”en ekonomisk struktur” som är oberoende av människors vilja och att denna struktur utgör samhällets reella bas medan allt annat är överbyggnad. Denna överbyggnad utvecklas med basen. När nya produktivkrafter, alltså nya grundläggande sätt att framställa varor utvecklas, kommer hela samhällsbygget att förändras. Människor blir medvetna om dessa förändringar genom politiken, juridiken, religionen, filosofin eller konsten. Det är också där som de utkämpar sina konflikter…

Den ekonomiska forskningen har vänt. Förr ansågs jämlikhet hota ekonomisk tillväxt, i dag ses den som en förutsättning. Men vilken jämlikhet är viktig? Och varför växer ojämlikheten? Per Molander analyserar ojämlikhetens orsaker.

Se barnet

Alla politiska partier ställer upp på tanken att alla barn så långt möjligt ska ges samma möjligheter i livet oavsett vilka föräldrar de har råkat få. Att det här inte innebär identiskt lika möjligheter för alla är uppenbart; den som föds med en svår syn- eller hörselskada kommer att ha det svårare än genomsnittet att utbilda sig, hitta en plats på arbetsmarknaden och hävda sina medborgerliga rättigheter. Men ambitionen att så långt möjligt jämna ut sådana skillnader som den enskilda människan inte rår över och kan hållas ansvarig för kan ändå finnas där.

Att de politiska partierna i princip är eniga om jämlika livschanser betyder inte att de omsätter den tanken i praktisk politik. I Täby kommun har skolor med goda resultat fått förhöjt bidrag per elev oavsett barnens socioekonomiska bakgrund, vilket innebär att barn med gynnsamma förutsättningar får extra resurser och skillnaderna i förutsättningar förstärks. Fördelningen har underkänts som lagstridig i både förvaltningsrätt och kammarrätt, men kommunen har sökt prövning i högsta instans. Om det skiljer mellan ord och handling, är det handlingen som räknas.

Varför jämlikhet?

Argument för och emot jämlikhet hör till politikens kärnområde. Högerns position har alltid varit att jämlikhet kanske kan låta tilltalande men att det är en lyx vi inte har råd med. Utan ojämlikhet finns inga incitament att utbilda sig och anstränga sig. Det går ut över den ekonomiska tillväxten, vilket på sikt drabbar alla. För några decennier sedan var detta en etablerad sanning också bland ekonomer, så självklar att den inte behövde undersökas.

Nu är läget ett annat. Organisationer som OECD, Världsbanken och Internationella valutafonden imf har numera ojämlikhet högt på agendan, därför att det har visat sig att fördelnings- och tillväxtfrågor inte kan separeras. En central fråga för dessa organisationer har blivit hur man ska utforma en politik för inkluderande tillväxt, det vill säga en tillväxt som alla medverkar till och vars frukter kommer alla till del…

Varför existerar fortfarande ojämställdhet? När Yvonne Hirdman försöker svara på frågan ser hon både bekanta genusmönster och mindre revolutioner.

Den banala frågan! Orden kom i en utandningssuck. Den banala frågan! Jag stirrade på henne. Banal? Det är sent sjuttiotal på jorden, vi – ett gäng akademiska kvinnor – har just bildat Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning. Skalar vi av alla motiv bakom – att vi är så få kvinnor på kurser och seminarier, att det bara är ett par procent kvinnor som är professorer, att kurslitteraturen bara handlar om män, män, män (finns kvinnor alls? undrar vi ibland uppgivet) – så ligger ju ”den banala” frågan där mitt i och vill ha svar: VARFÖR är det på detta viset? Varför är kvinnor underordnade män? Förtryckta av män? Skulle det vara en banal fråga?! Var den inte tvärtom den allra viktigaste av frågor: hittade man svaret skulle man ju också hitta lösningen – eller hur?

Nu tänker jag två tankar. Den ena är att det är så sjuttio-tal, så förtjusande rationellt, en tanke värdig en värld som styrs av ett klart förnuft som löser allt med vetenskap och teknik. Låt oss hitta mekanismen som håller kvinnor – som sort – underordnade män, och där har vi lösningen. En fråga – ett svar.

Den andra tanken är att vi inte kunde nöja oss med banaliteten, den enkla förklaringen att kvinnor – som sort – underordnas, förtrycks, därför att de är annorlunda såtillvida att de föder barn. Så enkelt kunde inte svaret vara på en fråga av sådan tyngd. Dessutom, och det är ingen liten sak, på den tiden var allt tal om kvinnokroppen belägg för kvinnors sämre förmåga på alla områden där män verkade. Att ens nämna menstruationer, klimakteriet, barnafödandet i samband med kvinnors emancipation var direkt kontraproduktivt. Det ledde oss bara tillbaka in i kök och sovrum.

I jakten på ett ”varför” började vi leta efter ”hur”. Hur har kvinnor behandlats, underordnats, sidoordnats i historien, i samtiden?   

Och den kunskapen pekade mot det mönster jag har kallat för en genusordning och visade att den banala frågan ägde ett svart djup och att det enkla ”varför” inte räckte till. Jag urskiljde två ”lagar” eller ”logiker” som verkade i samhällen då – och nu…

Fördjupade samhällsproblem. Fler kommer bli fattiga vilket riskerar att leda till ökad kriminalitet. Klimatmålen kommer inte nås och Sverige tappar förtroende både internationellt och bland de företag som investerat i klimatomställning. Det saknas arbetsmarknadspolitik och utbildningsplatser för att rusta arbetskraften i den lågkonjunktur som regeringen ser framför sig.     

Urholkad skiktad välfärd. Det finns inga löften om resursförstärkningar till välfärden och inte heller en demokratisk styrning som gör det möjligt att garantera en jämlik välfärd. Invandrare används som murbräcka för en skiktad välfärdsmodell. En utredning ska ta fram en modell för kvalificering till välfärden. Det ska ta längre tid att bli medborgare, minst åtta år, och icke-medborgare ska inte få välfärdsförmåner som barnbidrag och ekonomiskt bistånd. Både arbetskraftsinvandrare och anhöriginvandrare tvingas ha en heltäckande sjukvårdsförsäkring för att få komma till Sverige. Detta kommer skapa en ökad efterfrågan på privatfinansierad välfärd, parallellt med den gemensamt finansierade. Det eldar på en utveckling mot en skiktad välfärd med en otillräcklig offentligt finansierad basvälfärd och olika former av tillägg för den som har råd.